söndag 30 september 2007

Wallenberg har som vanligt valt rätt

Marcus och Jacob Wallenberg gillar svartgult

Sveriges mäktigaste familj, Wallenbergarna, kontrollerar Sveriges största och viktigaste företag i maktbolaget Investor. Ericsson, ABB, Atlas Copco, SEB, SAAB, Electrolux, AstraZeneca och OMX är några av företagen.

Wallenbergarna, som historiskt valt de rätta vägarna, är uttalat anhängare av den Allmänna Idrottsklubben. "Bra folk håller på AIK" kommenterar AIK:s VD Charlie Granfeldt.

Dessutom har familjen investerat i AIK privat:
Marcus "Husky" Wallenberg, Styrelseordförande SEB, äger 900 AIK-aktier.
Jacob Wallenberg, Ordförande Investor, äger 4500 AIK-aktier.
Peter "Poker" Wallenberg Jr., Styrelseledamot Investor, äger 10500 AIK-aktier.

Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag 29 september 2007

Inför AIK-GAIS

'Time For Heroes' stod det stort över den Norra läktaren under måndagens derby mot Djurgården. Ett tydligt budskap till topplagen (läs: placering 1-7) i allsvenskan i allmänhet men till spelarna i AIK i synnerhet. Det är nu tid för något lag att visa att man verkligen vill vinna. Det är nu dags att se spelare göra det där lilla extra och våga kliva fram. I derbyt så såg vi två lag som framförallt var rädda för att förlora. Det var viktigare att inte förlora än att vinna. Det blir givetvis speciellt i derbymatcher, och speciellt den här senaste som på förhand kallades det största derbyt genom tiderna, men nu med endast 4 omgångar kvar så är inte bara varje poäng guld värd utan även varje mål. Allsvenskan är rekordjämn och den avgörs med stor sannolikhet i den sista omgången.

Den 23:e omgången inleddes tidigare idag. Djurgården spelade fullständigt ut Örebro hemma på Stockholm Stadion och vann tillslut med 4-1. Spelet var raka motsatsen mot derbyt och spelarna i hemmalaget klev verkligen fram. Konceptet 'Time For Heroes' påvisades. I och med vinsten så sätter Djurgården press på övriga indragna topplag. Kalmar, Elfsborg och Gefle kan inte direkt ha blivit skrämda om de scoutade sin kommande motståndare Örebro i matchen. Örebros mittbackspars insats var av samma klass som Kalmars var när de förlorade två raka matcher med 5-0, dvs. katastrof. Speaking of Elfsborg. De regerande mästarna visade inte direkt "mästartakter" på Grimsta. Istället var det Brommapojkarnas spelare som verkade ha andats in 'Time For Heroes' då man tog en viktig poäng i bottenstriden. Elfsborg är nu 4p efter Djurgården med tre omgångar kvar att spela, ett för stort gap att ta igen ser det ut som.

Så vad kan man dra för slutsatser, för AIK:s del, inför morgondagens hemmamatch mot GAIS. Jo att en poängförlust i det här läget skulle betyda att man lika gärna kan säga hej då till ett eventuellt guld. Det insåg Elfsborgs spelare i den 88:e minuten på Grimsta när BP kvitterade. I årets kryssallsvenska så är det numera bara vinster som gäller… Djurgården har ryckt och imorgon mot GAIS så hoppas jag, och förväntar jag mig, att den svartgula maskinen visar att man vill haka på. Kraven är nu inte längre bara på en vinst utan en storvinst är vad som förväntas imorgon.

GAIS är ett tungt lag att möta likt Kalmar. Dock så har man ett bortafacit som liknar de tre indragna bottenlagens. Det var 2,5 månad sen man lyckades vinna en bortamatch. Motståndet hette Trelleborg. Att de tongivande spelare Ipke Ekong och Richard Ekunde tvingades utgå efter skador i derbyt mot IFK Göteborg senast stärker inte lagets aktier inför matchen. Dessutom så befinner sig laget i vad som kan kallas "ingemansland" med 7p till nedflyttning och 11p till Royal League. AIK har å andra sidan inte förlorat på 8 matcher (6 vinster och 2 förluster) i allsvenskan. Man har heller inte förlorat mot GAIS sen 1991 och inte förlorat hemma på Råsunda sen 1974(!). Om man bara ser till 2000-talets resultat så har AIK vunnit 4 möten och resterande 3 har slutat oavgjort. I rest my case. Att AIK ska vinna är som sagt ett krav.

I hemmalaget så får man nu åter den viktige Kenny Pavey tillbaks medan ytterbacken Jimmy Tamandi är avstängd. En trolig startelva är Örlund, Karlsson-Nisse-Arne-Jonsson, Tjerna-Khari-Dulee-Pavey, Óbolo-Valdemarín. Däremot så hoppas jag att Khari bänkas efter de senaste matchernas insatser och att Tjerna bildar centralt mittfält med Dulee och Rubarth tar vänsterkantsplatsen.

Både Óbolo och Valdemarín står på 2 gula kort var. Med andra ord så riskerar båda avstängning i kommande matcher om man drar på sig ett gult kort framöver. Som det har tidigare nämnts på bloggen så har AIK:s anfallsalternativ minimerats efter Daniel Mendes skada. Alexander Gerndt är den enda renodlade anfallaren som finns bakom argentinarna.

Det är viktigt att få en bra start imorgon om man ska vinna stort. GAIS chans känns som det ligger på fasta situationer, där AIK ibland har slarvat försvarsmässigt, för att sedan försvara en 1-0 ledning med 10 man. Gör AIK det första målet så har man i princip vunnit mot ett lag som GAIS.

Edit: Endast 9311 personer var på Stockholm Stadion när man spelade mot Örebro tidigare idag. AIK har sålt 16000 biljetter inför matchen mot GAIS. Dra slutsatserna själva...

Andra bloggar om: , , , ,

Allsvenskans starkaste psyke


"Press är en annan sak i Argentina. Detta är ingenting. Där är det mycket brutalare. I Argentina betyder press att någon håller ett vapen mot ditt huvud".
- Ivan Óbolo förklarar för Expressen att det skillnad hur ordet press används i Sverige och Argentina.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag 28 september 2007

Tyson

Ytterligare en gästskribent välkomnas till bloggen. För en tid sedan presenterade jag Sambuca som skrev rapporten inför derbyt mot Djurgården.

Idag presnterar jag Tyson som ni kan läsa närmare om genom att klicka på hans namn i bloggens högra del.

Poteniell utgång av All(a-slår-alla)svenkan

Allsvenskan är rekordjämn (vilken den har varit ett bra tag) och det är inget lag som rycker i tabellen. Mellan IFK Göteborg på förstaplats skiljer det bara 4p till Hammarby på 7:e. Der ser nu, med endast 4 omgångar kvar att spela, ut som att det hela avgörs i den sista omgången och att det kommer vara mer än två lag som gör upp om guldet.

1968 så gjorde hela 5 lag upp om guldet i den sista omgången. Tabellen slutade med att 4 av dem låg på 27p och målskillnad fick skilja dem åt.


Om man räknar på årets allsvenska lags återstående matcher så är det inte omöjligt att vi i år får ett liknande scenario. Det finns 12p kvar att spela om.

Säg att AIK vinner nu på söndag hemma mot GAIS för att sedan bortaslå Trelleborg. Dock får man problem mot IFK Göteborg hemma och förlorar men tar full pott mot Kalmar i sista omgången. Med andra ord, man tar 9/12p och slutar på totalt 45p.

Djurgården börjar med att slå Örebro hemma för att sedan kryssa i den svåra bortamatchen mot Gefle. Oavgjort blir det även på Örjans vall i omgången efter när man gästar Halmstad. I slutomgången tar man revansch på BP och vinner. Totalt tar man 8/12p och slutar på 45p.

Regerande mästarna Elfsborg kör över Brommapojkarna här näst för att sedan rada upp segrar både mot Halmstad och Örebro. I slutomgången så låser sig spelet och lyckas bara få oavgjort mot ett redan avhängt Malmö. Totalt tar man 10/12p och slutar på 45p.

IFK Göteborgs storförlust i cupfinalen påverkar den närmaste tidens spel. Segrar uteblir till en början mot ett frenetiskt spelande Hammarby och i bortamötet mot Malmö. Oavgjort i båda matcherna innan man, som tidigare nämndes, slår AIK. I sista omgången så bär ett Ullevi fram laget till ytterligare 3p. Slutsumma är 8/12p och totalt har man då 45p.

Cupvinnarna Kalmar har hittat formen och raddar upp tre rakar segrar mot Malmö, Örebro och Brommapojkarna. I slutomgången får man som sagt stryk av ett AIK som bärs fram av sitt stora bortafölje. Man tar 9/12p och slutar på 45p.

Inga omöjliga eller för den delen orealistiska resultat. Hursomhelst så får vi fem lag på 45p och målskillnad avgör...

