Uteblivna motståndare

Hapoel Tel Aviv, som tog AIK:s UEFA-cupplats, lottades att möta Ålborg (DAN), Getafe (SPA), Tottenham (ENG) samt Anderlecht (BEL). En riktigt rolig grupp med namnkunniga och kända lag… Lek med tanken vad en hemmamatch mot ett lag som Tottenham dessutom skulle inneburit rent ekonomiskt för AIK. Känns hårt, framförallt nu när det står klart att AIK inte deltar i någon europeisk cup överhuvudtaget nästa år.

Andra bloggar om: UEFA-Cupen, AIK, Hapoel Tel Aviv, Tottenham Hotspur, Anderlecht, Ålborg, Getafe

UEFA-Cupen: AIK vs Hapoel Tel Aviv 0-1

AIK hade med sig 0-0 från bortamatchen i Tel Aviv inför returmötet hemma på Råsunda. Herr Norling hade inför matchen pratat om vikten av att kunna avgöra på hemmaplan, att returmötet skulle få en annan skepnad där Tel Aviv skulle ställas inför Råsundapubliken. AIK hade tidigare under veckan kryssat hemma mot GAIS och på sätt och vis spelat bort ett potentiellt guld. Det skulle kunna förlåtas om man tog sig vidare i UEFA-cupen där möten mot namnkunniga europeiska lag, från de verkligt stora ligorna, skulle fylla spelschemat.

Matchen började positivt och AIK övertygade. Taktpinne från start med massivt bollinnehav känns nog igen vid det här laget. Valdemarín såg ut att ha lekstuga då han gång på gång kom igenom på djupled. Redan i matchen första minuter var han nära att ge AIK ledningen genom ett lågt inlägg som tyvärr ingen nådde. Efter en kvart spelad så hade han ett friläge efter framspelning av polaren Óbolo. Dock lyckades han inte förvalta chansen där Enyeama i bortamålet gjorde en kvalificerad räddning. AIK fortsatte att föra matchen och bortalaget kunde bara spela på kontring, vilket begränsade deras chanser. Detta verkade irritera dem, inom laget! Dessutom så började man tjafsa med AIK-spelarna. Kantspelet var AIK:s vassaste anfallsvapen i första halvlek då man kom runt gång på gång där precisa inlägg kunde slås.

Andra halvlek fortsatte i den förstas tecken även om tempot successivt gick ner med tiden. Tel Aviv fortsatte att pressa med hög backlinje (btw, har något lag effektivt raderat ut motståndarna med en sådan backlinje sen Milans klassiska försvarslinje med Baresi-Costacurta-Maldini?) som gjorde att AIK kunde fortsätta att spela på kanterna. Bortalaget började spela typiskt sydländskt, dvs. "falla" samt klaga hos domaren. Förvånande nog så gick den engelske (!) domaren Robert Styles på de flesta av filmningarna, som fick publiken att högljutt reagera. En av dessa resulterade i väldigt billig frispark strax utanför AIK:s straffområde. Reoven Oved skruvade in bollen över muren och in i Niklas Westbergs, som ersatte sjuka Daniel Örlund, hörn. Många talade om att det var en tavla men jag konstaterar att det var en bra slagen frispark.

Frenetiskt anföll AIK med en halvtimme kvar att spela. Detta då Tel Avivs mål betydde att man var tvungen att göra två stycken mål. Hapoel Tel Aviv backade hem och via sina tjuvknep och annat lyckades man hålla ifrån. AIK var det överlägset bättre laget rent fotbollsmässigt medan det tydligen inte räcker på den internationella nivån. Detta visste Tel Aviv om och det man vann på. Skottstatistiken 22-6 speglar matchen ytterligare.

Andra bloggar om: UEFA-Cupen, AIK, Hapoel Tel Aviv

UEFA-Cupen: Hapoel Tel Aviv vs AIK 0-0

AIK klarade på torsdagskvällen ett oavgjort resultat på bortaplan i ett kokande Tel Aviv (både sett till temperatur och hemmasupport). Man kanske ska fråga ytterbacken, idag till vänster, Jimmy Tamandi hur det slutar i derbyt på måndag. Han sa nämligen innan matchen idag att han trodde på 0-0, alternativt 1-1, vilket precis blev hur det slutade.

