Bloggen betygsätter spelarna

Óbolo var bäst, tätt följd av Wilton och Dulee.

Det har gått drygt en månad sen Allsvenskan 2007 års upplaga avslutades. Vi vet alla hur det gick, vad som förväntades, vad som skulle ha gjorts annorlunda, etc. Vi lämnar det där och fokuserar istället på den spelartrupp som representerade klubben i år.

Jag har tillsammans med några nära svartgula själar i form av Sambuca, Tyson och Pash betygsatt de spelare som spelade 5 matcher eller fler den gågna säsongen. Givetvis har vi gjort våra bedömningar separat, baserat på en 1-5 skala, utan inflytelse av varandra och nedan presenteras det totala snittet, nu baserat på en 1-10 skala. Notera att betygen reflekterar vad som förväntades och sen presterades av varje spelare.

MYCKET BRA (8.50<)
9.50 - Mauro Ivan Óbolo
9.00 - Wilton Figuereido
8.50 - Dulee Johnson

BRA (6.50-8.00)
8.00 - Nils-Eric Johansson och Lucas Valdemarín
7.50 - Jimmy Tamandi

GODKÄNT (5.00-6.00)
6.00 - Mats Rubarth och Nicklas Carlsson
5.50 - Niklas Sandberg, Miran Burgic, Kenny Pavey och Daniel Örlund
5.00 - Daniel Arnefjord och Patrik Karlsson

KNAPPT GODKÄNT (4.00-4.50)
4.50 - Markus Jonsson, Daniel Tjernström och Robert Åhman-Persson
4.00 - Daniel Mendes, Kristian Haynes och Pierre Bengtsson

UNDERKÄNT (3.50>)
3.50 - Pablo Monsalvo och Gabriel Özkan
3.00 - Bernt Hulsker och Khari Stephenson
2.50 - Alexander Gerndt

Niklas Westberg, Kevin Walker och Per Vågan Rönning spelade alla för lite för att betygsättas.

Andra bloggar om: AIK, Allsvenskan, betyg, summering

Allsvenskan: AIK vs GAIS/Trelleborgs FF/IFK Göteborg/Kalmar FF

Här nedan följer kortare summeringar av AIK:s fyra avslutande matcher i årets allsvenska.

AIK vs GAIS 0-0: Djurgården hade på lördagen kört över ett blekt Örebro hemma på Stockholm Stadion. På söndagen var det tänkt att AIK programenligt skulle hemmaslå ett gästande GAIS som figurerade i den allsvenska tabellens "ingenmansland". Tre nya poäng skulle göra att man fortsatt skulle haka på i guldracet, genom att vara 1p bakom Djurgården, samt sätta press på Göteborg och Kalmar som spelade sina matcher på måndagen. Över 19 000 åskådare hade hittat till Råsunda.

Matchen börjar med den förväntade matchbilden, dvs. att AIK höll i bollen medan GAIS backade hem med allt man hade (och lite till). Det var uppenbart att alla 22 spelare på planen var införstådda med att de 11 svartgula spelarna skulle få 90min på sig att lirka upp de grönsvartas betongmur till försvar. GAIS var nöjda med den poäng man hade när matchen blåstes igång. Trots ett massivt bollinnehav, vid vissa tillfällen 70%, så lyckades inte AIK hitta de rätta nycklarna för att skapa de tillräckligt heta chanser. Argentinarna Óbolo och Valdemarín stod dock för en farlig chans när den senare hittades med en elegant djupledslyftning av den tidigare. Tyvärr så stod förre reservmålvakten i AIK Dime Jankulovski i vägen (eller "väggen"). Med tiden så märktes att både publik och AIK-spelare började bli frustrerade. Istället för att en högre växel las ifrån spelarna så började slarvigt passningsspel uppdaga sig samtidigt som tempot gick ner en aning. 0-0 i halvlek.

Tränarstaben såg vad publiken såg när de omgående plockade av AIK:s jamaican Khari Stephenson i halvlek som knappt hade ett rätt. In kom publikens kelgris Mats Rubarth som kämpade, dribblade och slet men utan att åstadkomma något riktigt farligt. Med undantag för de första 10min av andra halvlek, som stundtals liknande matchinledningen, så blottade sig det bittra spelet från i våras igen. Kanterna i Rubarth och Pavey kom inte med och de enda offensiva vapnen vi hade kvar, i form av argentinarna, blev alltför stillastående. Kapten Tjerna gick ner sig i att passningsspelet var katastrof. Den enda som skulle sköta de kreativa offensiva öppningarna var suveräne Dulee. Inget lag, sen Västtyskland med Beckenbauer, kan låta alla uppspel tas av en (!) spelare utan avlastning. Med spelet så började långbollarna hagla och om det inte var för att vi, tillsammans med Helsingborg och Henrik Larsson, har allsvenskans bästa targetspelare i Óbolo så hade nog många givit upp hoppet om AIK-mål. I bortalaget så skapade greken Chrisoforidis oreda ett par gånger men AIK:s backlinje hade koll på det mesta. AIK hade under den sista kvarten två farliga chanser genom en kreativ inskärning samt skott av Rubarth och en nick på hörna av Nisse. Tyvärr gick båda bollarna strax ovanför. Matchen slutade 0-0 och fans och spelare kände en deja vu känsla från förra säsongens 0-0 match mot GAIS i dåvarande guldrace.