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 26 september 2007

Bäst i stan!


Efter det oavgjorda resultatet mellan AIK och Djurgården på måndagen står det klart att AIK vinner 2007 års derbytabell, trots att det tolfte och avslutande Stockholmsderbyt mellan Djurgården och BP ännu inte har spelats.

BP vs DIF 1-0
AIK vs HIF 1-0
HIF vs BP 4-0
BP vs AIK 0-2
DIF vs AIK 3-1
HIF vs DIF 2-0
AIK vs BP 3-0
DIF vs HIF 1-0
BP vs HIF 0-2
HIF vs AIK 1-2
AIK vs DIF 1-1
DIF vs BP ?

DERBYTABELL 2007
AIK 6 4 1 1 13 10-5
HIF 6 3 0 3 9 9-4
DIF 5 2 1 2 7 5-5
BP 5 1 0 4 3 1-11

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Mendes knäskadad

Daniel Mendes hann bara vara inne på planen i 5min under måndagens derby mot Djurgården. I en kamp med Mattias Jonson så sträckte Mendes ut ena benet. Knäet sa ifrån och efter att ha blivit liggandes en stund så bars han ut på bår. Han kom aldrig in igen.

De första rapporterna tyder på att det är ett uttänjt inre ledband i knät. Med andra ord en skada som pekar indikerar en rehabiliteringstid på minst en månad. Med stor sannolikhet så är det alltså färdigspelat för Daniel Mendes i år. Herr Norling bekräftar dessa uppgifter i dagens Expressen.

AIK som bara för någon månad sen hade ett överskott på anfallare står nu plötsligt utan riktig backup för den argentinska duon när man går in i det absoluta slutskedet av säsongen med guldstrid och UEFA-cupspel. Här är en kort summering av våra anfallare:

Miran Burgic - Långtidsskadad
Admir Catovic - Utlånad till Väsby United
Wilton Figueiredo
- Såld till Al-Rayyan Sports Club (Qatar)
Alexander Gerndt - Disponibel
Bernt Hulsker
- Utlånad till IK Start (Norge)
Daniel Mendes - Skadad
Mauro Ivan Óbolo - Disponibel
Lucas Valdemarín - Disponibel

Som ni ser så är mindre än hälften av de anfallare som representerat klubben 2007 disponibla för spel i avslutande matcher. Bakom givna Óbolo och Valdemarín återfinns endast gröngölingen Alexander Gerndt som har 2 allsvenska matcher i bagaget. En skada, eller bara en avstängning, på någon av våra argentinare är väldigt känsligt just nu. Det är oklart om det finns någon option för att återkalla Hulsker och Catovic från sina nuvarande utlåningar.

En annan tanke är att Mats Rubarth kan hoppa in som anfallare. Han stod för 10 mål under 2003. Herr Norling har även spelat Kenny Pavey som anfallare tidigare när det har krisat sig. Dock har det inte funkat så bra och nu när även Özkan är skadad ska det nog mycket till för att flytta Pavey från sin högerkantsplats.

Andra bloggar om: , , , ,

Dagens Dulee-rykte

I dagens Sportbladet så skrivs det att den turkiska klubben Ankaraspor hade scouter närvarande under derbyt mellan AIK och Djurgården i måndags. De var där för att spana in AIK:s suveräne mittfältare Dulee Johnson och blev imponerade.

Tidigare klubbar som nämnts ha intresse av Johnsons framtida tjänster är de tyska bundesligaklubbarna Hamburger SV och Borussia Dortmund.

AIK kan i nuläget räkna med att få en budgivning om liberianen som enligt källor värderas till 35-40 miljoner. Att han även har kontrakt till 2009 är även det en fördel i förhandlingar.

Jag räknar och antar att Dulee Johnson gör sin sista säsong i AIK just nu. Han är mer än redo att ta steget till en av de största ligorna.

Andra bloggar om: , , , ,

Óbolo kramar om Jonas


I AIK är vi först och främst människor

Ni som följer AIK nära vet vem Jonas är. För er andra så kan det sägas att det är en kille som föddes med en utvecklingsskada vars hjärta pumpar för AIK. Han brukar återfinnas längst ner på den Norra läktaren eller i klacksektionerna på ishockey och innebandy.

Efter 4-1 vinsten borta mot Örebro i somras tackade laget sedvanligt den tillresta skaran. Efter det gick AIK:s argentinare Mauro Ivan Óbolo, som då varit i klubben och Sverige mindre än två månader, fram till Jonas och gav honom en kram samt sina svartgula strumpor som souvenir. När man ser detta blir man stolt över att hålla på ett lag som AIK och Óbolos aktie steg ytterligare.

Fredrik "Deep" Nyström
på Gnagarforum har skrivit om det inlägget tar upp tidigare.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag 25 september 2007

Hjältar ska hyllas!

I AIK:s webbshop så finns det tre T-shirtar som hyllar svartgula hjältar. Klicka på deras namn för att komma till tröjan. De som hyllas är:

KURT "KURRE" HAMRIN: Kurre är hederledamot och nämns oftast som den största fotbollspelaren genom tiderna i AIK. Även om han även respresenterade AIK i ishockey såväl som bandy så är det givetvis fotbollen han var störst inom. På 63 matcher hann det bli otroliga 54 fullträffar innan proffslivet i Italien och Juventus väntade för högeryttern. Karriären gick vidare i Padova, Fiorentina, AC Milan och avslutades i Napoli. Han vann den italienska ligan, cupen, Europacupen och Cupvinnarcupen och är fortfarande oerhört hyllad i Florens där han tillbringade nästan 10 år av sin karriär i Fiorentina. 32 A-landskamper (+ 2st i ishockey) blev det totalt där han höjdpunkten var silvret i VM 1958 där han även stod för ett av de vackraste svenska målen genom tiderna.

RUDOLF "PUTTE" KOCK: Precis som Kurre så representerade Kock AIK i både ishockey och fotboll men var mer framgångsrik i det senare. Han spelade i klubben mellan 1918 och 1928 då han tvingades sluta p.g.a en meniskskada. Det blev totalt 32 matcher i allsvenskan och 6 mål. Kock spelade även 37 landskamper (+2st i ishockey) där han var med i bronslaget i OS 1924 i Paris. Han blev det året utsedd till världens bästa vänterytter. Efter karriären blev han känd i de svenska folkhemmen som tipsexpert. Dessutom hade han ansvar för laguttagningarna i det svenska fotbollslandslaget. När han 1979 avled så var hans sista ord: Nu kommer dom att säga att jag dog för att AIK åkte ur allsvenskan.

JOHAN "KUNGEN" MJÄLLBY: Den största AIK-hjälten i modern tid. Johan kom till klubben redan som 13-åring 1984. Debuten skedde 1989 och han spelade i AIK t.o.m 1998. Under denna tid etablerade sig Johan som fältherre på AIK:s mittfält som ledde fram till en given landslagsplats och en proffskarriär i Skottland och Spanien. I AIK gjorde han hela 186 matcher (10mål) och vann allsvenskan 1998 (han var skadad 1992) såväl som cupen 2 gånger. I Celtic var han en lika given försvarsklippa och han vann han hela 7st titlar och spelade UEFA-cupfinal under sin tid i Glasgow. Mjällby representerade Sverige vid 49 tillfällen (4mål) och var med i EM-slutspelen 2000 och 2004 samt som lagkapten i VM-laget 2002. Efter en längre tids skador så kämpade sig Johan tillbaks till fotbollen och flyttade hem från Levante i Spanien till AIK. Det blev dock bara 1 match under 2006 års silversäsong då knäskadan satte stopp.

Alla dessa herrar förtjänar att hyllas, köp en T-shirt och stöd AIK samtidigt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Allsvenskan: AIK vs Djurgårdens IF 1-1

Så var då äntligen dagen med det stora D:t här. Kalendern där en stor tuschröd ring omringade datumet den 24:e. Det spekulerades redan i somras, när AIK i juli började sin formtrend efter debaclena mot Elfsborg (x2), att derbyt i slutet av september kunde vara en ren och skär seriefinal. Detta med endast fyra omgångar kvar. Ju närmare derbyt vi har kommit desto närmare har AIK och Djurgården varit varandra poängmässigt. Ett poängavstånd som hade krympt till 1p inför matchen.

