Allsvenskan: AIK vs GAIS/Trelleborgs FF/IFK Göteborg/Kalmar FF

Här nedan följer kortare summeringar av AIK:s fyra avslutande matcher i årets allsvenska.

AIK vs GAIS 0-0: Djurgården hade på lördagen kört över ett blekt Örebro hemma på Stockholm Stadion. På söndagen var det tänkt att AIK programenligt skulle hemmaslå ett gästande GAIS som figurerade i den allsvenska tabellens "ingenmansland". Tre nya poäng skulle göra att man fortsatt skulle haka på i guldracet, genom att vara 1p bakom Djurgården, samt sätta press på Göteborg och Kalmar som spelade sina matcher på måndagen. Över 19 000 åskådare hade hittat till Råsunda.

Matchen börjar med den förväntade matchbilden, dvs. att AIK höll i bollen medan GAIS backade hem med allt man hade (och lite till). Det var uppenbart att alla 22 spelare på planen var införstådda med att de 11 svartgula spelarna skulle få 90min på sig att lirka upp de grönsvartas betongmur till försvar. GAIS var nöjda med den poäng man hade när matchen blåstes igång. Trots ett massivt bollinnehav, vid vissa tillfällen 70%, så lyckades inte AIK hitta de rätta nycklarna för att skapa de tillräckligt heta chanser. Argentinarna Óbolo och Valdemarín stod dock för en farlig chans när den senare hittades med en elegant djupledslyftning av den tidigare. Tyvärr så stod förre reservmålvakten i AIK Dime Jankulovski i vägen (eller "väggen"). Med tiden så märktes att både publik och AIK-spelare började bli frustrerade. Istället för att en högre växel las ifrån spelarna så började slarvigt passningsspel uppdaga sig samtidigt som tempot gick ner en aning. 0-0 i halvlek.

Tränarstaben såg vad publiken såg när de omgående plockade av AIK:s jamaican Khari Stephenson i halvlek som knappt hade ett rätt. In kom publikens kelgris Mats Rubarth som kämpade, dribblade och slet men utan att åstadkomma något riktigt farligt. Med undantag för de första 10min av andra halvlek, som stundtals liknande matchinledningen, så blottade sig det bittra spelet från i våras igen. Kanterna i Rubarth och Pavey kom inte med och de enda offensiva vapnen vi hade kvar, i form av argentinarna, blev alltför stillastående. Kapten Tjerna gick ner sig i att passningsspelet var katastrof. Den enda som skulle sköta de kreativa offensiva öppningarna var suveräne Dulee. Inget lag, sen Västtyskland med Beckenbauer, kan låta alla uppspel tas av en (!) spelare utan avlastning. Med spelet så började långbollarna hagla och om det inte var för att vi, tillsammans med Helsingborg och Henrik Larsson, har allsvenskans bästa targetspelare i Óbolo så hade nog många givit upp hoppet om AIK-mål. I bortalaget så skapade greken Chrisoforidis oreda ett par gånger men AIK:s backlinje hade koll på det mesta. AIK hade under den sista kvarten två farliga chanser genom en kreativ inskärning samt skott av Rubarth och en nick på hörna av Nisse. Tyvärr gick båda bollarna strax ovanför. Matchen slutade 0-0 och fans och spelare kände en deja vu känsla från förra säsongens 0-0 match mot GAIS i dåvarande guldrace.

Trelleborgs FF vs AIK 0-0: Göteborg hade under lördagen säkrat tre nya poäng och fortsatt serieledning när man bortabesegrade Malmö. För att AIK skulle fortsatt vara med i guldracet, trots debaclet hemma mot GAIS, så gällde att bortaslå jumbon Trelleborg. En vinst så skulle man "bara" vara tre poäng bakom Göteborg som man skulle möta i nästkommande omgång. AIK, som hade viktiga Dulee Johnson avstängd, började bra, precis som mot GAIS hemma, när man tog tag i taktpinnen från första avblåsning. Det märktes att AIK-spelarna var revanschsugna efter vad som hade hänt mot GAIS. Man dominerade de första 20 minuternas bollinnehav men hade svårt, likt mot GAIS, att dyrka upp det organiserade Trelleborgsförsvaret. Dock var det påtagligt att AIK:s argentinska duo Óbolo och Valdemarín besitter en fotbollskompetens som Trelleborgs spelare inte ens kan komma upp i gemensamt. För att sätta stopp på dem satte man körde man principen "alla man bakom bollen". Även om det stod 0-0 i halvlek så kändes det inte oroligt, som det kanske gjorde efter den första halvleken hemma mot GAIS. Då var det hemmaplan med närmare 20 000 som bar fram spelarna mot ett lag som inte hade något att spela för. Nu var man trots allt och spelade med ett lag som kämpade om varje ynka poäng för att överleva till näst års serie, dessutom på bortaplan i form av "Tjångavallen".

Dock så dog AIK:s chanser efter 10min spel av andra halvlek. Kenny Pavey kämpar hem för att ta igen en bollförlust. Han drar ner Trelleborgs Erik Sundin (?) på mittplan men domaren Martin Hansson dog chockerande upp det röda kortet! Inte för att neddragningen inte var värt ett kort, men rött! AIK gör sedan ett byte och tar ut kreativa Rubarth mot formsvaga Stephenson. Efter det kändes det som att AIK kämpade för den poäng man hade när matchen började. Avslutande minuter spelades mer eller mindre av med något Trelleborgsanfall emellanåt. AIK hade inte ett skott på mål efter Paveys utvisning. Detta beror till stor del på Martin Hansson som konstant, och skrämmande uppenbart, blåste emot våra argentinare på topp i varje situation. 0-0 borta mot Trelleborg och AIK var numera borta från guldstriden (även om man teoretiskt fortfarande kunde vinna) och UEFA-cupen. Säsongens slut och förhoppningen nu var bara att någon ärkerival i form av Djurgården eller IFK Göteborg skulle stå segrande tillslut i allsvenskan.