Trelleborgs FF vs AIK 0-0: Göteborg hade under lördagen säkrat tre nya poäng och fortsatt serieledning när man bortabesegrade Malmö. För att AIK skulle fortsatt vara med i guldracet, trots debaclet hemma mot GAIS, så gällde att bortaslå jumbon Trelleborg. En vinst så skulle man "bara" vara tre poäng bakom Göteborg som man skulle möta i nästkommande omgång. AIK, som hade viktiga Dulee Johnson avstängd, började bra, precis som mot GAIS hemma, när man tog tag i taktpinnen från första avblåsning. Det märktes att AIK-spelarna var revanschsugna efter vad som hade hänt mot GAIS. Man dominerade de första 20 minuternas bollinnehav men hade svårt, likt mot GAIS, att dyrka upp det organiserade Trelleborgsförsvaret. Dock var det påtagligt att AIK:s argentinska duo Óbolo och Valdemarín besitter en fotbollskompetens som Trelleborgs spelare inte ens kan komma upp i gemensamt. För att sätta stopp på dem satte man körde man principen "alla man bakom bollen". Även om det stod 0-0 i halvlek så kändes det inte oroligt, som det kanske gjorde efter den första halvleken hemma mot GAIS. Då var det hemmaplan med närmare 20 000 som bar fram spelarna mot ett lag som inte hade något att spela för. Nu var man trots allt och spelade med ett lag som kämpade om varje ynka poäng för att överleva till näst års serie, dessutom på bortaplan i form av "Tjångavallen".

Dock så dog AIK:s chanser efter 10min spel av andra halvlek. Kenny Pavey kämpar hem för att ta igen en bollförlust. Han drar ner Trelleborgs Erik Sundin (?) på mittplan men domaren Martin Hansson dog chockerande upp det röda kortet! Inte för att neddragningen inte var värt ett kort, men rött! AIK gör sedan ett byte och tar ut kreativa Rubarth mot formsvaga Stephenson. Efter det kändes det som att AIK kämpade för den poäng man hade när matchen började. Avslutande minuter spelades mer eller mindre av med något Trelleborgsanfall emellanåt. AIK hade inte ett skott på mål efter Paveys utvisning. Detta beror till stor del på Martin Hansson som konstant, och skrämmande uppenbart, blåste emot våra argentinare på topp i varje situation. 0-0 borta mot Trelleborg och AIK var numera borta från guldstriden (även om man teoretiskt fortfarande kunde vinna) och UEFA-cupen. Säsongens slut och förhoppningen nu var bara att någon ärkerival i form av Djurgården eller IFK Göteborg skulle stå segrande tillslut i allsvenskan.

AIK vs IFK Göteborg 0-1: Försnacket inför matchen hade handlat om AIK-spelarnas "vilja" att spela matchen mot Göteborg eller inte. Under veckan hade Daniel "Örat" Örlund uttalat sig om att man hade svårt att motivera sig inför mötet då en vinst skulle hjälpa rivalen Djurgården. Det fick kvällstidningarna att gå igång och tränare, experter, etc. att uttala sig. Örlund och AIK som klubb garanterade senare att man skulle göra allt för att vinna, framförallt då en europaplats fortfarande var möjlig för AIK.

AIK började precis som tidigare matcher med att ta initiativet. Förvånande nog så backade guldjagande Göteborg hem med laget, likt Trelleborg och GAIS. Trots att man i Göteborgslägret försvarade sig skickligt, framförallt genom islänningen Sigurdsson, så hade man otroligt svårt att sätta igång något eget spel . Patrik Karlsson i hemmalaget provade Bengt Andersson, som var matchens spelare, i bortamålet med en lobb inledningsvis. Sen följde det som eftersnacket skulle komma att handla om. På en offensiv frispark så bröstar Mattias Bjärsmyr bollen mot mål. Örlund som ligger ner får upp en fot precis när bollen är på väg att passera och sparkar undan den. Domare Martin Ingvarsson dömer mål linjeman Stefan Wittberg från Märsta står med flaggan och signalerar mål. Han säger sig vara tvärsäker på att bollen är inne trots att ingen, oavsett kamerarepris, kan svara på samma fråga. Detta har skapat debatt kring införskaffandet av målkameror igen.

Efter målet så backade Göteborg hem än mer (om det är möjligt). AIK spelade stundtals riktigt fint spel och det verkade som att man ville motbevisa spekulationerna om "läggmatch" eller så kanske det var första matchen på länge som en vinst inte "krävdes" eller att pressen för en gångs skull var på det andra laget, Göteborg var ju på största allvar med i guldstriden. Jimmy Tamandi spelade dock lite suspekt då han slog några indianare "för mycket" i försvaret. Hursomhelst så spelade AIK sin bästa fotboll sen derbyt mot Djurgården. Precis som där så uteblev belöningen. Det blev den fjärde mållösa matchen i rad och den förlustfria sviten i allsvenskan bröts, 10 matcher lång blev den. Noterbart var att AIK verkligen satsade på kvittering när man även i slutet gick ner på en trebackslinje och Örlund var med uppe på en hörna. Noterbart var att nye talangen Kevin Walker gjorde debut när han hoppade in i den andra halvleken. Stephenson spelade anfallare i matchen till följd av AIK:s anfallskris. Han skötte sig riktigt bra och gjorde en bra match för första gången sen sommaren. Dessutom var han en bra medlare ute på planen. Markus Jonsson och Valdemarín (som var en kopia på Filippo Inzaghi) bör även omnämnas.

Kalmar FF vs AIK 0-2: Det var tänkt att bli årets bortamatch då det var tänkt att AIK skulle vara högst delaktiga i guldstriden. Efter sommarens bländande spel och klättrande i tabellen så drog många supporterled igång kampanjer och paketlösningar till supportrarna gällande den avslutande matchen. Svenska fotbollsförbundet tvingade fram fler biljetter till AIK dessutom. Dock så stod det klart inför den sista omgången att det var hemmlaget Kalmar som hade chans att vinna. Detta om både Djurgården och Göteborg skulle tappa poäng. För andra matchen i rad så gick man in med en tveksam attityd. Missförstå mig inte, jag vill alltid att AIK ska vinna men jag vill inte att någon av våra rivaler ska vinna. Ibland måste man välja och i det kritiska läget, där både Djurgården och Göteborg har chans på guldet, så skulle jag acceptera ett tapp i tabellen för AIK:s del förutsatt att ingen av våra rivaler vinner.

