Allsvenskan: Helsingborgs IF vs AIK 2-3

Två lag som underpresterat hittills i serien möttes på Olympia. Två lag som trots allt kom in med stärkt självförtoende efter storvinster i UEFA-cupen. Två lag som skakats av interna bekymmer. Läromästaren Baxter mot lärlingen Norling.

AIK ställde upp med en offensiv uppställning på bortaplan (äntligen!) mot ett kvalificerat motstånd. Man hade dessutom gett Khari Stephenson sin naturliga position som central mittfältare samt flyttat upp Wilton på anfallet istället för som offensiv mittfältare. Det senare kändes skönt då Wilton är en ego-spelare som inte fördelar bollar tillräckligt mycket för att spela långt ner i banan. Nicklas Carlsson åter i elvan då Arnefjord var avstängd. Annars var det samma elva som mot Glentoran i UEFA-cupen.

Helsingborg började bäst de första 5-10min innan AIK stabiliserade matchen. Två offensiva lag bjöd på en underhållande match i fint soligt väder. Hemmalagets fixstjärna, tillika hela svenska folkets kelgris, Henrik "Henke" Larsson fick som vanligt allt med sig från domarkåren. Denna gång en billig straff där han faller väldigt, väldigt enkelt i kamp med Nicklas Carlsson. Carlsson parodiserade senare fallet i en senare duell vilket irriterade Larsson något :-) 1-0 till HeIF iaf och straffen slogs av Larsson själv. AIK fortsatte att trumma på, vilket spelarna ska ha cred för, och Kenny "Millwall" Pavey, som var tillbaks i fjolårskvalitén nu, stressade nästan fram en kvittering. Satan vad han springer. Tjerna hade efter fint AIK-samspel dessförinnan varit nära att näta. Wilton kämpar sen till sig en boll där han spelar in till Ivan, som fintat landslagsmeriterade Andreas Jakobsson upp på läktaren gällande markering, som på bästa proffsmanér kyligt skarvar in 1-1 bollen. Precis innan pausvilan så drar Wilton dit ett skott efter förspel av Ivan Obolo. Skottet ändrar riktning på....guess who...Jakobsson och ställer Daniel Andresson i målet. 1-2 i paus. Snopet för Heif.

I andra tar AIK över matchen och dominerar mittfältet. Khari gör sin bästa match i AIK-tröjan och påminner om Krister Nordin i att alltid lyckas få med sig bollen. Tillsammans med Wilton var han bäst i ett lag där ingen spelade dålig. AIK backade med tiden hem något men endast ett fåtal chanser kommer från HeIF, där Örlund är bra med. Inget negativt åt Nisse eller Carlsson som trots allt skulle markera en ångvält i Omotoyossi och en världsspelare i Larsson. Tamandi var bäst defensivt och kämpade non-stop (vilket inte var så konstigt med tanke på vad som har skett). Inbytte Valdemarin stöter in 1-3 efter fint förspel av Pavey och Patrik Karlsson, som återigen gjorde en bra match. I slutet så släpper AIK in 2-3 på en hörna. Hörnor och inlägg har varit Örlunds svaghet i år helt klart, var är kommunikationen med backlinjen? Men vem tänker på det efter en sån oerhört skön match. AIK:s offensiv är helt klart på plats nu!

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Helsingborgs IF