Det har av media kallats "århundradets derby". Det var länge sen som de båda lagen var, a) direkt indragna i guldstriden samma säsong och, b) mötte varandra i ett derby så sent på säsongen. Vid en anblick av 2000-talet så kan man gå tillbaks till säsongen 2001 för att bocka av det första kriteriet. Då efter en svag vårsäsong så malde AIK-maskinen ner allt motstånd under hösten, likt denna säsong, och slutade tillslut 3:a och Djurgården tog 2:a-platsen. Dock möttes man inte sinsemellan under sluttampen. Det talas om att man får gå tillbaks enda till 60-talet för att fylla båda kriterierna, iaf i fotbollsektionerna. Man glömmer ju lätt att hockeyn i Stockholm tidigare var vad fotbollen är idag, publikmässigt och det stora medieintresset. Hockeyslutspel har även den perfekta tävlingsmässiga designen för att båda kriterierna ska fyllas. De senaste 10 åren så har det hänt två gånger att AIK och Djurgården har mötts i slutspelet. 1997 vann AIK och 2001 vann Djurgården. Dra tillbaks klockan till 80-talet så möttes man en handfull gånger i slutspelen, bland annat 1984 i finalen där AIK gick segrande, och det var även här båda lagens supporterföreningar och kulturer starkt växte fram. Men tillbaks till gårdagens fotbollsderby. Jag kan konstatera att på förhand var det här derbyt det viktigaste inom fotbollen, iaf under min levnad. Möjligtvis finns ett undantag och det var när lagen möttes i 2003 års Svenska Cupen final. Djurgården vann efter golden goal då, personligen en av de värsta förlusterna jag upplevt.

Under förra veckan så drömde jag om derbyt. AIK dominerade bollinnehavet och skapade chanser men fick inte in bollen i drömmen. Ribbträffar och räddningar på mållinjen men inget mål. Matchen slutade 0-0 och en besviken Maverick vaknade upp. I söndags hittade jag FIFA07 på datorn och valde att spela det kommande derbyt. Trots ringrostighet så satte jag spelnivån på det svåraste, eller "världsklass" som det heter. Jag, AIK, dominerade bollinnehavet och skapade chanser. Vad händer? Datorn, Djurgården, får en chans på kontring och gör mål. Matchen slutar tillslut 2-2 efter upphämtning från min sida. Skottstatistik och bollinnehav dominerades av undertecknad medan Djurgården hade "datortur". Känner ni igen dessa tendenser?

Energin som var inför matchen skulle iaf få sitt utlopp, både för ledare, spelare och framförallt oss fans. Media hade givetvis bidragit till detta då sportsidorna fyllts med "derbynyheter". Det var på något sätt antaget att ett lag skulle gå segrande till skillnad mot andra derbyn, där kryss som det vanligast resultatet brukar nämnas. Det här var en "vinn eller försvinn"-känsla där matchen endast kunde sluta på två sätt, inte tre. Detta var även något som jag märkte av från polare, AIK:are som Djurgårdare. Som media, experter och andra fotbollstyckare sa på förhand, vinnaren tar hem allsvenskan. Det var liksom det priset som var på spel (även om det givetvis inte är någon garanti). Som sagt, all energi som samlats skulle äntligen få komma ut där ett lags supportrar skulle få vara i himlen och det andra i helvetet. Så var det tänkt. Istället blev det en oavgjord tillställning, kalla det ett antiklimax då anspänningar och annat skulle försvinna, oavsett om det skulle gå bra eller dåligt. Istället så är tabellen precis som den var innan matchen.

Som Sambuca hade skrivit inför matchen så möttes spelarna av en enorm inramning när de äntrade Råsundas gräs. Djurgårdsfansens tifo räknas som ett medan AIK-fansens måste räknas som tre. Den södra läktaren var inte dålig men de Norra, Östra och Västra läktarna var outstanding. 'TIME FOR HEROES' stod det mäktigt över den norra läktaren samtidigt som bengaliska eldar tändes och supportrar höll upp svartgula färger och flaggor längs de norra, östra och västra läktarna. Södra övre var även den svartgul. Det påtalades inför matchen att AIK:arna hade köpt upp även Djurgårdens biljetter vilket blev påtagligt i fördelningen av säsongens bästa publiksiffra, hela 34 116 personer som är den tredje högsta derbysiffran under 2000-talet.

AIK ställde upp med i stort sätt sin givna startelva. Avstängda Kenny Pavey och Daniel Arnefjord ersattes utav Pablo Monsalvo (i konkurrens med Mats Rubarth) och Nicklas Carlsson. Det var även spekulation vilka ytterbackar som skulle starta. Det blev Patrik Karlsson och Jimmy Tamandi som har spelat mest frekvent under säsongen då Markus Jonsson dragits med skadebekymmer. Det kändes skönt att Tamandi skulle starta (trodde att jag aldrig skulle säga det) då han besitter en enorm derbyrutin. Det är viktigt att ha några killar i laget som varit med i dessa typer av matcher då det skiljer sig från att spela mot BP eller GAIS. Daniel Tjernström är en annan sådan spelare. Djurgårdens var ute efter att lura Herr Norling då när man publicerade startelvan hade formerat den i något som liknade en 4-3-3 uppställning. Dock visade det sig vara en 4-2-3-1 uppställning i själva verket där Mikael Dahlberg låg ensam på topp. Bakom honom så låg Daniel Sjölund i en offensiv mittfältsroll. Tanken var han dels skulle störa Dulee Johnson i AIK men även att ta skott och framförallt fördela till yttrarna Enrico och Mattias Jonson som tränare Siggi Jonsson placerat på "fel" sidor. Högerfotade Jonson på vänstern och vänsterfotade Enrico på högern. Tanken självklart att de skulle skära in i banan samtidigt som ytterbackarna Tauer och Davids skulle komma på kanterna. Det var iaf tanken...

AIK började bäst och lekte leken "försök ta bollen". Om man inte klarar att ta bollen efter 15 pass så får man ett gult kort. Djurgården fick tre stycken i början av matchen. Det var så det såg ut. AIK spelade sitt kvadratspel där man lugnt och sansat rullar boll i försvarslinjen via Dulee Johnson. Han känner av trycket om han kan avancera, vilket är det ultimata, och hitta vidare djupledsalternativ och öppna upp kanterna samtidigt som ytterbackarna går offensivt. Vid press kan han alltid passa hem där backarna har fyra alternativ. 1) Att slå en kort pass till närmaste ytter, 2) att slå en krossboll till motsatt ytter, 3) att slå den på Óbolo eller 4) att passa till Örlund i målet som slår långt på Valdemarín (detta har resulterat i 2-3mål). Det är just processen som följer om Dulee blir pressad som blivit mycket bättre om man jämför med spelet i våras, framförallt att argentinarna alltid finns som en "sista utväg". Alla dessa alternativ fick Djurgårdarna att stundtals stå som åskådare. Man sprang och jagade men visste inte vad man jagade. Sjölund som skulle radera ut Dulee hängde inte med i svängarna samtidigt som de defensiva mittfältarna Komac och Arneng vid fler än ett tillfälle stod och signalerade "det är din yta" frustrerat till varandra. Tur i oturen för Djurgården var att pitbullterriern Kenny Pavey inte var närvarande på högerkanten då han med stor sannolikhet hade kört över den s.k. fotbollsspelaren Jan Tauer. Däremot så kan det ju även sägas från Djurgårdens håll att Aki Riihilahti saknades på mitten. Khari Stephenson, som återigen slarvade, hade nog haft en värre dag på jobbet då. En mindre lyckad dag i blåränderna hade Enrico som såg ut att sakna sin vänsterkant och Patrik Karlsson hade inga problem att plocka bort honom.

Hursomhelst, AIK fortsatte att rulla boll och förde spelet. Tamandi, Valdemarín, Johnson och Tjerna var alla nära att göra mål. Dock så omvandlades inte det massiva bollinnehavet (65%) i det antal farliga chanser som spelet speglade. På så sätt så var det en typisk derbymatch där den extra sekunden inte ges. I AIK så hade både Khari och Pablo Monsalvo behövt den och det var inte så förvånande att just de två byttes ut senare. Däremot så var det inte alls en typisk derbymatch i att det brukar tacklas mycket. Anledningen till det var att AIK fokuserade på spelet samt att domare Martin Hansson, vars insats berömdes av såväl Nicklas Carlsson som Markus Johannesson efter matchen, satte ribban direkt för Djurgården genom tidiga kort (på deras defensiva mittfältare) vilket påverkade deras planerade tuffa spel. Ironiskt nog så var det tre spelare i Djurgården som hade känningar. Mattias Jonson och Mikael Dahlberg var ute och fick omplåstring. Den senare kände att han inte kunde fortsätta och ersattes av "14-miljonersmannen" som det spekulerats vilt kring om det verkligen är den riktiga Qurino. Det visade han tyvärr nästan omgående då han utnyttjar en försvarsmiss från AIK på offensiv hörna. Det hände ifjol hemma mot Helsingborg när Daniel Tjernström fick tävla mot Luton Shelton i sprint. Igår var det en rättvänd Qurino som tävlade mot en felvänd Patrik Karlsson. 0-1 och jäkligt surt. Daniel Örlund kunde ha sprungit ut vid situationen och avvärjt men valde tveksamt att stå kvar. Örlund som verkar ha "djurgårdsnerver" när han senare fick alla AIK:are att tappa andan när han osäkert tar ner Tauers chansboll. Målet lyfte Djurgården som fick mer boll och där Qurino och Jones försökte vara kreativa framåt. Matchen stod och vägde spelmässigt för första gången i matchen efter AIK:s övertag. Då kliver Dulee Johnson upp i banan och passar Óbolo som iskallt väljer bollen passera, vilket ställer Djurgården, till Valdemarín som slår till direkt. 1-1 med kvarten kvar att spela. Detta gav luft i vingarna till AIK som återigen tog tag i taktpinnen. Man bytte in Mats Rubarth som visade lite av sitt register och Daniel Mendes, två offensiva byten. Tyvärr så gick Daniel Mendes sönder omgående efter 5min och man tvingades byta in högerbacken Markus Jonsson på mittfältet. Noterbart att mittfältaren Pierre Bengtsson valdes bort på bänken. Rubarth hade i den 90:e minuten efter förspel av argentinarna den bästa chansen att göra 2-1.