Det verkade som AIK-spelarna redan hade börjat fokusera på 2008 års säsong då man inte hade de där sista 10% som krävs i närkamperna. Kalmar som gick för guld vann planenligt men det räckte inte till då Göteborg hemmaslog Trelleborg och säkrade guldet. Även om det är pest eller kolera så var det bättre att det hamnade där än hos Djurgården.

I matchen så hängde AIK med iaf till en början. Sen så stod Arnefjord för en solklar hands som renderade i ett andra kort samt hans andra utvisning på mindre än sex veckor. Pablo Monsalvo blixtrade till stundtals och det ska bli intressant att följa hans utveckling kommande säsong. Han kom in i laget i ett otacksamt läge då laget gick bra och kraven var höga då tidigare argentinare verkligen lyckats. Förlusten betydde att AIK tappade sin europacupplats, då man låg 4:a, till Elfsborg. Trots missade intäkter kan det vara positivt att undvika Intertotocupen med alla dess omgångar, se på Bajen i år, för att komma till UEFA-cupen, framförallt nästa år då serien utökas.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, GAIS, Trelleborg FF, IFK Göteborg, Kalmar FF

Inför AIK-GAIS

'Time For Heroes' stod det stort över den Norra läktaren under måndagens derby mot Djurgården. Ett tydligt budskap till topplagen (läs: placering 1-7) i allsvenskan i allmänhet men till spelarna i AIK i synnerhet. Det är nu tid för något lag att visa att man verkligen vill vinna. Det är nu dags att se spelare göra det där lilla extra och våga kliva fram. I derbyt så såg vi två lag som framförallt var rädda för att förlora. Det var viktigare att inte förlora än att vinna. Det blir givetvis speciellt i derbymatcher, och speciellt den här senaste som på förhand kallades det största derbyt genom tiderna, men nu med endast 4 omgångar kvar så är inte bara varje poäng guld värd utan även varje mål. Allsvenskan är rekordjämn och den avgörs med stor sannolikhet i den sista omgången.

Den 23:e omgången inleddes tidigare idag. Djurgården spelade fullständigt ut Örebro hemma på Stockholm Stadion och vann tillslut med 4-1. Spelet var raka motsatsen mot derbyt och spelarna i hemmalaget klev verkligen fram. Konceptet 'Time For Heroes' påvisades. I och med vinsten så sätter Djurgården press på övriga indragna topplag. Kalmar, Elfsborg och Gefle kan inte direkt ha blivit skrämda om de scoutade sin kommande motståndare Örebro i matchen. Örebros mittbackspars insats var av samma klass som Kalmars var när de förlorade två raka matcher med 5-0, dvs. katastrof. Speaking of Elfsborg. De regerande mästarna visade inte direkt "mästartakter" på Grimsta. Istället var det Brommapojkarnas spelare som verkade ha andats in 'Time For Heroes' då man tog en viktig poäng i bottenstriden. Elfsborg är nu 4p efter Djurgården med tre omgångar kvar att spela, ett för stort gap att ta igen ser det ut som.

Så vad kan man dra för slutsatser, för AIK:s del, inför morgondagens hemmamatch mot GAIS. Jo att en poängförlust i det här läget skulle betyda att man lika gärna kan säga hej då till ett eventuellt guld. Det insåg Elfsborgs spelare i den 88:e minuten på Grimsta när BP kvitterade. I årets kryssallsvenska så är det numera bara vinster som gäller… Djurgården har ryckt och imorgon mot GAIS så hoppas jag, och förväntar jag mig, att den svartgula maskinen visar att man vill haka på. Kraven är nu inte längre bara på en vinst utan en storvinst är vad som förväntas imorgon.

GAIS är ett tungt lag att möta likt Kalmar. Dock så har man ett bortafacit som liknar de tre indragna bottenlagens. Det var 2,5 månad sen man lyckades vinna en bortamatch. Motståndet hette Trelleborg. Att de tongivande spelare Ipke Ekong och Richard Ekunde tvingades utgå efter skador i derbyt mot IFK Göteborg senast stärker inte lagets aktier inför matchen. Dessutom så befinner sig laget i vad som kan kallas "ingemansland" med 7p till nedflyttning och 11p till Royal League. AIK har å andra sidan inte förlorat på 8 matcher (6 vinster och 2 förluster) i allsvenskan. Man har heller inte förlorat mot GAIS sen 1991 och inte förlorat hemma på Råsunda sen 1974(!). Om man bara ser till 2000-talets resultat så har AIK vunnit 4 möten och resterande 3 har slutat oavgjort. I rest my case. Att AIK ska vinna är som sagt ett krav.

I hemmalaget så får man nu åter den viktige Kenny Pavey tillbaks medan ytterbacken Jimmy Tamandi är avstängd. En trolig startelva är Örlund, Karlsson-Nisse-Arne-Jonsson, Tjerna-Khari-Dulee-Pavey, Óbolo-Valdemarín. Däremot så hoppas jag att Khari bänkas efter de senaste matchernas insatser och att Tjerna bildar centralt mittfält med Dulee och Rubarth tar vänsterkantsplatsen.

Både Óbolo och Valdemarín står på 2 gula kort var. Med andra ord så riskerar båda avstängning i kommande matcher om man drar på sig ett gult kort framöver. Som det har tidigare nämnts på bloggen så har AIK:s anfallsalternativ minimerats efter Daniel Mendes skada. Alexander Gerndt är den enda renodlade anfallaren som finns bakom argentinarna.

Det är viktigt att få en bra start imorgon om man ska vinna stort. GAIS chans känns som det ligger på fasta situationer, där AIK ibland har slarvat försvarsmässigt, för att sedan försvara en 1-0 ledning med 10 man. Gör AIK det första målet så har man i princip vunnit mot ett lag som GAIS.

Edit: Endast 9311 personer var på Stockholm Stadion när man spelade mot Örebro tidigare idag. AIK har sålt 16000 biljetter inför matchen mot GAIS. Dra slutsatserna själva...