Inför matchen så hoppades jag på att AIK skulle ta för sig på bortaplan men att jag förväntade mig en defensiv uppställning. Det senare visade sig vara sant när startelvan presenterades. Herr Norling valde att formera laget efter en 4-5-1 uppställning. Ett smart drag då Hapoels styrka ligger centralt. Micke Stahre som var nere och scoutade laget bekräftade även detta. Att det skulle vara targetspelaren Ivan som skulle ta forwardsplatsen var 'sort of a given'. På mittfältet använde man samtliga tre centralt starka spelare (som inför säsongen skulle "konkurrera om två platser") i Tjerna och Khari som centrala mittfältare och Dulee som defensiv speldirigent/sopgubbe. Khari fick uppgift att specialbevaka hemmalagets brasse Fbio Junior som undertecknad varnat för. Argentinaren Pablo Monsalvo fick första gången förtroende från start då han fick ta hand om vänsterkanten. Mats Rubarth har inte matchtempot att spela en hel match. Pitbullterriern Kenny Pavey tog högerkantsplatsen. Överraskningar förekom däremot i backlinjen. Både Patrik Karlsson och framförallt Nils-Eric Johansson var inte med utan backlinjen, från vänster, formerades enligt: Tamandi-Carlsson-Arnefjord-Jonsson. Om dessa rockader har med förberedelser inför derbyt att göra låter jag vara osagt.

Om AIKs uppställning indikerade att man var ute för att hålla nollan på bortaplan så visade de direkt från start att man inte skulle spela destruktivt och låta Hapoel föra matchen på något sätt. Istället så förde man matchen de första 20min där man hade bollinnehavet, spelet och de fåtal chanser som kom till. Bland annat hade Tjerna ett bra läge centralt i banan. Ju längre halvleken led desto mer tog hemmalaget över och fick medvind av den entusiastiska hemmapubliken. AIKs chanser framåt blev färre och färre och Ivan fick allt mer köra solo mot fyra backar. Han gjorde det trots allt bra, mannen som aldrig gör en dålig match då hans lägstanivå är hög. De centrala mittfältarna Khari och Monsalvo (efter ha bytt plats med Tjerna) sjönk längre ner i banan och slarvade med passningsspelet. Samtidigt hade ytterbackarna svårt att få till inläggen när de kom med offensivt. Samarbetet på högerkanten mellan Pavey och Jonsson liknade det från fjolåret då det klickade. Det känns bra inför fortsättningen då Jonsson åter är med i konkurrenssituationen på allvar. Hapoel Tel Aviv pressade tog som sagt över mer och mer men ändå utan att skapa några direkta farligheter. Man hade ett skott i stolpen efter 30min men förutom det så kändes det som firma Carlsson-Arnefjord hade kontroll. Framförallt den senare som verkligen ville revanschera sig från det röda kortet borta mot Halmstad i förra helgen.

I andra halvlek så började AIK bättre igen och förde spelet. Man spelade lugnt och säkert när man höll bollen inom laget. Det var inga stressade beslut som togs och som supporter så fick man den där sköna känslan att nollan bakåt kommer att fixas. Hela laget verkade ha den känslan medan hemmalaget, ju längre matchen led, blev mer frustrerat. Det märktes att AIK var nöjda med 0-0 i den andra halvleken. Säsongsstarten har inte varit den bästa och laget väntar fortfarande på första vinsten samtidigt som man har haft problem med målskyttet. Jag varnade för Fabio Junior då han är Hapoels svar på Ivan. Han var tillsammans med mittfältsmotorn Nsumbu Mazuwa från Kongo, deras Dulee, deras bästa spelare idag. I AIK så var Dulee outstanding då han fortsatte att surfa på sin framgångsvåg även i denna match. Bläckfisken kan bli hans nya smeknamn då han lyckas erövra bollen utan att fälla motståndarna. Mats Rubarth var (äntligen) åter och gjorde ett piggt inhopp och visade att han är att räkna med inför måndagens derby mot Djurgården. Att Nicklas Carlsson kan spela då 'goes without saying', Mr. Proffs levererade åter idag. De enda som inte var 100 idag spelmässigt var Khari och Monsalvo. Vi är bortskämda med Ivan och Lucas, då de gjorde succé omgående, och kan inte förvänta oss samma av Monsalvo direkt. Khari däremot måste käka lite taggtråd för att hålla en jämn nivå, just nu är han motsatsen.