Oavgjort i derbyt alltså. Det känns givetvis tungt då AIK hade övertaget spelmässigt, vilket även var fallet i vårderbyt. Dock ska man inte glömma att man faktiskt hämtar in ett underläge, det kunde slutat värre igår. Under dryga kvarten, mellan målen, så trodde man inte att det var sant. Men jag säger som Novakovic sa efter matchen i att om AIK hade gjort första målet så hade man vunnit. Djurgården visade inget intresse för att göra mål utan ställde upp som Kalmar FF. Defensivt med 7-8 man för att kontra med 2-3 individuellt skickliga. Mattias Jonson som ytter var till exempel räddande ängel i försvaret (!) när Valdemarín hade en farlig chans. AIK stod för båda målen i den här matchen. Ett klassmål framåt och ett grovt misstag bakåt.

Djurgårdarna snackade om att det var ett rättvist resultat sett över hela matchen. Med andra ord så var de givetvis nöjda med resultatet till skillnad mot AIK-lägret. Jag undrar fortfarande vad de syftar på i vad som var rättvist, de hade ingenting jämförelsevis. Man spelar ju som Wimbledon i England, typsikt tidig 90-talsfotboll, och det är förvånande att man ligger där man faktiskt gör, i toppen. Tabellen ljuger inte och det är klart man ska vara nöjda i Djurgården. Men jag håller med Norling i hans påstående att det som skiljer lag i denna serie är de som har ett eget spel kontra de som destruktivt anpassar sig efter motståndarna och spelar på kontring. Det senare är inte så förvånande för lag med små resurser (läs: Gefle och Trelleborg) som det är när 2000-talets lag Djurgården gör det. De som jag tycker har en egen tydlig spelidé, som även fungerar, idag är förutom AIK även regerande mästarna Elfsborg och Hammarby. Inte så förvånande att det är just dessa tre lag som ligger bäst till för avancemang i UEFA-cupen.

Jag vill passa på att ge cred till Dembo i Djurgårdens mål som var riktigt bra och överglänste Örlund. Tillsammans med Halmstads Magnus Bahne så har han varit seriens bästa målvakt i år. Sen att mittlåset Johannesson-Kuivasto fungerade var även det givet. Även de tillhör allsvenskans toppsikt. Denna magiska triangel är anledningen till att Djurgården ligger i topp. Dock tycker jag Nils-Eric Johansson var planens bästa back (troligtvis extra taggad efter att ha fått stå över borta mot Tel Aviv). Till skillnad mot derbyt mot Hammarby så var han den stabila ledare där bak som behövs. Avancemang i banan och uppspel var felfria dessutom. Nicklas Carlsson var som han alltid är, stark bakåt. Däremot så klickade inte hans uppspel, även om han redde ut dessa, och Norlings petning av honom blev allt mer tydlig. Tror för övrigt att det är just denna position som AIK vill förstärka till nästa år, en mittback bredvid Nisse där Arne blir back-up. Var är Vågan Rönning föresten? Apropå positioner, antalet anfallare bakom argentinarna är just nu minimal, Gerndt (som inte varit uttagen i truppen på länge) och…ja vad har vi?

Dulee Johnson var bäst på planen igår då han dominerade det centrala mittfältet och fick göra lite som han ville. Han tog hand om både hans och Kharis roll såg det ut som. Vid vissa tillfällen så var det plural djurgårdare som försökte ta bollen av honom utan att lyckas. Dortmunds scouter som fanns på plats blev nog inte direkt mindre imponerade av den här matchen. Óbolo började svagt (i hans mått mätt) under den första halvleken för att sen vissa vad han kan i den andra. Valdemarín är en av allsvenskans bästa strikers, om inte rent av den bästa, och han levererade även i detta derby. I honom och Óbolo har AIK en 'credit rating', näst intill garanti för mål. Med tanke på Kharis sviktande form så blir man ännu gladare att AIK har förlängt ytterligare 2 år med Tjerna. Till nästa match, Khari och Monsalvo (som kommer bli bättre) ut och Pavey och Rubarth in om ni frågar mig.

Som sagt, energin fick inte det utlopp som man hoppades på då det blev ett oavgjort resultat. Ingen rycker i tabellen då det allt jämnt bara skiljer enpoängare bland lagen. Vem som blev derbyhjälte? Sebastian Eguren i Hammarby som stoppade Elfsborg från att rycka i tabellen. Status quo är läget i allsvenskan. Nu håller jag tummarna för Rolle Nilssons FC Gothia i mötet mot formstarka IFK. Men i derbyn kan ju bevisligen allt hända. Ett Wimbledon-spelande lag kan ju tex klara oavgjort mot ett Arsenal-spelande lag, vi såg exempel på det igår.

Andra bloggar om: , , ,

måndag 24 september 2007

Gert levererar på namnsdagen

"Damfotboll är som V75 med kossor"
- Gert Fylking till Expressen, läsa hela artikeln här.

I Expressens omröstning håller 75% med Fylking medan resterande 25% undrar om han lever på 1800-talet.

Andra bloggar om: ,

Argentina-Finland

Med stor sannolikhet kommer det bli en minilandskamp i derbyt mellan Argentina och Finland.

AIK:s argentinare Ivan Óbolo, Lucas Valdemarín och Pablo Monsalvo möter Djurgårdens finländare Toni Kuivasto, Aki Riihilahti och Daniel Sjölund.

Argentina är för nuvarande rankade 2:a på Fifas världsranking (efter regerande världsmästarna Italien). Landet har följande meriter.
VM: 2 guld och 2 silver
OS: 1 guld och 2 silver
Copa America (motsvarande EM): 14 guld, 12 silver och 4 brons.
Confederations Cup: 1 guld och 2 silver.
Pan American Games: 5 guld, 1 silver och 3 brons.

Finland är för närvarande rankade 44:a på Fifas världsranking (bakom Sverige, Norge och Danmark). Landet har aldrig varit med i vare sig ett VM- eller EM-slutspel. Man har varit med i fyra OS där en 4:e-plats (1912 i Stockholm) är den främsta meriten.

Det är skillnad på fotbollsnationer och fotbollsnationer...

Andra bloggar om: , , , , ,

Hatet trissas upp!

Nu verkar inte supportrarna verkar kunna sitta still längre…

  • Djurgårdens träningsanläggning blir utsatt för attentat under helgen vilket försenar ett träningspass. Någon eller några har grävt upp flera hundratals hål i fotbollsplanen. AIK-supportrar misstänks.
  • Djurgårdens huliganfraktion DFG kastar in en rökgranat i källaren och klottrar spanska (felstavade) svordomar i trappuppgången i det lägenhetshus där AIK:s argentinska spelare Ivan Óbolo och Lucas Valdemarín bor.
  • AIK-supportrar lägger ut telefonnummer till Djurgårdens spelare på forum i avsikt att de ska få en sömnlös natt.
Observera att detta inlägg bara konstaterar och inte uppmanar...

Andra bloggar om: , , , , ,

söndag 23 september 2007

Bananer i pjyamas


Andra bloggar om: , ,

Mr. Stureplan

Alex Schulman som är Sveriges mest kända och lästa bloggare har ett hjärta som pulserar för det svartgula laget. I en intervju med FANTV levererar han följande citat:

"Fina-i-kanten-djurgårdare men som ändå är lite smutsiga med den där tröjan. För mig blir det så här... jag vill bara...spotta på dom!"

och

"Det finns någonting som är äckligt med djurgårdare som man inte ser någon annanstans. Inte ens hos göteborgare som också är väldigt äckliga. Det finns någonting som är unikt äckligt med djurgårdare"

Andra bloggar om: , ,

lördag 22 september 2007

Inför AIK-Djurgårdens IF


Två av Sveriges största fotbollsklubbar tillika fotbollssveriges absolut största antagonister, tvillingklubbarna AIK och Djurgårdens IF, ställs mot varandra i en seriefinal fem omgångar innan Allsvenskan 2007 skall summeras. AIK har laddat upp med Uefacupspel mot Hapoel Tel-Aviv medan Djurgården istället har lullat runt på Kaknäs och drömt om att få spela ute i Europa. Kan det bli större i svensk fotboll än det här?