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, GAIS, slutstrid, guldstrid

Poteniell utgång av All(a-slår-alla)svenkan

Allsvenskan är rekordjämn (vilken den har varit ett bra tag) och det är inget lag som rycker i tabellen. Mellan IFK Göteborg på förstaplats skiljer det bara 4p till Hammarby på 7:e. Der ser nu, med endast 4 omgångar kvar att spela, ut som att det hela avgörs i den sista omgången och att det kommer vara mer än två lag som gör upp om guldet.

1968 så gjorde hela 5 lag upp om guldet i den sista omgången. Tabellen slutade med att 4 av dem låg på 27p och målskillnad fick skilja dem åt.

Om man räknar på årets allsvenska lags återstående matcher så är det inte omöjligt att vi i år får ett liknande scenario. Det finns 12p kvar att spela om.

Säg att AIK vinner nu på söndag hemma mot GAIS för att sedan bortaslå Trelleborg. Dock får man problem mot IFK Göteborg hemma och förlorar men tar full pott mot Kalmar i sista omgången. Med andra ord, man tar 9/12p och slutar på totalt 45p.

Djurgården börjar med att slå Örebro hemma för att sedan kryssa i den svåra bortamatchen mot Gefle. Oavgjort blir det även på Örjans vall i omgången efter när man gästar Halmstad. I slutomgången tar man revansch på BP och vinner. Totalt tar man 8/12p och slutar på 45p.

Regerande mästarna Elfsborg kör över Brommapojkarna här näst för att sedan rada upp segrar både mot Halmstad och Örebro. I slutomgången så låser sig spelet och lyckas bara få oavgjort mot ett redan avhängt Malmö. Totalt tar man 10/12p och slutar på 45p.

IFK Göteborgs storförlust i cupfinalen påverkar den närmaste tidens spel. Segrar uteblir till en början mot ett frenetiskt spelande Hammarby och i bortamötet mot Malmö. Oavgjort i båda matcherna innan man, som tidigare nämndes, slår AIK. I sista omgången så bär ett Ullevi fram laget till ytterligare 3p. Slutsumma är 8/12p och totalt har man då 45p.

Cupvinnarna Kalmar har hittat formen och raddar upp tre rakar segrar mot Malmö, Örebro och Brommapojkarna. I slutomgången får man som sagt stryk av ett AIK som bärs fram av sitt stora bortafölje. Man tar 9/12p och slutar på 45p.

Inga omöjliga eller för den delen orealistiska resultat. Hursomhelst så får vi fem lag på 45p och målskillnad avgör...

Andra bloggar om: Allsvenskan, jämn, sluttabell, AIK, Djurgårdens IF, IF Elfsborg, IFK Göteborg, Kalmar FF, utgång, resultat

Bäst i stan!

Efter det oavgjorda resultatet mellan AIK och Djurgården på måndagen står det klart att AIK vinner 2007 års derbytabell, trots att det tolfte och avslutande Stockholmsderbyt mellan Djurgården och BP ännu inte har spelats.

BP vs DIF 1-0
AIK vs HIF 1-0
HIF vs BP 4-0
BP vs AIK 0-2
DIF vs AIK 3-1
HIF vs DIF 2-0
AIK vs BP 3-0
DIF vs HIF 1-0
BP vs HIF 0-2
HIF vs AIK 1-2
AIK vs DIF 1-1
DIF vs BP ?

DERBYTABELL 2007
AIK 6 4 1 1 13 10-5
HIF 6 3 0 3 9 9-4
DIF 5 2 1 2 7 5-5
BP 5 1 0 4 3 1-11

Andra bloggar om: AIK, Hammarby, Djurgården, Brommapojkarna, Stockholm, derby, tabell, bäst i stan

Allsvenskan: AIK vs Djurgårdens IF 1-1

Så var då äntligen dagen med det stora D:t här. Kalendern där en stor tuschröd ring omringade datumet den 24:e. Det spekulerades redan i somras, när AIK i juli började sin formtrend efter debaclena mot Elfsborg (x2), att derbyt i slutet av september kunde vara en ren och skär seriefinal. Detta med endast fyra omgångar kvar. Ju närmare derbyt vi har kommit desto närmare har AIK och Djurgården varit varandra poängmässigt. Ett poängavstånd som hade krympt till 1p inför matchen.

Det har av media kallats "århundradets derby". Det var länge sen som de båda lagen var, a) direkt indragna i guldstriden samma säsong och, b) mötte varandra i ett derby så sent på säsongen. Vid en anblick av 2000-talet så kan man gå tillbaks till säsongen 2001 för att bocka av det första kriteriet. Då efter en svag vårsäsong så malde AIK-maskinen ner allt motstånd under hösten, likt denna säsong, och slutade tillslut 3:a och Djurgården tog 2:a-platsen. Dock möttes man inte sinsemellan under sluttampen. Det talas om att man får gå tillbaks enda till 60-talet för att fylla båda kriterierna, iaf i fotbollsektionerna. Man glömmer ju lätt att hockeyn i Stockholm tidigare var vad fotbollen är idag, publikmässigt och det stora medieintresset. Hockeyslutspel har även den perfekta tävlingsmässiga designen för att båda kriterierna ska fyllas. De senaste 10 åren så har det hänt två gånger att AIK och Djurgården har mötts i slutspelet. 1997 vann AIK och 2001 vann Djurgården. Dra tillbaks klockan till 80-talet så möttes man en handfull gånger i slutspelen, bland annat 1984 i finalen där AIK gick segrande, och det var även här båda lagens supporterföreningar och kulturer starkt växte fram. Men tillbaks till gårdagens fotbollsderby. Jag kan konstatera att på förhand var det här derbyt det viktigaste inom fotbollen, iaf under min levnad. Möjligtvis finns ett undantag och det var när lagen möttes i 2003 års Svenska Cupen final. Djurgården vann efter golden goal då, personligen en av de värsta förlusterna jag upplevt.