Vid slutsignalen så buade hemmapubliken medan man såg att de svartgula, spelare som ledare, var nöjda med resultatet. Givetvis hade det varit kanon om man lyckats göra mål men samtidigt så ska man inte glömma att AIK är oerhört starka hemma. Det känns lite som Herr Norling planerar därefter. "Förlora inte borta och vinn hemma". Det AIK vi är vana att se där offensiven får utrymme kommer att visa sig den 4:e oktober. Ledarna i Hapoel är beredda på det då de hade sett derbyt mellan AIK och Hammarby på plats i Stockholm. Man var imponerade och sa i israelisk press att man med stor sannolikhet kommer möta de blivande svenska mästarna. En fördel som AIK hade idag som krymper med tiden till returmötet är hur samspelta spelarna är. AIK har spelat 21 omgångar medan Hapoel bara har spelat 3. Som webbradions reportrar också konstaterade så får nog Hapoel en större omställning klimatmässigt när de kommer till ett kallt Råsunda än vad AIK-spelarna hade när de idag spelade i varma Tel Aviv.

En stor eloge till de 50-tal AIK fans som hade tagit sig ner till Tel Aviv för att följa matchen på plats. Intresset hemma i Sverige var stort då både AIK:s webbradio och den livestreamlänk som visade matchen, som publicerades på Gnagarforum, fick serverproblem.

Andra bloggar om: UEFA-Cup, AIK, Hapoel Tel Aviv

Inför Hapoel Tel Aviv

AIK fortsätter vandringen till UEFA-cupens gruppspel och miljonerna när man senare idag inleder turneringens 1:a omgång. Det man kan konstatera är att AIK har haft tur med lottningarna. Efter att ha slagit ut amatörlaget Glentoran FC, som i efterhand kan ses som startpunkten och därmed katalysatorn för höstens fina spel, i den första kvalrundan så var man fortsatt seedat när den andra omgången lottades (då Hammarby på lyckades att slå ut holländska Utrecht). Som seedat lag så slapp vi skandinaviskt, holländskt och engelskt motstånd och fick istället möta lettiska mästarna FHK Liepãjas Metalurgs (som brutit Skonto FCs världsrekordsvit av att vara ligamästare 14 säsonger i rad). Trots förlust på bortplan, i vad som får ses som en vattenpolomatch där stormen Gudrun samtidigt hägrar, så var det inga problem att visa vilket som var det bättre laget över två matcher. Bortamatchen var mer en plump i protokollet. Inför lottningen till den första omgången av cupen, där vi är nu, så stod det klart att AIK skulle få möta någon av följande fem lag: Real Zaragoza (SPA), Hamburger SV (TYS), FC Basel (SCH), Austria Wien (ÖST) och Hapoel Tel Aviv (ISR). Gerard Houllier drog att Hapoel Tel Aviv skulle bli AIKs motståndare, vilket både kan ses som positivt och negativt. Intressemässigt så hade det säkerligen genererat mer pengar om motståndaren varit från Spanien eller Tyskland men sportsligt så fick man bästa tänkbara motstånd (potentiellt den bästa lottningen av samtliga svenska lag som är representerade).

Så vilka är detta israeliska lag som AIK ska möta? Laget slutade 4:a ifjol i ligan (som är 19:e rankad i europa, allsvenskan är 28:a) och vann även inhemska truppen. Dock har laget haft en stor omsättning av spelare sen dess, trots den korta tiden, vilket gör att det är svårt att veta var laget står. 10 spelare har lämnat fjolårstruppen och hela 12 stycken har tillkommit. Detta har märkts i ligan som har precis startat. På de tre inledande omgångarna har man inte vunnit än utan spelat två oavgjorda samt förlorat mot rivalen, tillika regerande mästarna, Beitar Jerusalem (där Derek Boateng som bekant spelar). Problemet är dock inte defensivt utan offensivt då man endast gjort två mål och släppt in tre. Tillfällighet eller inte så är det inte en bra start på säsongen (vilket vi i AIK känner till) och man är ej i toppform just nu.