Hur ser det då ut innan matchen? AIK har rest sig ordentligt efter en bedrövlig vårsäsong, 7 raka matcher i Allsvenskan utan förlust skvallrar om just detta. Enda poängtappet kom senast då man ”endast” kryssade borta mot svårspelade Halmstads BK. Ett frågetecken ifrån den matchen var att man efter ett tidigt ledningsmål och stor dominans helt tappade matchen efter hemmalagets kvittering, vad berodde det på? Har den stigande formkurvan börjat dala eller var det bara olycksfall i arbetet?

Jag tror på det senare. För det var viktigt att man återigen lyckades hämta in ett underläge samt hålla för trycket under Halmstads slutforcering efter att Daniel Arnefjord blivit utvisad. Det gör att laget kan gå stärkta ifrån matchen även fast slutresultatet inte var det ultimata. Att AIK inte lyckades fullt ut senast tror jag nu att Djurgården kommer få sota för med full fart från start, och stort tryck mot Djurgårdsmålet under matchens första 20 minuter. Det gäller för Djurgården att lyckas stå emot annars tror jag att detta derby kan bli riktigt roligt, i alla fall om man står på den svartgula sidan.

Men det finns orosmoment och då framförallt vem som ska ersätta Kenny Pavey på dennes högerkant. Förhandstipsen ligger väl främst på Pablo Monsalvo eller Mats Rubarth, men jag tror även att Daniel Mendes samt Markus Jonsson finns med i Norling och Novakovics planer. Personligen skulle jag vilja se antingen Mats Rubarth eller Daniel Mendes då båda dessa med teknik alt. snabbhet skulle kunna ta sig förbi Djurgårdens långsamma och oftast felplacerade vänsterback Jan Tauer. Norlings förstaval, vad jag tror, är Pablo Monsalvo som ännu inte har övertygat på mig och det är inte enkelt att bara kliva in på ett kokande Råsunda och prestera vad som krävs, fråga Patrik Karlsson. Annars ser ju startelvan ganska given ut där enda ändringen från de senaste matcherna ser ut att bli Arnefjord ut (avstängd), Nicklas Carlsson in. Ingen försvagning direkt.

Om vi ska kika lite på måndagens motståndare. Djurgårdens IF kommer med en relativt instabil formkurva där man blandat toppresultat som 4-1 borta mot Helsingborgs IF för att sen bara lyckas spela 1-1 hemma mot Trelleborgs FF. Något som inte heller blir lätt är för Norling/Novakovic är att lista ut hur Djurgården kommer att spela rent taktiskt då Siggi Jonsson på senaste dribblat friskt med olika spelmodeller, ingen idé att analysera närmare. Något vi dock måste se upp med är Djurgårdens kvicka anfallare (Jones Kusi Asare, Mattias Jonsson och Quirino) samt djupledslöpande mittfältare (Sjölund och Komac). Motståndarna har även de problem med frånvarande spelare där de mest kännbara är Enrico samt Aki Riihilahti (testas under helgen).

Det är inte bara på Råsunda innerplan det kommer att finnas heta känslor, för på läktarna kommer passionen i det närmaste att nå bristningsgränsen. Det finns inget som är värre för lagens supportrar än att förlora mot den andra tvillingklubben, samtidigt som ingenting slår en vinst. Hyllningarna genom sång till det egna laget under matchen kan lika snabbt bytas till hat mot motståndaren, helt naturligt i ett hett Stockholmsderby. Att matchen vid inmarsch kommer inrammas av två mäktiga uppvisningar i hyllningar till det egna laget pumpar bara upp spelarna och publik ännu mer.

För att ladda upp inför matchen så ta en titt på FanTV-klippet från senaste derbyt mot Hammarby IF. Bara att njuta.

Matchen i våras slutade 3-1 till Djurgårdens IF, efter att AIK tagit en tidig ledning (Mendes) som sedan vändes genom två snabba mål (Daniel Sjölund 2) för att sen avgöras helt i matchens slutskede (Enrico). Dagen för att ta revansch och närma sig Lennart Johanssons pokal ytterligare är här. NU JÄVLAR!

/Sambuca

Andra bloggar om: , , , ,

fredag 21 september 2007

Boa tillbaka?

När AIK var nere i Israel och spelade europeisk cupmatch mot Hapoel Tel Aviv passade en gammal AIK-bekanting att hälsa på under förberedelserna.

Derek Boateng kom förbi AIK:s träning och hälsade på sina gamla lagkamrater. Det var under fjolårssäsongen som Boateng lämnade för Beitar Jerusalem. Efter en trög start, likt hans tid i AIK, så har han varit en av lagets mest tongivande spelare. En viktig kugge. Däremot så verkar han sakna AIK, fansen och Stockholm när han pratade med den svenska journalistkåren. Han sa att han förhoppningen är att återvända till AIK och två år nere i Israel nästan är nog.

Hans påstådda saknad gjorde sig inte mindre när han lattjade runt med sin gamla polare. Hans relation till Rikard Norling är även speciell då Norling verkligen trodde på honom och gav honom fullt förtroende. Det ledde både till en VM-biljett i Ghanas landslag och proffskarriär med miljoner i Israel.

Fotbolldirekt.com har tydligen tagit kontaktat representanter för Beitar Jerusalem för få en kommentar gällande Boatengs uttalanden. En talesman säger kort och gott att Boateng inte ska någonstans samt att det är skitsnack att han inte skulle trivas i klubben.

Sportchef Ola Andersson kommenterar Boateng i positivt men erkänner samtidigt att steget är stort att köpa loss honom. Men allt är möjligt menar Andersson.

Åtestår att se om Boateng återvänder en dag. Han är en perfekt ersättare till personen som ersatte honom och som AIK inte får behålla allt för länge till, nämligen Dulee Johnson.

Andra bloggar om: , ,

1998: Få mål men många avslut

När AIK blev allsvenska mästare 1998 så gjorde man det genom endast att ha förmäktat med göra 25 mål över 26 omgångars spel. Ett snitt på under 1mål/match var fallet för den allsvenska mästaren.

Helsingborgstränaren Åge Hareide kunde inte hålla tillbaks sin besvikelse, efter att ha förlorat mot BK Häcken i den sista omgången och därmed även guldet, och uttalade sig om att ett lag som inte ens förmäktar med att göra fler mål än matcher "inte är värdiga mästare"...

Att titta på AIK:s målstatistik 25-15 och jämföra med tvåan Helsingborgs 43-28 ger ju signaler om att det senare laget har spelat en mer offensiv, och därmed attraktiv, fotboll än det föregående, eller hur? Eller kan man verkligen dra den slutsatsen? Vissa gör det. Hursomhelst, när tiden passerar så byggs som bekant myter upp om hur saker och ting egentligen var. På senare tid så brukar man höra från rivaliserande fans, framförallt bajare och gårdare, att AIK med sitt destruktiva spel "maskade" och "tjongade" hem titeln 1998 där främsta målskytt var Självmål...

Men hur var det nu egentligen. Det som stämmer att AIK byggde på sin defensiv. Stuart Baxter var tränare och han är känd för att bygga bakifrån, typiskt engelskt, med starka centrala mittfältare i ett rakt 4-4-2 system. AIKs defensiv, som endast släppte in 15 mål, rankades som en av Europas främsta det året i fotbollsmagasinet Goal. Tobbe Gustafsson, Michael Brundin, Patrick Englund, Mike Kjölö, Olof Mellberg och Per Millqvist släppte knappt något förbi sig. Starka slitvargar i Thomas Lagerlöf, Johan Mjällby och Krister Nordin återfanns även på mittfältet förde matcherna mot motståndarna. Notera att jag skrev "förde matcherna" apropå att spela destruktivt... Faktum är att det är en myt att AIK spelade "tråkigt" 1998.

Nedan syns skottstatistiken från säsongen 1998. Notera att endast Halmstad och Norrköping hade fler avslut än AIK totalt. Åge Hareides Helsingborg var inte lika offensiva. Inte heller laget från söder som spelar s.k. sambafotboll.

Myt nummer 2 att spräcka från denna säsong är att Självmål givetvis inte var vinnare av den interna skytteligan. Nebojsa Novakovic vann den ligan på 5 fullträffar. De andra anfallarna hade ingen större framgång. Alexander Östlunds avgörande mål i sista omgången mot Örgryte var exempelvis hans enda den säsongen. Antal självmål var 3 stycken den säsongen.

Så nu har ni lite stoft att ta till nästa gång det diskuteras "hur AIK vann 1998"...

Andra bloggar om: , , , , ,

UEFA-Cupen: Hapoel Tel Aviv vs AIK 0-0

AIK klarade på torsdagskvällen ett oavgjort resultat på bortaplan i ett kokande Tel Aviv (både sett till temperatur och hemmasupport). Man kanske ska fråga ytterbacken, idag till vänster, Jimmy Tamandi hur det slutar i derbyt på måndag. Han sa nämligen innan matchen idag att han trodde på 0-0, alternativt 1-1, vilket precis blev hur det slutade.