Under förra veckan så drömde jag om derbyt. AIK dominerade bollinnehavet och skapade chanser men fick inte in bollen i drömmen. Ribbträffar och räddningar på mållinjen men inget mål. Matchen slutade 0-0 och en besviken Maverick vaknade upp. I söndags hittade jag FIFA07 på datorn och valde att spela det kommande derbyt. Trots ringrostighet så satte jag spelnivån på det svåraste, eller "världsklass" som det heter. Jag, AIK, dominerade bollinnehavet och skapade chanser. Vad händer? Datorn, Djurgården, får en chans på kontring och gör mål. Matchen slutar tillslut 2-2 efter upphämtning från min sida. Skottstatistik och bollinnehav dominerades av undertecknad medan Djurgården hade "datortur". Känner ni igen dessa tendenser?

Energin som var inför matchen skulle iaf få sitt utlopp, både för ledare, spelare och framförallt oss fans. Media hade givetvis bidragit till detta då sportsidorna fyllts med "derbynyheter". Det var på något sätt antaget att ett lag skulle gå segrande till skillnad mot andra derbyn, där kryss som det vanligast resultatet brukar nämnas. Det här var en "vinn eller försvinn"-känsla där matchen endast kunde sluta på två sätt, inte tre. Detta var även något som jag märkte av från polare, AIK:are som Djurgårdare. Som media, experter och andra fotbollstyckare sa på förhand, vinnaren tar hem allsvenskan. Det var liksom det priset som var på spel (även om det givetvis inte är någon garanti). Som sagt, all energi som samlats skulle äntligen få komma ut där ett lags supportrar skulle få vara i himlen och det andra i helvetet. Så var det tänkt. Istället blev det en oavgjord tillställning, kalla det ett antiklimax då anspänningar och annat skulle försvinna, oavsett om det skulle gå bra eller dåligt. Istället så är tabellen precis som den var innan matchen.

Som Sambuca hade skrivit inför matchen så möttes spelarna av en enorm inramning när de äntrade Råsundas gräs. Djurgårdsfansens tifo räknas som ett medan AIK-fansens måste räknas som tre. Den södra läktaren var inte dålig men de Norra, Östra och Västra läktarna var outstanding. 'TIME FOR HEROES' stod det mäktigt över den norra läktaren samtidigt som bengaliska eldar tändes och supportrar höll upp svartgula färger och flaggor längs de norra, östra och västra läktarna. Södra övre var även den svartgul. Det påtalades inför matchen att AIK:arna hade köpt upp även Djurgårdens biljetter vilket blev påtagligt i fördelningen av säsongens bästa publiksiffra, hela 34 116 personer som är den tredje högsta derbysiffran under 2000-talet.

AIK ställde upp med i stort sätt sin givna startelva. Avstängda Kenny Pavey och Daniel Arnefjord ersattes utav Pablo Monsalvo (i konkurrens med Mats Rubarth) och Nicklas Carlsson. Det var även spekulation vilka ytterbackar som skulle starta. Det blev Patrik Karlsson och Jimmy Tamandi som har spelat mest frekvent under säsongen då Markus Jonsson dragits med skadebekymmer. Det kändes skönt att Tamandi skulle starta (trodde att jag aldrig skulle säga det) då han besitter en enorm derbyrutin. Det är viktigt att ha några killar i laget som varit med i dessa typer av matcher då det skiljer sig från att spela mot BP eller GAIS. Daniel Tjernström är en annan sådan spelare. Djurgårdens var ute efter att lura Herr Norling då när man publicerade startelvan hade formerat den i något som liknade en 4-3-3 uppställning. Dock visade det sig vara en 4-2-3-1 uppställning i själva verket där Mikael Dahlberg låg ensam på topp. Bakom honom så låg Daniel Sjölund i en offensiv mittfältsroll. Tanken var han dels skulle störa Dulee Johnson i AIK men även att ta skott och framförallt fördela till yttrarna Enrico och Mattias Jonson som tränare Siggi Jonsson placerat på "fel" sidor. Högerfotade Jonson på vänstern och vänsterfotade Enrico på högern. Tanken självklart att de skulle skära in i banan samtidigt som ytterbackarna Tauer och Davids skulle komma på kanterna. Det var iaf tanken...

AIK började bäst och lekte leken "försök ta bollen". Om man inte klarar att ta bollen efter 15 pass så får man ett gult kort. Djurgården fick tre stycken i början av matchen. Det var så det såg ut. AIK spelade sitt kvadratspel där man lugnt och sansat rullar boll i försvarslinjen via Dulee Johnson. Han känner av trycket om han kan avancera, vilket är det ultimata, och hitta vidare djupledsalternativ och öppna upp kanterna samtidigt som ytterbackarna går offensivt. Vid press kan han alltid passa hem där backarna har fyra alternativ. 1) Att slå en kort pass till närmaste ytter, 2) att slå en krossboll till motsatt ytter, 3) att slå den på Óbolo eller 4) att passa till Örlund i målet som slår långt på Valdemarín (detta har resulterat i 2-3mål). Det är just processen som följer om Dulee blir pressad som blivit mycket bättre om man jämför med spelet i våras, framförallt att argentinarna alltid finns som en "sista utväg". Alla dessa alternativ fick Djurgårdarna att stundtals stå som åskådare. Man sprang och jagade men visste inte vad man jagade. Sjölund som skulle radera ut Dulee hängde inte med i svängarna samtidigt som de defensiva mittfältarna Komac och Arneng vid fler än ett tillfälle stod och signalerade "det är din yta" frustrerat till varandra. Tur i oturen för Djurgården var att pitbullterriern Kenny Pavey inte var närvarande på högerkanten då han med stor sannolikhet hade kört över den s.k. fotbollsspelaren Jan Tauer. Däremot så kan det ju även sägas från Djurgårdens håll att Aki Riihilahti saknades på mitten. Khari Stephenson, som återigen slarvade, hade nog haft en värre dag på jobbet då. En mindre lyckad dag i blåränderna hade Enrico som såg ut att sakna sin vänsterkant och Patrik Karlsson hade inga problem att plocka bort honom.