Klubben har positiv erfarenhet av UEFA-cupen. Efter att ha vunnit dubbeln 2000 så gick man slagkraftiga ut i Europa 2001. Man nådde enda fram till kvartsfinal efter att ha slagit lag som Chelsea, Parma och Lokomotiv Moskva. Väl i kvartsfinalen lyckades man besegra AC Milan med 1-0 hemma men förlorade med 2-0 på San Siro. En otroligt bra prestation från Hapoel Tel Aviv. Men det var som sagt 6 år sedan. Gå tillbaks ytterligare 2 år i tiden och AIK spelar Champions League. Senast AIK var i UEFA-cupens 1:a omgång var 2003 och Valencia var motståndare. Till skillnad mot boråsarna som blev förnedrade i CL-kvalet av just Valencia så höll AIK jämna steg och det blev två uddamålsförluster. 2002 så spelade AIK mot turkiska storklubben Fenerbache där man fick oavgjort, 3-3, hemma. Turkarna hade ledningen med 3-1 med Andreas Andersson och Mats Rubarth fixade, likt vissa underlägesmatcher mot Djurgården, poängen. Krister Nordin hade gjort AIK:s första mål på bicacleta. Ja, nu snöar jag in mej på sidospår men det var en fantastiskt rolig match att bevittna. För er som inte minns rekommenderar jag er att kolla här.

Haopel Tel Aviv är lite av Israels svar på Hammarby där Beitar Jerusalem och Maccabi Tel Aviv är AIK och Djurgården. Nu syftar jag inte på Bajens "loserstämpel" eller för den delen de sociopolitiska liknelserna som finns (?) då Hapoel Tel Aviv är vänsteranhängare likt Italiens Livorno. Jag syftar inte heller på titlar och historia. Nej jag syftar istället på att vara steget efter rent "storhetsmässigt" och ekonomiskt om man ser till dagsläget och de senaste åren. Jerusalem och Maccabi har mer än dubbelt så stora lönebudgetar än Hapoel och är de två lag som är i "förarsätet" i Israelisk fotboll. Hapoel är laget under toppskiktet eller ett bättre mittenlag.

Jag var inne på Hapoel Tel Avivs fans hemsida och försökte få reda på vilka förväntningar de har på matchen och AIK som motståndare. Till min förvåning så var det några insatta fans som via TV-länk hade följt derbyt mellan AIK och Hammarby. De var imponerade av de såg och spekulerade i att det kan bli två oavgjorda matcher där antal bortamål blir direkt avgörande. Varför inte? Det är svårt att hitta vilken nivå som israelisk fotboll ligger på i allmänhet men hur Hapoel Tel Aviv, trots dålig form, spelar i synnerhet. Fansen säger själva att deras nigerianska målvakt Vincent Enyeama har varit riktigt bra och är en av huvudanledningarna att man har poäng i ligan. Annars rekommenderar de oss att hålla utkik efter deras mittfältare Nsumbu Mazuwa (nr.24) från Kongo samt Baruch Dego (nr.9) som också visat bra form. Annars så tror jag att brassen Fabio Junior (nr.29) som värvats inför i år blir det farligaste hotet för AIKs backar. Han gjort mål i ligan och har bland annat varit en kort sejour i AS Roma. Andra "noteworthy" spelare är kaptenen Walid Batir (nr.10) och turken Umut Güzelses (nr.47) som lånats från Fenerbahce. Fjolårets succéman på vänsterkanten, Salim Tuama (nej inte Sharbel Touma), såldes inför året vilket har påverkat lagets kantspel. Mycket av spelet kommer gå centalt i banan så det gäller att Ivan ger understöd samt att Khari jobbar hemåt så inte Dulee blir ensam "sopgubbe" defensivt.