Inför matchen så hoppades jag på att AIK skulle ta för sig på bortaplan men att jag förväntade mig en defensiv uppställning. Det senare visade sig vara sant när startelvan presenterades. Herr Norling valde att formera laget efter en 4-5-1 uppställning. Ett smart drag då Hapoels styrka ligger centralt. Micke Stahre som var nere och scoutade laget bekräftade även detta. Att det skulle vara targetspelaren Ivan som skulle ta forwardsplatsen var 'sort of a given'. På mittfältet använde man samtliga tre centralt starka spelare (som inför säsongen skulle "konkurrera om två platser") i Tjerna och Khari som centrala mittfältare och Dulee som defensiv speldirigent/sopgubbe. Khari fick uppgift att specialbevaka hemmalagets brasse Fbio Junior som undertecknad varnat för. Argentinaren Pablo Monsalvo fick första gången förtroende från start då han fick ta hand om vänsterkanten. Mats Rubarth har inte matchtempot att spela en hel match. Pitbullterriern Kenny Pavey tog högerkantsplatsen. Överraskningar förekom däremot i backlinjen. Både Patrik Karlsson och framförallt Nils-Eric Johansson var inte med utan backlinjen, från vänster, formerades enligt: Tamandi-Carlsson-Arnefjord-Jonsson. Om dessa rockader har med förberedelser inför derbyt att göra låter jag vara osagt.

Om AIKs uppställning indikerade att man var ute för att hålla nollan på bortaplan så visade de direkt från start att man inte skulle spela destruktivt och låta Hapoel föra matchen på något sätt. Istället så förde man matchen de första 20min där man hade bollinnehavet, spelet och de fåtal chanser som kom till. Bland annat hade Tjerna ett bra läge centralt i banan. Ju längre halvleken led desto mer tog hemmalaget över och fick medvind av den entusiastiska hemmapubliken. AIKs chanser framåt blev färre och färre och Ivan fick allt mer köra solo mot fyra backar. Han gjorde det trots allt bra, mannen som aldrig gör en dålig match då hans lägstanivå är hög. De centrala mittfältarna Khari och Monsalvo (efter ha bytt plats med Tjerna) sjönk längre ner i banan och slarvade med passningsspelet. Samtidigt hade ytterbackarna svårt att få till inläggen när de kom med offensivt. Samarbetet på högerkanten mellan Pavey och Jonsson liknade det från fjolåret då det klickade. Det känns bra inför fortsättningen då Jonsson åter är med i konkurrenssituationen på allvar. Hapoel Tel Aviv pressade tog som sagt över mer och mer men ändå utan att skapa några direkta farligheter. Man hade ett skott i stolpen efter 30min men förutom det så kändes det som firma Carlsson-Arnefjord hade kontroll. Framförallt den senare som verkligen ville revanschera sig från det röda kortet borta mot Halmstad i förra helgen.

I andra halvlek så började AIK bättre igen och förde spelet. Man spelade lugnt och säkert när man höll bollen inom laget. Det var inga stressade beslut som togs och som supporter så fick man den där sköna känslan att nollan bakåt kommer att fixas. Hela laget verkade ha den känslan medan hemmalaget, ju längre matchen led, blev mer frustrerat. Det märktes att AIK var nöjda med 0-0 i den andra halvleken. Säsongsstarten har inte varit den bästa och laget väntar fortfarande på första vinsten samtidigt som man har haft problem med målskyttet. Jag varnade för Fabio Junior då han är Hapoels svar på Ivan. Han var tillsammans med mittfältsmotorn Nsumbu Mazuwa från Kongo, deras Dulee, deras bästa spelare idag. I AIK så var Dulee outstanding då han fortsatte att surfa på sin framgångsvåg även i denna match. Bläckfisken kan bli hans nya smeknamn då han lyckas erövra bollen utan att fälla motståndarna. Mats Rubarth var (äntligen) åter och gjorde ett piggt inhopp och visade att han är att räkna med inför måndagens derby mot Djurgården. Att Nicklas Carlsson kan spela då 'goes without saying', Mr. Proffs levererade åter idag. De enda som inte var 100 idag spelmässigt var Khari och Monsalvo. Vi är bortskämda med Ivan och Lucas, då de gjorde succé omgående, och kan inte förvänta oss samma av Monsalvo direkt. Khari däremot måste käka lite taggtråd för att hålla en jämn nivå, just nu är han motsatsen.

Vid slutsignalen så buade hemmapubliken medan man såg att de svartgula, spelare som ledare, var nöjda med resultatet. Givetvis hade det varit kanon om man lyckats göra mål men samtidigt så ska man inte glömma att AIK är oerhört starka hemma. Det känns lite som Herr Norling planerar därefter. "Förlora inte borta och vinn hemma". Det AIK vi är vana att se där offensiven får utrymme kommer att visa sig den 4:e oktober. Ledarna i Hapoel är beredda på det då de hade sett derbyt mellan AIK och Hammarby på plats i Stockholm. Man var imponerade och sa i israelisk press att man med stor sannolikhet kommer möta de blivande svenska mästarna. En fördel som AIK hade idag som krymper med tiden till returmötet är hur samspelta spelarna är. AIK har spelat 21 omgångar medan Hapoel bara har spelat 3. Som webbradions reportrar också konstaterade så får nog Hapoel en större omställning klimatmässigt när de kommer till ett kallt Råsunda än vad AIK-spelarna hade när de idag spelade i varma Tel Aviv.

En stor eloge till de 50-tal AIK fans som hade tagit sig ner till Tel Aviv för att följa matchen på plats. Intresset hemma i Sverige var stort då både AIK:s webbradio och den livestreamlänk som visade matchen, som publicerades på Gnagarforum, fick serverproblem.

Andra bloggar om: , ,

torsdag 20 september 2007

Inför Hapoel Tel Aviv

AIK fortsätter vandringen till UEFA-cupens gruppspel och miljonerna när man senare idag inleder turneringens 1:a omgång. Det man kan konstatera är att AIK har haft tur med lottningarna. Efter att ha slagit ut amatörlaget Glentoran FC, som i efterhand kan ses som startpunkten och därmed katalysatorn för höstens fina spel, i den första kvalrundan så var man fortsatt seedat när den andra omgången lottades (då Hammarby på lyckades att slå ut holländska Utrecht). Som seedat lag så slapp vi skandinaviskt, holländskt och engelskt motstånd och fick istället möta lettiska mästarna FHK Liepãjas Metalurgs (som brutit Skonto FCs världsrekordsvit av att vara ligamästare 14 säsonger i rad). Trots förlust på bortplan, i vad som får ses som en vattenpolomatch där stormen Gudrun samtidigt hägrar, så var det inga problem att visa vilket som var det bättre laget över två matcher. Bortamatchen var mer en plump i protokollet. Inför lottningen till den första omgången av cupen, där vi är nu, så stod det klart att AIK skulle få möta någon av följande fem lag: Real Zaragoza (SPA), Hamburger SV (TYS), FC Basel (SCH), Austria Wien (ÖST) och Hapoel Tel Aviv (ISR). Gerard Houllier drog att Hapoel Tel Aviv skulle bli AIKs motståndare, vilket både kan ses som positivt och negativt. Intressemässigt så hade det säkerligen genererat mer pengar om motståndaren varit från Spanien eller Tyskland men sportsligt så fick man bästa tänkbara motstånd (potentiellt den bästa lottningen av samtliga svenska lag som är representerade).

Så vilka är detta israeliska lag som AIK ska möta? Laget slutade 4:a ifjol i ligan (som är 19:e rankad i europa, allsvenskan är 28:a) och vann även inhemska truppen. Dock har laget haft en stor omsättning av spelare sen dess, trots den korta tiden, vilket gör att det är svårt att veta var laget står. 10 spelare har lämnat fjolårstruppen och hela 12 stycken har tillkommit. Detta har märkts i ligan som har precis startat. På de tre inledande omgångarna har man inte vunnit än utan spelat två oavgjorda samt förlorat mot rivalen, tillika regerande mästarna, Beitar Jerusalem (där Derek Boateng som bekant spelar). Problemet är dock inte defensivt utan offensivt då man endast gjort två mål och släppt in tre. Tillfällighet eller inte så är det inte en bra start på säsongen (vilket vi i AIK känner till) och man är ej i toppform just nu.