Hursomhelst, AIK fortsatte att rulla boll och förde spelet. Tamandi, Valdemarín, Johnson och Tjerna var alla nära att göra mål. Dock så omvandlades inte det massiva bollinnehavet (65%) i det antal farliga chanser som spelet speglade. På så sätt så var det en typisk derbymatch där den extra sekunden inte ges. I AIK så hade både Khari och Pablo Monsalvo behövt den och det var inte så förvånande att just de två byttes ut senare. Däremot så var det inte alls en typisk derbymatch i att det brukar tacklas mycket. Anledningen till det var att AIK fokuserade på spelet samt att domare Martin Hansson, vars insats berömdes av såväl Nicklas Carlsson som Markus Johannesson efter matchen, satte ribban direkt för Djurgården genom tidiga kort (på deras defensiva mittfältare) vilket påverkade deras planerade tuffa spel. Ironiskt nog så var det tre spelare i Djurgården som hade känningar. Mattias Jonson och Mikael Dahlberg var ute och fick omplåstring. Den senare kände att han inte kunde fortsätta och ersattes av "14-miljonersmannen" som det spekulerats vilt kring om det verkligen är den riktiga Qurino. Det visade han tyvärr nästan omgående då han utnyttjar en försvarsmiss från AIK på offensiv hörna. Det hände ifjol hemma mot Helsingborg när Daniel Tjernström fick tävla mot Luton Shelton i sprint. Igår var det en rättvänd Qurino som tävlade mot en felvänd Patrik Karlsson. 0-1 och jäkligt surt. Daniel Örlund kunde ha sprungit ut vid situationen och avvärjt men valde tveksamt att stå kvar. Örlund som verkar ha "djurgårdsnerver" när han senare fick alla AIK:are att tappa andan när han osäkert tar ner Tauers chansboll. Målet lyfte Djurgården som fick mer boll och där Qurino och Jones försökte vara kreativa framåt. Matchen stod och vägde spelmässigt för första gången i matchen efter AIK:s övertag. Då kliver Dulee Johnson upp i banan och passar Óbolo som iskallt väljer bollen passera, vilket ställer Djurgården, till Valdemarín som slår till direkt. 1-1 med kvarten kvar att spela. Detta gav luft i vingarna till AIK som återigen tog tag i taktpinnen. Man bytte in Mats Rubarth som visade lite av sitt register och Daniel Mendes, två offensiva byten. Tyvärr så gick Daniel Mendes sönder omgående efter 5min och man tvingades byta in högerbacken Markus Jonsson på mittfältet. Noterbart att mittfältaren Pierre Bengtsson valdes bort på bänken. Rubarth hade i den 90:e minuten efter förspel av argentinarna den bästa chansen att göra 2-1.

Oavgjort i derbyt alltså. Det känns givetvis tungt då AIK hade övertaget spelmässigt, vilket även var fallet i vårderbyt. Dock ska man inte glömma att man faktiskt hämtar in ett underläge, det kunde slutat värre igår. Under dryga kvarten, mellan målen, så trodde man inte att det var sant. Men jag säger som Novakovic sa efter matchen i att om AIK hade gjort första målet så hade man vunnit. Djurgården visade inget intresse för att göra mål utan ställde upp som Kalmar FF. Defensivt med 7-8 man för att kontra med 2-3 individuellt skickliga. Mattias Jonson som ytter var till exempel räddande ängel i försvaret (!) när Valdemarín hade en farlig chans. AIK stod för båda målen i den här matchen. Ett klassmål framåt och ett grovt misstag bakåt.

Djurgårdarna snackade om att det var ett rättvist resultat sett över hela matchen. Med andra ord så var de givetvis nöjda med resultatet till skillnad mot AIK-lägret. Jag undrar fortfarande vad de syftar på i vad som var rättvist, de hade ingenting jämförelsevis. Man spelar ju som Wimbledon i England, typsikt tidig 90-talsfotboll, och det är förvånande att man ligger där man faktiskt gör, i toppen. Tabellen ljuger inte och det är klart man ska vara nöjda i Djurgården. Men jag håller med Norling i hans påstående att det som skiljer lag i denna serie är de som har ett eget spel kontra de som destruktivt anpassar sig efter motståndarna och spelar på kontring. Det senare är inte så förvånande för lag med små resurser (läs: Gefle och Trelleborg) som det är när 2000-talets lag Djurgården gör det. De som jag tycker har en egen tydlig spelidé, som även fungerar, idag är förutom AIK även regerande mästarna Elfsborg och Hammarby. Inte så förvånande att det är just dessa tre lag som ligger bäst till för avancemang i UEFA-cupen.

Jag vill passa på att ge cred till Dembo i Djurgårdens mål som var riktigt bra och överglänste Örlund. Tillsammans med Halmstads Magnus Bahne så har han varit seriens bästa målvakt i år. Sen att mittlåset Johannesson-Kuivasto fungerade var även det givet. Även de tillhör allsvenskans toppsikt. Denna magiska triangel är anledningen till att Djurgården ligger i topp. Dock tycker jag Nils-Eric Johansson var planens bästa back (troligtvis extra taggad efter att ha fått stå över borta mot Tel Aviv). Till skillnad mot derbyt mot Hammarby så var han den stabila ledare där bak som behövs. Avancemang i banan och uppspel var felfria dessutom. Nicklas Carlsson var som han alltid är, stark bakåt. Däremot så klickade inte hans uppspel, även om han redde ut dessa, och Norlings petning av honom blev allt mer tydlig. Tror för övrigt att det är just denna position som AIK vill förstärka till nästa år, en mittback bredvid Nisse där Arne blir back-up. Var är Vågan Rönning föresten? Apropå positioner, antalet anfallare bakom argentinarna är just nu minimal, Gerndt (som inte varit uttagen i truppen på länge) och…ja vad har vi?