Personligen så ser jag det lite av en besvikelse att åka ur mot Hapoel Tel Aviv. Det är kanske naivt att säga då rankingsystem, både liga- och klubbmässigt, indikerar motsatsen. Ok om vi hade mött de regerande mästarna som fått ha sin trupp mer eller mindre intakt. Men nu möter vi fjolårsfyran som haft en enorm ruljans på spelare och som precis börjat sin liga. AIK å andra sidan är inne på slutspurten av seriespelet och har en oerhört bra form. Man har en vass startelva trots förlust av Wilton med en slagkraftig avbytarbänk. Jag hoppas därför att snack som att "allsvenskan är så dålig" och "att svenska lag inte kan mäta sig i Europa" inte har eggat sig fast, medvetet som omedvetet, hos de svartgula. Det är nämligen delvis det snacket som gör att vi inte kommer längre, att vi inte tror på oss. Media har en stor del i detta. Nu tror jag inte att AIK kommer gå offensivt, som man har börjat göra även på bortaplan i år, nere i Tel Aviv även om jag hoppas. Dels för att få viktiga bortamål men framförallt för att visa att man är det bättre laget och ska gå vidare.

Avslutningsvis, Hapoels fans har frasen "Hela världen hatar Hapoel och bara jag älskar dig!" som slogan. Den mentaliteten känns igen men där slutar liknelserna mellan oss…

Andra bloggar om: UEFA-cupen, AIK, Hapoel Tel Aviv

UEFA-Cupen: AIK vs FHK Liepajas Metalurgs 2-0

Efter övertygande storsegrar, både spel- och resultatmässigt, mot Örebro SK och Malmö FF så skulle det inte vara något snack gällande eventuellt avancemang till den 1:a omgången i UEFA-cupen. Efter den snöpliga förlusten i Lettland, under väderförhållanden som liknade stormen Gudrun, så skulle letterna nu få smaka på AIK:s revanschlusta.

Herr Norling som på senare tid har blivit mer förutsägbar när det gäller laguttagningar och formationer valde att ta på sig fjolårskostymen. AIK överraskade nämligen med att starta med en 3-5-2 formation. Ni som vet er AIK-historik vet även att det var denna uppställning som Norling experimenterade, men sedan övergav, när kom till AIK 2005. Han har även uttalat sig om sin förtjusning för de offensiva möjligheterna som finns i 3-5-2 formationen. Detta kan tyckas vara förvånande då Nebo är den i tränarstaben som fokuserar på det offensiva medan Norling själv är mer klassisk svensk i att ha en stabil grund hemåt. Personligen tycker jag både om och anser att det är nyttigt att kunna utnyttja fler spelformationer även om 4-4-2 egentligen är den som ger flest möjligheter. Dock så bör man ha materialet, dvs. spelartyperna, för att flexibelt "smoothly" kunna alternera olika spelsätt. Elfsborg har en bra 4-5-1 grundformation men tränare Magnus Haglund, som jag har otroligt svårt för, har vägrat att alternera med 4-4-2 mot hemåtbackande lag á la Gefle, Trelleborg och GAIS, trots att man har spelarmaterialet. En 3-5-2 uppställning har både fördelar och nackdelar. Offensivt så blir det enklare att fylla på med folk i boxen. I och med att man spelar med 5 mittfältare, varav 3 centralt, så blir spelet mer centrerat till mitten i uppspelsfasen likt Argentinas landslag. Dock så har formationen svagheten på kanterna om man inte har rätt material.

Rätt material var inte vad AIK hade kändes det som. Jag var skeptisk att Jimmy Tamandi, som är en typisk "winger"-back, skulle ta del i en trebackslinje där de två "ytterbackarna" är mer centrerade och defensivt spelande. Jag hade rätt. Både han och matchotränade Markus Jonsson hade märkbara problem inledningsvis. Dessutom så är Daniel Tjernström på vänsterkanten inte en spelare som kan dra sin gubbe, vilket krävs under denna formation. Istället för Tjerna och Pavey, som mer är skräddarsydda efter 4-4-2, på kanterna så hade Rubarth och Özkan varit mer passande. Offensivt så hade Ivan fått en offensiv mittfältsroll där han hade firma Dulee-Khari bakom sig samt det nykomponerade anfallsparet Wilton-Valdemarin framför sig. Intressant drag från Norling. Däremot så kändes det som att spelformationen 3-5-2 ibland var 3-4-3 då Ivan fanns med i anfallen. Jag tycker även att Kharis och Dulees fina överlappningar offensivt försvann då båda sattes på mer defensiva uppgifter att hjälpa backlinjen. Det funkade för Dulee men inte för Khari.