Klubben har positiv erfarenhet av UEFA-cupen. Efter att ha vunnit dubbeln 2000 så gick man slagkraftiga ut i Europa 2001. Man nådde enda fram till kvartsfinal efter att ha slagit lag som Chelsea, Parma och Lokomotiv Moskva. Väl i kvartsfinalen lyckades man besegra AC Milan med 1-0 hemma men förlorade med 2-0 på San Siro. En otroligt bra prestation från Hapoel Tel Aviv. Men det var som sagt 6 år sedan. Gå tillbaks ytterligare 2 år i tiden och AIK spelar Champions League. Senast AIK var i UEFA-cupens 1:a omgång var 2003 och Valencia var motståndare. Till skillnad mot boråsarna som blev förnedrade i CL-kvalet av just Valencia så höll AIK jämna steg och det blev två uddamålsförluster. 2002 så spelade AIK mot turkiska storklubben Fenerbache där man fick oavgjort, 3-3, hemma. Turkarna hade ledningen med 3-1 med Andreas Andersson och Mats Rubarth fixade, likt vissa underlägesmatcher mot Djurgården, poängen. Krister Nordin hade gjort AIK:s första mål på bicacleta. Ja, nu snöar jag in mej på sidospår men det var en fantastiskt rolig match att bevittna. För er som inte minns rekommenderar jag er att kolla här.

Haopel Tel Aviv är lite av Israels svar på Hammarby där Beitar Jerusalem och Maccabi Tel Aviv är AIK och Djurgården. Nu syftar jag inte på Bajens "loserstämpel" eller för den delen de sociopolitiska liknelserna som finns (?) då Hapoel Tel Aviv är vänsteranhängare likt Italiens Livorno. Jag syftar inte heller på titlar och historia. Nej jag syftar istället på att vara steget efter rent "storhetsmässigt" och ekonomiskt om man ser till dagsläget och de senaste åren. Jerusalem och Maccabi har mer än dubbelt så stora lönebudgetar än Hapoel och är de två lag som är i "förarsätet" i Israelisk fotboll. Hapoel är laget under toppskiktet eller ett bättre mittenlag.

Jag var inne på Hapoel Tel Avivs fans hemsida och försökte få reda på vilka förväntningar de har på matchen och AIK som motståndare. Till min förvåning så var det några insatta fans som via TV-länk hade följt derbyt mellan AIK och Hammarby. De var imponerade av de såg och spekulerade i att det kan bli två oavgjorda matcher där antal bortamål blir direkt avgörande. Varför inte? Det är svårt att hitta vilken nivå som israelisk fotboll ligger på i allmänhet men hur Hapoel Tel Aviv, trots dålig form, spelar i synnerhet. Fansen säger själva att deras nigerianska målvakt Vincent Enyeama har varit riktigt bra och är en av huvudanledningarna att man har poäng i ligan. Annars rekommenderar de oss att hålla utkik efter deras mittfältare Nsumbu Mazuwa (nr.24) från Kongo samt Baruch Dego (nr.9) som också visat bra form. Annars så tror jag att brassen Fabio Junior (nr.29) som värvats inför i år blir det farligaste hotet för AIKs backar. Han gjort mål i ligan och har bland annat varit en kort sejour i AS Roma. Andra "noteworthy" spelare är kaptenen Walid Batir (nr.10) och turken Umut Güzelses (nr.47) som lånats från Fenerbahce. Fjolårets succéman på vänsterkanten, Salim Tuama (nej inte Sharbel Touma), såldes inför året vilket har påverkat lagets kantspel. Mycket av spelet kommer gå centalt i banan så det gäller att Ivan ger understöd samt att Khari jobbar hemåt så inte Dulee blir ensam "sopgubbe" defensivt.

Personligen så ser jag det lite av en besvikelse att åka ur mot Hapoel Tel Aviv. Det är kanske naivt att säga då rankingsystem, både liga- och klubbmässigt, indikerar motsatsen. Ok om vi hade mött de regerande mästarna som fått ha sin trupp mer eller mindre intakt. Men nu möter vi fjolårsfyran som haft en enorm ruljans på spelare och som precis börjat sin liga. AIK å andra sidan är inne på slutspurten av seriespelet och har en oerhört bra form. Man har en vass startelva trots förlust av Wilton med en slagkraftig avbytarbänk. Jag hoppas därför att snack som att "allsvenskan är så dålig" och "att svenska lag inte kan mäta sig i Europa" inte har eggat sig fast, medvetet som omedvetet, hos de svartgula. Det är nämligen delvis det snacket som gör att vi inte kommer längre, att vi inte tror på oss. Media har en stor del i detta. Nu tror jag inte att AIK kommer gå offensivt, som man har börjat göra även på bortaplan i år, nere i Tel Aviv även om jag hoppas. Dels för att få viktiga bortamål men framförallt för att visa att man är det bättre laget och ska gå vidare.

Avslutningsvis, Hapoels fans har frasen "Hela världen hatar Hapoel och bara jag älskar dig!" som slogan. Den mentaliteten känns igen men där slutar liknelserna mellan oss…

Andra bloggar om: , ,

Bedrövad Pavey

Många utomstående, framförallt icke-Gnagare, undrade säkert vad Kenny Pavey höll på med när han fick ett gult kort i bortamatchen mot Halmstad BK. En onödig tröjdragning, som för övrigt hade klassats som 'holding' i hockey, som gav kort, inte mer med det kan tyckas. Men Kenny insåg sitt misstag som i hans fall betyder att han missar det viktiga derbyt mot Djurgården. Han gick ner på knä och ville bara dra tillbaks klockan 10sek när han sittandes på knä drog upp tröjan över huvudet och slog marken. När åter stod upp igen så såg han nästan gråtfärdig ut.

När man som supporter ser denna inställning så blir man inte bara bedrövad över att en duktig fotbollsspelare missar derbyt. Man blir bedrövad över att en spelare med rätt "derby-karaktär" får följa kampen från sidan.

Andra bloggar om: , ,

tisdag 18 september 2007

Sambuca

Jag har tidigare skrivit att gästskribenter kommer att förekomma på denna blogg. Detta var dock innan den var en renodlad AIK-blogg. Det stannade vid ett gästinlägg från en polare, mer blev det inte.

Nu när bloggen har ändrat inriktning så passar det bra med lite förändring. Därför har jag bjudit in två av mina polare som a). håller på AIK, och b). inte driver en egen blogg. Tanken är att det då och då kommer att komma ett längre inlägg från dem, troligtvis under kategorin "krönikor".

Förhoppningsvis så blir det här inte något som rinner ur sanden.

Idag välkomnar jag Sambuca som ni kan lära känna bättre genom att klicka på hans profil som finns i bloggens högespalt under min egna. Han kommer återkomma senare i veckan med ett inlägg "inför derbyt". Håll utkik!

Ex-Gnagare sänkte DIF

Efter att samtliga topplag hade kryssat i den 21:a omgången så hade serieettan Djurgården chans att rycka i tabellen. Man kunde få ett försprång på hela 3p vid en vinst hemma mot tabelljumbon Trelleborg. Ett smart spelande, efter sina resurser, Trelleborg tog istället ledningen och klarade oavgjort på Stockholm Stadion. Målskytt var Erik Sundin som har den fina äran att ha AIK som moderklubb. Så att sänka Djurgården kanske räckte som motivation. Att det är Sundins gamla hemmaarena, då han tidigare spelade i Café Opera, kanske även spelade in.

Kristian Haynes som tidigare i år gick tillbaks till Trelleborg efter en 2,5 årig sejour i AIK var glad efter matchen. Glad åt poängen till sitt lag men även att han/de hade hjälpt AIK. Se Haynes kommentarer efter matchen här. Får hoppas på att han blir inbjuden till en eventuell guldfest senare i höst. Haynes byttes in och kämpade hårt under sin tid på planen.

Mattias Thylander är en spelare som jag hade väldigt, väldigt svårt för under hans tid i AIK. Tillsammans med Kibebe och den gamla Tamandi (det är en ny vi ser nuförtiden spelmässigt) var de ständiga orosmoment i backlinjen. Jag tänker inte snöa in mig på det mer utan konstaterar att det måste vara en annan (obs! spelmässigt) Thylle som återfinns i Trelleborg. Han var den som sprang mest på plan och var en stor del i att poängen säkrades.

I och med det oavgjorda resultatet så leder Djurgården med 36p, istället för potentiella 38p, före Elfsborg och AIK på 35p. Derbyt blir nu än mer intressant den 24:e. Tack för det Trelleborg!

För övrigt, mindre än 10 000 i publik på Stockholms Stadion när Djurgården är med i guldstriden...

måndag 17 september 2007

Allsvenskan: Halmstad BK vs AIK 2-2

Efter cirka 1,5 veckas uppehåll så var det då äntligen dags för allsvenskan att rulla vidare. Två verkliga toppmatcher skulle avlösa varandra. Den första, mellan IFK Göteborg och Elfsborg, slutade oavgjort efter en upphämtning av boråsarna i allmänhet men av AIK-bekantingen Stefan Ishizaki i synnerhet. Den andra toppmatchen var AIK en del av då Halmstad på bortaplan stod på spelprogrammet.