Dulee Johnson var bäst på planen igår då han dominerade det centrala mittfältet och fick göra lite som han ville. Han tog hand om både hans och Kharis roll såg det ut som. Vid vissa tillfällen så var det plural djurgårdare som försökte ta bollen av honom utan att lyckas. Dortmunds scouter som fanns på plats blev nog inte direkt mindre imponerade av den här matchen. Óbolo började svagt (i hans mått mätt) under den första halvleken för att sen vissa vad han kan i den andra. Valdemarín är en av allsvenskans bästa strikers, om inte rent av den bästa, och han levererade även i detta derby. I honom och Óbolo har AIK en 'credit rating', näst intill garanti för mål. Med tanke på Kharis sviktande form så blir man ännu gladare att AIK har förlängt ytterligare 2 år med Tjerna. Till nästa match, Khari och Monsalvo (som kommer bli bättre) ut och Pavey och Rubarth in om ni frågar mig.

Som sagt, energin fick inte det utlopp som man hoppades på då det blev ett oavgjort resultat. Ingen rycker i tabellen då det allt jämnt bara skiljer enpoängare bland lagen. Vem som blev derbyhjälte? Sebastian Eguren i Hammarby som stoppade Elfsborg från att rycka i tabellen. Status quo är läget i allsvenskan. Nu håller jag tummarna för Rolle Nilssons FC Gothia i mötet mot formstarka IFK. Men i derbyn kan ju bevisligen allt hända. Ett Wimbledon-spelande lag kan ju tex klara oavgjort mot ett Arsenal-spelande lag, vi såg exempel på det igår.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Djurgårdens IF, derby

Argentina-Finland

Med stor sannolikhet kommer det bli en minilandskamp i derbyt mellan Argentina och Finland.

AIK:s argentinare Ivan Óbolo, Lucas Valdemarín och Pablo Monsalvo möter Djurgårdens finländare Toni Kuivasto, Aki Riihilahti och Daniel Sjölund.

Argentina är för nuvarande rankade 2:a på Fifas världsranking (efter regerande världsmästarna Italien). Landet har följande meriter.
VM: 2 guld och 2 silver
OS: 1 guld och 2 silver
Copa America (motsvarande EM): 14 guld, 12 silver och 4 brons.
Confederations Cup: 1 guld och 2 silver.
Pan American Games: 5 guld, 1 silver och 3 brons.

Finland är för närvarande rankade 44:a på Fifas världsranking (bakom Sverige, Norge och Danmark). Landet har aldrig varit med i vare sig ett VM- eller EM-slutspel. Man har varit med i fyra OS där en 4:e-plats (1912 i Stockholm) är den främsta meriten.

Det är skillnad på fotbollsnationer och fotbollsnationer...

Andra bloggar om: Fotboll, derby, AIK, Djurgården, Argentina, Finland

Hatet trissas upp!

Nu verkar inte supportrarna verkar kunna sitta still längre…

• Djurgårdens träningsanläggning blir utsatt för attentat under helgen vilket försenar ett träningspass. Någon eller några har grävt upp flera hundratals hål i fotbollsplanen. AIK-supportrar misstänks.
  
• Djurgårdens huliganfraktion DFG kastar in en rökgranat i källaren och klottrar spanska (felstavade) svordomar i trappuppgången i det lägenhetshus där AIK:s argentinska spelare Ivan Óbolo och Lucas Valdemarín bor.
  
• AIK-supportrar lägger ut telefonnummer till Djurgårdens spelare på forum i avsikt att de ska få en sömnlös natt.
  

Observera att detta inlägg bara konstaterar och inte uppmanar...

Andra bloggar om: AIK, Djurgårdens IF, derby, sabotage, hets, supportrar

Inför AIK-Djurgårdens IF

Två av Sveriges största fotbollsklubbar tillika fotbollssveriges absolut största antagonister, tvillingklubbarna AIK och Djurgårdens IF, ställs mot varandra i en seriefinal fem omgångar innan Allsvenskan 2007 skall summeras. AIK har laddat upp med Uefacupspel mot Hapoel Tel-Aviv medan Djurgården istället har lullat runt på Kaknäs och drömt om att få spela ute i Europa. Kan det bli större i svensk fotboll än det här?

Hur ser det då ut innan matchen? AIK har rest sig ordentligt efter en bedrövlig vårsäsong, 7 raka matcher i Allsvenskan utan förlust skvallrar om just detta. Enda poängtappet kom senast då man ”endast” kryssade borta mot svårspelade Halmstads BK. Ett frågetecken ifrån den matchen var att man efter ett tidigt ledningsmål och stor dominans helt tappade matchen efter hemmalagets kvittering, vad berodde det på? Har den stigande formkurvan börjat dala eller var det bara olycksfall i arbetet?

Jag tror på det senare. För det var viktigt att man återigen lyckades hämta in ett underläge samt hålla för trycket under Halmstads slutforcering efter att Daniel Arnefjord blivit utvisad. Det gör att laget kan gå stärkta ifrån matchen även fast slutresultatet inte var det ultimata. Att AIK inte lyckades fullt ut senast tror jag nu att Djurgården kommer få sota för med full fart från start, och stort tryck mot Djurgårdsmålet under matchens första 20 minuter. Det gäller för Djurgården att lyckas stå emot annars tror jag att detta derby kan bli riktigt roligt, i alla fall om man står på den svartgula sidan.

Men det finns orosmoment och då framförallt vem som ska ersätta Kenny Pavey på dennes högerkant. Förhandstipsen ligger väl främst på Pablo Monsalvo eller Mats Rubarth, men jag tror även att Daniel Mendes samt Markus Jonsson finns med i Norling och Novakovics planer. Personligen skulle jag vilja se antingen Mats Rubarth eller Daniel Mendes då båda dessa med teknik alt. snabbhet skulle kunna ta sig förbi Djurgårdens långsamma och oftast felplacerade vänsterback Jan Tauer. Norlings förstaval, vad jag tror, är Pablo Monsalvo som ännu inte har övertygat på mig och det är inte enkelt att bara kliva in på ett kokande Råsunda och prestera vad som krävs, fråga Patrik Karlsson. Annars ser ju startelvan ganska given ut där enda ändringen från de senaste matcherna ser ut att bli Arnefjord ut (avstängd), Nicklas Carlsson in. Ingen försvagning direkt.