Letterna ställde upp med en defensiv inställning då man vid avspark "var vidare". Inför matchen hade jag granskat våra motståndare mer noggrant än inför det första mötet. Då fanns det någon sorts nonchalans från min sida då ett lettiskt lag bara skulle slås, framförallt efter utklassningen mot Glentoran FC. Nu är det ju så att letterna är mycket bättre än amatörerna från Belfast. Laget har spelare från Sydamerika och storklubben Dynamo Kiev har lånat ut sina talanger för utveckling till just Liepajas Metalurgs. Den bäste spelaren var dock den inhemska spelaren Karlsons som ensam på topp i deras 4-5-1 formation satte AIK:s backlinje i arbete.

AIK inledde tafatt och det märktes att det nya formationssättet inte satt 100 då positionsspel och ytor blev annorlunda. Dock reste man sig ju längre halvleken led, framförallt när Ivan gick längre upp i banan vilket gjorde att Dulee och Khari kunde delta mer offensivt. Det visade sig strax innan halvleksvilan när AIK gjorde 1-0, vilket naturligtvis måste varit psykoligiskt tungt för letterna. Dulee slår en lobbpass från centralt mittfält som Ivan med en touch slår bakåt i banan till en löpande Wilton som slår till direkt. Spelmässigt så kan det varit ett av de vackraste målen hittills i år. I halvlek så verkade inte heller Herr Norling allt för nöjd med första halvlek. Ett bytte där vänsterbacken Patrik Karlsson bytte av Khari följde och där 3-5-2/3-4-3 återgick till det naturliga 4-4-2. När detta skedde så föll mer på plats och AIK gick att känna igen från den positiva trend man just nu är inne i. Det var bara en tidsfråga innan 2:an skulle komma. Med mindre än 10min kvar så kom det. Letterna flyttade upp då man inte hade något att förlora. Det gav kontringsmöjligheter till AIK som kom vid målet kom med fyra spelare i anfallet. Dulee och Ivan spelade osjälviskt vidare till Valdemarin som chippar bollen till Wilton som givetvis väljer skott, inget snack om den saken från hans sida. 2-0 och ridå ner för letterna.

Wilton hade förutom målen bra avslut i form av långskott och framförallt en farlig frispark. Helt klart matchens spelare. Andra matchen i rad han gjorde två mål och han har på de senaste tre matcherna 6 poäng (5mål+1assist).

AIK som i de två första kvalomgångarna varit ett seedat lag klev nu i den första UEFA-cuplottningen som oseedat. Man hamnade i samma "pool" av seedade lag som FC Basel (SCH), Real Zaragoza (SPA), Hamburger SV (TYS), Austria Wien (ÖST) och Hapoel Tel Aviv (ISR). AIK drogs att möta Hapoel Tel Aviv, vilket får ses som bra då de andra lagen besitter bättre trupper, framförallt Zaragoza och Hamburger. Nu känns det som AIK har chans på ett annat sätt att avancera till gruppstadiet.

Andra bloggar om: UEFA-Cup, AIK, FHK Liepajas Metalurgs, Hapoel Tel Aviv, Wilton Figueiredo, formation

UEFA-Cupen: FHK Liepajas Metalurgs vs AIK 3-2

Ett "pajaslag" från Lettland fick AIK på sin lott när den andra omgången av kvalet till UEFA-cupen lottades. Då yngsta broderna Hammarby på något underligt sätt lyckades bemästra holländska Utrecht så slapp de svartgula att få ett mer namnkunnigt lag från Skandinavien, Holland...eller....jag till och med England som motståndare.

Herr Norling hade inför mötet åkt över till Lettland för att kartlägga motståndarna. Hans slutsats var att laget var både en och två klasser bättre än tidigare motståndaren Glentoran FC från Nordirland. Efter de matcherna, med 9-0 i målskillnad, så var det många som väntade sig liknande resultat. Östers IF mötte laget för några år sedan, med Markus Jonsson, i laget men åkte ut till följd av mindre gjorda bortamål i de två kryssmatcherna. Jonsson deklarerade, likt Norling, att man över två matcher ska gå vidare.