Det har fokuserats ovanligt mycket i media kring uppehållet som varit. Analyser vem som drar mest fördel av det har duggat tätt. Slutsatser som "AIK som är inne i en positiv trend förlorar på uppehållet" får det nästan att låta som att spelarna är små känsliga hundvalpar. Uppehållet kom lägligt då AIK nu går in i en period av intensivt matchande där stormatcher avlöser varandra titt som tätt. Nu efter uppehållet så är det egentligen bara Miran Burgic och Gabriel Özkan som står på skadelistan. Jämför denna situation med tidigare i år.

Örjans vall är ingen rolig arena för AIK. I allsvenskan så har man inte vunnit där, med undantag för en gång, sen 1991. Den enda gången man vann var ironiskt nog 2004 när Arash och Pelle Nilsson gjorde målen. I svenska cupen 1999 så vann man även borta mot Halmstad. Målskytt då var Andreas Johansson, numera djurgårdarnas stora hjälte. Det vanliga resultatet mellan dessa lag är dock oavgjort. En titt i statistiken visar att fördelningen i form av vinster, oavgjort och förluster genom tiderna inför mötet var 31-29-31. Otroligt jämnt alltså.

AIK som sålt Wilton ställde upp med en förutsägbar startelva då inga avstängningar var fallet. Med andra ord, Örlund i mål där backlinjen Karlsson-Nisse-Arne-Tamandi återfanns framför. Tjerna och Pavey tog kanterna och firma Dulee-Khari bildade mittlås. På topp, givetvis argentinarna Óbolo och Valdemarin. Tillbaks i truppen var Mats Rubarth och nyförvärvet Pablo Monsalvo återfanns även på bänken istället för Daniel Mendes som varit magsjuk i veckan. Hemmalaget Halmstad hade fixstjärnan Dusan Djuric avstängd efter en grov filming i den tidigare omgången. Dessutom har man kanske årets bästa målvakt Magnus Bahne forsatt på skadelistan tillsammans med backen, med det konstiga smeknamnet, "Texas" Johansson.

AIK började där man hade slutat i derbyt mot Hammarby. Det vill säga att spela ut motståndet då man rivstartade från första minut. Redan efter 30sek hade Valdemarin skakat fram första hörnan. De svartgula klistrade fast bollen på offensiv planhalva och hallänningarna kom inte över mittlinjen. I den 6:e matchminuten så hittar Dulee Johnson perfekt en rusande Jimmy Tamandi med en lobb. Den senare kunde lätt stöta in 1-0. Man fortsatte att trumma på i denna takt de efterföljande 10 minuterna. Bland annat så hade argentinarna på topp en chans att öka på siffrorna. I det här läget så kändes det som att man kunde ta fram segercigarren. De svartgula spelade magnifikt då man ständigt var i rörelse och kortpassningsspelet längs marken var felfritt. Luktade lite Wengers Arsenal över det hela.

Efter 20 minuter så kommer Halmstad för första gången ner på AIK:s planhalva på allvar. Backarna tar hand om bollen men väljer, kanske naivt, att spela sig ur istället för det långa alternativet. Det leder till en bollförlust centralt i banan och en spelomvändning. Daniel Tjernström kommer på efterkälken och när Patrik Karlsson missar sin glidtackling så väljer kaptenen att rycka lite i tröjan på Halmstadspelaren. Reprisbilderna visar tydligt hur den senare söker straffen då kontakten mellan spelarna var mindre än man först trodde. Säkre Tommy Jönsson slår in kvitteringen på straff.

Halmstad får luft under vingarna av kvitteringsmålet. Fram tills dessa hade man som sagt inte haft något. AIK dominerade matchen. Nu började rollerna sakta men säkert bli omvända. Halmstad gick längre upp och pressade i banan. Detta gjorde att AIK:s mittfält föll längre ner och vårsäsongens problem med för lite folk framåt började visa sig. Den offensiva mittfältaren Khari låg fel positionsmässigt gång på gång när argentinarna tog ner bollen för att spela tillbaka. Halmstad hade även tur under denna period då deras egentliga rensningar blev halvfarliga uppspelningar. Detta då Dulee Johnson tvingats kompensera Kharis misstag längre upp i banan vilket lett till att ett större gap mellan backlinje och mittfält blev fallet. Det var just mellan backlinje och mittfält som många av Halmstads defensiva rensningar hamnade. Svårt att bedömma för Nisse och Arne vad man ska gå upp och stöta på i det läget. En långboll rusar en smått galen Örlund ut på där han verkar vara 110% fokuserad på att ta ut Arvidsson istället för bollen. I slutet av halvleken rycker AIK iaf upp sig och spelet förläggs till mittfältet.

I andra halvlek så böljar spelet fram och tillbaks, lite Hawaii-känsla minst sagt. Det klassiska "roligt för publiken men tränarna avskyr det" passar bra in stundtals. Dulee Johnson är AIKs bästa spelare för dagen då han suger in bollen från motståndarna och nu börjar ta mer offensiva löpningar. Han överskuggar sin centrala kollega Khari Stephenson med hästlängder idag. Samma överglänsning gör Kenny Pavey på högerkanten över Tjerna på vänstern. Pitbullterriern Pavey sprang sina vanliga 50-60m-löpningar och skapade farliga ytor och kämpade. Han blev nästan tårögd när han fick ett gult kort vilket betyder att han missar derbyt mot Djurgården. Tjerna började bra i början av matchen men spelade enormt slarvigt emellanåt, tänker framförallt på andra halvlek. Förstår inte varför Norling inte tog ut honom i slutet när han inte orkade springa hem. Arnefjord hade inte heller någon lyckad dag på arbetet. Det verkar som att hans kvalité har sänkts sedan det blev klart att "konkurrenten" Nicklas Carlsson inte får förlängt. Att han är mer säker på sin plats så att säga. Han var inte bra i derbyt senast och inte bra idag heller. En amatörmässig rensning från honom ger Halmstad en andra chans som resulterar i mål. 2-1. Sedan drar han på sig ett andra gula kort och AIKs första utvisning för i år är fallet. Iofs var det hårt dömt av den annars toleranta Fröjdfeldt. Arnes två gula kort kom även med bara några minuters mellanrum. Dommarinsatsen tänker jag inte kommentera utan hänvisar till tabellen över poäng AIK tar när Fröjdfeldt är domare.

AIK lyfter sig sista 20min av matchen och forcerar starkt in en kvittering. Valdemarin hittar kollegan Óbolo med en crossboll som nickas in. 2-2. Nye argentinaren Pablo Monsalvo gjorde debut i matchen och verkade inte så "Krister Nordin"-tuff som han har beskrivits på förhand. Dock var det hans debut och jag tyckte han växte, framförallt passningsmässigt, in i matchen. "Mr. 100% Proffs" aka Nicklas Carlsson kom in efter Arnes utvisning då AIK valde att spela 4-4-1 efter en stunds 4-3-2. En signal att man var nöjda med oavgjort. Hemmalaget valde inte heller att gå framåt trots en man mer på plan. Även det en signal att 2-2 skulle stå sig.

Det känns lite småbittert. AIK dominerade första 20min och allt annat än vinst fanns inte på världskartan. En tidig ledning kommer men Halmstad får en gratischans att komma in i matchen. En straff och kvitteringen är ett faktum. Det förändrar matchbilden och spelet blir mer jämnt. Dålig koncentration ger hemmalaget en ledning och just då var man nöjd med en poäng, som även Herr Norling sa efteråt. En kvittering kommer tillslut men i efterhand så kan man inte frångå att AIK borde/kunde vunnit matchen. Tränare Janne Andersson förklade efteråt att AIK är det bästa laget man har mött i årets serie.

AIKs segertrend slutade vid 6 raka matcher, dvs. inget tangerat klubbrekord blev fallet (den här gången). Intressant är att man under denna trend snittat cirka 20-25 avslut per match där Wilton ensam stått för en tredjedel, ungefär 7-8 per match i snitt. Idag var första matchen utan honom och antalet avslut var totalt endast 16. Lägg till 7-8 så blir summan 23-24 och även det snitt man haft under segertrenden... Utan skott blir det inte mål som det bekant heter. Nu vill jag inte dra för stora växlar av det här och jag är även glad att AIK klarade oavgjort då media annars hade snackat om den eventuella "Wilton-effekten". Valdemarin, som under matchen låg som en Filippo Inzaghi, dvs. precis på offsidelinjen, kommer bli den som tar mer avslut nu när Wilton är borta. Dock måste fler stiga fram. Jag tänker framförallt på Khari vars avslut varit allt annat än bra. Dulee, som den mer defensiva av dom, uträttar mer offensivt än vad Khari gjort de senaste matcherna.

AIK toppar tabellen på 35p tillsammans med Elfsborg och Djurgården som båda har bättre målskillnad. Djurgården har dessutom en match mindre spelad och möter Trelleborg när den 21:a omgången avslutas. Oavsett utgång så kan det som mest skilja 3p, och som minst 0p, mellan AIK och Djurgåden när de båda drabbar samman i nästa omgångs derby.

Andra bloggar om: , ,