AIK vs IFK Göteborg 0-1: Försnacket inför matchen hade handlat om AIK-spelarnas "vilja" att spela matchen mot Göteborg eller inte. Under veckan hade Daniel "Örat" Örlund uttalat sig om att man hade svårt att motivera sig inför mötet då en vinst skulle hjälpa rivalen Djurgården. Det fick kvällstidningarna att gå igång och tränare, experter, etc. att uttala sig. Örlund och AIK som klubb garanterade senare att man skulle göra allt för att vinna, framförallt då en europaplats fortfarande var möjlig för AIK.

AIK började precis som tidigare matcher med att ta initiativet. Förvånande nog så backade guldjagande Göteborg hem med laget, likt Trelleborg och GAIS. Trots att man i Göteborgslägret försvarade sig skickligt, framförallt genom islänningen Sigurdsson, så hade man otroligt svårt att sätta igång något eget spel . Patrik Karlsson i hemmalaget provade Bengt Andersson, som var matchens spelare, i bortamålet med en lobb inledningsvis. Sen följde det som eftersnacket skulle komma att handla om. På en offensiv frispark så bröstar Mattias Bjärsmyr bollen mot mål. Örlund som ligger ner får upp en fot precis när bollen är på väg att passera och sparkar undan den. Domare Martin Ingvarsson dömer mål linjeman Stefan Wittberg från Märsta står med flaggan och signalerar mål. Han säger sig vara tvärsäker på att bollen är inne trots att ingen, oavsett kamerarepris, kan svara på samma fråga. Detta har skapat debatt kring införskaffandet av målkameror igen.

Efter målet så backade Göteborg hem än mer (om det är möjligt). AIK spelade stundtals riktigt fint spel och det verkade som att man ville motbevisa spekulationerna om "läggmatch" eller så kanske det var första matchen på länge som en vinst inte "krävdes" eller att pressen för en gångs skull var på det andra laget, Göteborg var ju på största allvar med i guldstriden. Jimmy Tamandi spelade dock lite suspekt då han slog några indianare "för mycket" i försvaret. Hursomhelst så spelade AIK sin bästa fotboll sen derbyt mot Djurgården. Precis som där så uteblev belöningen. Det blev den fjärde mållösa matchen i rad och den förlustfria sviten i allsvenskan bröts, 10 matcher lång blev den. Noterbart var att AIK verkligen satsade på kvittering när man även i slutet gick ner på en trebackslinje och Örlund var med uppe på en hörna. Noterbart var att nye talangen Kevin Walker gjorde debut när han hoppade in i den andra halvleken. Stephenson spelade anfallare i matchen till följd av AIK:s anfallskris. Han skötte sig riktigt bra och gjorde en bra match för första gången sen sommaren. Dessutom var han en bra medlare ute på planen. Markus Jonsson och Valdemarín (som var en kopia på Filippo Inzaghi) bör även omnämnas.

Kalmar FF vs AIK 0-2: Det var tänkt att bli årets bortamatch då det var tänkt att AIK skulle vara högst delaktiga i guldstriden. Efter sommarens bländande spel och klättrande i tabellen så drog många supporterled igång kampanjer och paketlösningar till supportrarna gällande den avslutande matchen. Svenska fotbollsförbundet tvingade fram fler biljetter till AIK dessutom. Dock så stod det klart inför den sista omgången att det var hemmlaget Kalmar som hade chans att vinna. Detta om både Djurgården och Göteborg skulle tappa poäng. För andra matchen i rad så gick man in med en tveksam attityd. Missförstå mig inte, jag vill alltid att AIK ska vinna men jag vill inte att någon av våra rivaler ska vinna. Ibland måste man välja och i det kritiska läget, där både Djurgården och Göteborg har chans på guldet, så skulle jag acceptera ett tapp i tabellen för AIK:s del förutsatt att ingen av våra rivaler vinner.

Det verkade som AIK-spelarna redan hade börjat fokusera på 2008 års säsong då man inte hade de där sista 10% som krävs i närkamperna. Kalmar som gick för guld vann planenligt men det räckte inte till då Göteborg hemmaslog Trelleborg och säkrade guldet. Även om det är pest eller kolera så var det bättre att det hamnade där än hos Djurgården.

I matchen så hängde AIK med iaf till en början. Sen så stod Arnefjord för en solklar hands som renderade i ett andra kort samt hans andra utvisning på mindre än sex veckor. Pablo Monsalvo blixtrade till stundtals och det ska bli intressant att följa hans utveckling kommande säsong. Han kom in i laget i ett otacksamt läge då laget gick bra och kraven var höga då tidigare argentinare verkligen lyckats. Förlusten betydde att AIK tappade sin europacupplats, då man låg 4:a, till Elfsborg. Trots missade intäkter kan det vara positivt att undvika Intertotocupen med alla dess omgångar, se på Bajen i år, för att komma till UEFA-cupen, framförallt nästa år då serien utökas.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, GAIS, Trelleborg FF, IFK Göteborg, Kalmar FF