Norling verkade inte tro att det skulle bli en "lett" match då han valde att ställa upp med "förstalaget" trots att den viktiga allsvenska matchen mot Örebro bara var tre dagar iväg. Det handlade givetvis om att man vill avgöra mötet, likt mot Glentoran, redan i första matchen.

Markus Jonsson gjorde sin första match från start när han tog Tamandis plats på högerbacken. Gabriel Özkan och Lucas Valdemarin startade istället för Pavey och Wilton. Annars var elvan sig lik från den senaste tidens matcher.

Hemmalaget tryckte gasen i botten direkt och AIK:arna verkade stundtals inte med i matchen (nu när man har sett matchen i efterhand). Redan i den 12:e minuten så utnyttjar letterna AIK:s akilleshäl, sett till det defensiva, i år, dvs. inlägg från kanterna/hörnor. På hörna gör man 1-0. Kommunikationen mellan målvakt och backlinje har inte varit på topp hittills, även om det har blivit bättre sen Nisse kom. Hursomhelst så är det Örlund som målvakt som har det egentliga ansvaret att styra sin backlinje. Detta i kombination med att han sänder ut en tveksamhet, gällande om han ska gå ut i luften eller stå kvar, är vad som är hans svagheter. Detta är något som jag hoppas målvaktstränare Anders Almgren ser över precis som hans tidigare svaga utsparkar som numera är ett snabbt farligt kontringsalternativ. 2-0 kom strax innan halvlek och även detta mål kom efter en hörna.

Norling var besviken i halvlek på att man inte kunnat försvara sig bättre på de fasta situationerna. Regnet hade nu börjat ösa ner och andra halvlek liknade mer vattenpolo än fotboll. AIK var det klart bättre laget efter paus och reduceringen kom redan efter några minuters spel genom ett självmål av hemmalaget. Kvitteringen hängde i luften då AIK dominerade mittfältet, genom Dulee och Khari, och chans på chans skapades. I den 61:a minuten så får Dulee på ett hårt (!) skott som Valdemarin kan slå in returen på. Direkt efter gör man ett dubbelbyte då Khari och Valdemarin ersätts av Pavey och Wilton. Direkt efter bytet så tar hemmalaget tillbaks ledningen då Örlund fummlar på ett inlägg från kanten. AIK låg på för en kvittering och inbytte Mendes kom bland annat fri.

AIK var sett över hela matchen det bättre laget men slarvade defensivt. Daniel Örlund i målet gjorde inte en av sina starkare insatser. Trots förlust så man ett bra utgångsläge inför returen på Råsunda den 30:e augusti då man gjorde två mål. 1-0 hemma och man är vidare. Letterna hade en solid försvarslinje och ett par anfallare som kunde ställa till oreda. Däremot så var deras mittfält ganska ihåligt och det är ju där de flesta matcher vinns.

Andra bloggar om: UEFA-Cupen, AIK, FHK Liepajas Metalurgs

UEFA-Cupen: AIK vs Glentoran FC 4-0

Jag skrev innan att jag hoppades att Herr Norling och Co. skulle passa på att lufta laget nu när man hade med sig 5-0 från det första mötet i Belfast. Norling ville annorlunda och ställde upp med "bästa laget" med undantag för Ivan Óbolo och Tjerna som båda fick vila.

AIK tog tag i taktpinnen omgående och kunde ta ledningen efter endast 6 minuter genom Özkan. Vänsterbacken Patrik Karlsson, som de senaste matcherna visat varför man egentligen plockade honom från Gefle inför säsongen, fick sedan göra sitt första mål i den svartgula tröjan. 2-0 i halvlek och 7-0 totalt. Med andra ord så kunde man slappna av och Norling gjorde ett trippelbyte (inte ofta man ser det) och Bengtsson, Mendes och Gerndt fick komma in med 25min kvar. Den senare fick även han göra sitt första tävlingsmål i AIK då han gjorde 3-0 vid full tid. På övertid fick AIK straff som Dulee Johnson förvaltade väl. Imponerande 8700 hade tagit sig till Råsunda trots att avancemanget var i stort sätt avgjort innan.

Nu ställs AIK mot det nuvarande bästa laget i Lettland FHK Liepajas Metalurgs i kommande omgång. Detta bör ej vara några problem även om det inte kan förväntas samma överkörning i form av 9-0 över två matcher. Bajens avancemang gjorde att AIK slapp motstånd från de större europeiska ligorna.

Edit: Glentoran FC spelade efter matcherna mot AIK mot Manchester United i en träningsmatch. United vann med 3-0 för att jämföra med AIK:s vinster med 5-0 respektive 4-0.

Andra bloggar om: UEFA-cupen, AIK, FC Glentoran

UEFA-Cupen: Glentoran FC vs AIK 0-5

AIK i helsvart ställ, med namn på ryggen, åkte till Nordirland och Belfast för att skaffa sig ett bra slagläge för att gå vidare till UEFA-cupen. Att underskatta ett nordirländskt lag kändes avlägset med tanke på utgången EM-kvalmatchen mellan Sverige och just Nordirland.

AIK ställde upp med bästa manskap mot förra årets ligatvåa FC Glentoran. Det ska noteras att försnacket i Belfast, bland hemmafans, handlade mycket om AIK:s mindre smickrande facit från serien i år. Dvs, en glans på pappret så skulle ett "bottenlag i Sverige" kunna slås, iaf hemma.

Istället så släpper det för AIK, äntligen! Målen bara rullar in. Matchens spelare Wilton gör de förlösande första två målen och efter det rullar det bara på. De tre senare målen gjordes av spelare som för första gången fick näta i den svartgula tröjan. Nämligen nyförvärvet Lucas Valdemarin, Khari Stephenson samt Dulee Johnson. Den senare som väntat ett bra tag på att få mäkta med ett mål. Daniel Örlund hade inte så mycket att göra. Dock bör det noteras att han räddade ett farligt skott samt tippade ett i ribban vid ställningen 1-0. En kvittering där och målkavalkaden kunde ha uteblivit, vem vet. Hursomhelst, AIK spelade ut Glentoran fullständigt efter 2-0 och det märktes hos hemmalaget att matchtempot fattades. För övrigt så visade Patrik Karlsson det han visade på försäsongen, som totalt har försvunnit i allsvenska spelet hittills, dvs. stabil bakåt och fina inlägg framåt. Verkligen kul att se.

AIK:s 5-0 vinst var den största förlusten som Glentoran åkt på hemma i Europasammanhang på 15 år. Det känns som returmötet på Råsunda kommer bli en match där AIK kan vila sina nyckelspelare och ge de yngre, som Pierre och Gerndt, speltid och det vore intressant att se Vågan Rönning och Haynes i aktion.

Andra bloggar om: UEFA-cupen, AIK, Glentoran

Royal League: AIK - Vålrengen

AIK fick bara oavjort mot Vålrengen hemma. Ett turligt men icke oförtjänt mål av Wilton gav AIK ledningen som kontrollerade matchen fram tills 75:e minuten. Samme Wilton sprang då i djupled och blev fälld, vilket skulle rendera i varning. När anfallskollegan Hulsker skulle påvisa detta för domaren tappade han balansen/fotfästet och föll in i honom. Domaren uppfattade tydligen det inträffade annorlunda då det röda kortet höjdes. Som herr Norling uttryckte sig: "...istället för ett gult/rött kort till dom blev det rött for oss". Innan nödvändiga justeringar hann genomföras av ledarstaben passade norrmännen på att kvittera...

Vinst krävs nu mot Anders Linderoths Viborg, där tidigare AIK:aren Martin Åslund härjar, i nästa omgång för att vara med på allvar i gruppen.

Anmärkningsvärt var annars att kapten Tjerna började på bänken medan 'super-sub' Mendes istället spelade på mittfältet från start.

Mediasnacket föll annars på den person som gripits utanför Norra Stå med skjutvapen i ryggsäcken. Vet inte vad man ska säga då det hela talar för sig självt men man undrar om han ville ta devisen "det gör ont att möta Gnaget" till en helt ny dimension.