Om vi ska kika lite på måndagens motståndare. Djurgårdens IF kommer med en relativt instabil formkurva där man blandat toppresultat som 4-1 borta mot Helsingborgs IF för att sen bara lyckas spela 1-1 hemma mot Trelleborgs FF. Något som inte heller blir lätt är för Norling/Novakovic är att lista ut hur Djurgården kommer att spela rent taktiskt då Siggi Jonsson på senaste dribblat friskt med olika spelmodeller, ingen idé att analysera närmare. Något vi dock måste se upp med är Djurgårdens kvicka anfallare (Jones Kusi Asare, Mattias Jonsson och Quirino) samt djupledslöpande mittfältare (Sjölund och Komac). Motståndarna har även de problem med frånvarande spelare där de mest kännbara är Enrico samt Aki Riihilahti (testas under helgen).

Det är inte bara på Råsunda innerplan det kommer att finnas heta känslor, för på läktarna kommer passionen i det närmaste att nå bristningsgränsen. Det finns inget som är värre för lagens supportrar än att förlora mot den andra tvillingklubben, samtidigt som ingenting slår en vinst. Hyllningarna genom sång till det egna laget under matchen kan lika snabbt bytas till hat mot motståndaren, helt naturligt i ett hett Stockholmsderby. Att matchen vid inmarsch kommer inrammas av två mäktiga uppvisningar i hyllningar till det egna laget pumpar bara upp spelarna och publik ännu mer.

För att ladda upp inför matchen så ta en titt på FanTV-klippet från senaste derbyt mot Hammarby IF. Bara att njuta.

Matchen i våras slutade 3-1 till Djurgårdens IF, efter att AIK tagit en tidig ledning (Mendes) som sedan vändes genom två snabba mål (Daniel Sjölund 2) för att sen avgöras helt i matchens slutskede (Enrico). Dagen för att ta revansch och närma sig Lennart Johanssons pokal ytterligare är här. NU JÄVLAR!

/Sambuca

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Djurgårdens IF, derby, Råsunda

Ex-Gnagare sänkte DIF

Efter att samtliga topplag hade kryssat i den 21:a omgången så hade serieettan Djurgården chans att rycka i tabellen. Man kunde få ett försprång på hela 3p vid en vinst hemma mot tabelljumbon Trelleborg. Ett smart spelande, efter sina resurser, Trelleborg tog istället ledningen och klarade oavgjort på Stockholm Stadion. Målskytt var Erik Sundin som har den fina äran att ha AIK som moderklubb. Så att sänka Djurgården kanske räckte som motivation. Att det är Sundins gamla hemmaarena, då han tidigare spelade i Café Opera, kanske även spelade in.

Kristian Haynes som tidigare i år gick tillbaks till Trelleborg efter en 2,5 årig sejour i AIK var glad efter matchen. Glad åt poängen till sitt lag men även att han/de hade hjälpt AIK. Se Haynes kommentarer efter matchen här. Får hoppas på att han blir inbjuden till en eventuell guldfest senare i höst. Haynes byttes in och kämpade hårt under sin tid på planen.

Mattias Thylander är en spelare som jag hade väldigt, väldigt svårt för under hans tid i AIK. Tillsammans med Kibebe och den gamla Tamandi (det är en ny vi ser nuförtiden spelmässigt) var de ständiga orosmoment i backlinjen. Jag tänker inte snöa in mig på det mer utan konstaterar att det måste vara en annan (obs! spelmässigt) Thylle som återfinns i Trelleborg. Han var den som sprang mest på plan och var en stor del i att poängen säkrades.

I och med det oavgjorda resultatet så leder Djurgården med 36p, istället för potentiella 38p, före Elfsborg och AIK på 35p. Derbyt blir nu än mer intressant den 24:e. Tack för det Trelleborg!

För övrigt, mindre än 10 000 i publik på Stockholms Stadion när Djurgården är med i guldstriden...

Allsvenskan: Halmstad BK vs AIK 2-2

Efter cirka 1,5 veckas uppehåll så var det då äntligen dags för allsvenskan att rulla vidare. Två verkliga toppmatcher skulle avlösa varandra. Den första, mellan IFK Göteborg och Elfsborg, slutade oavgjort efter en upphämtning av boråsarna i allmänhet men av AIK-bekantingen Stefan Ishizaki i synnerhet. Den andra toppmatchen var AIK en del av då Halmstad på bortaplan stod på spelprogrammet.

Det har fokuserats ovanligt mycket i media kring uppehållet som varit. Analyser vem som drar mest fördel av det har duggat tätt. Slutsatser som "AIK som är inne i en positiv trend förlorar på uppehållet" får det nästan att låta som att spelarna är små känsliga hundvalpar. Uppehållet kom lägligt då AIK nu går in i en period av intensivt matchande där stormatcher avlöser varandra titt som tätt. Nu efter uppehållet så är det egentligen bara Miran Burgic och Gabriel Özkan som står på skadelistan. Jämför denna situation med tidigare i år.

Örjans vall är ingen rolig arena för AIK. I allsvenskan så har man inte vunnit där, med undantag för en gång, sen 1991. Den enda gången man vann var ironiskt nog 2004 när Arash och Pelle Nilsson gjorde målen. I svenska cupen 1999 så vann man även borta mot Halmstad. Målskytt då var Andreas Johansson, numera djurgårdarnas stora hjälte. Det vanliga resultatet mellan dessa lag är dock oavgjort. En titt i statistiken visar att fördelningen i form av vinster, oavgjort och förluster genom tiderna inför mötet var 31-29-31. Otroligt jämnt alltså.

AIK som sålt Wilton ställde upp med en förutsägbar startelva då inga avstängningar var fallet. Med andra ord, Örlund i mål där backlinjen Karlsson-Nisse-Arne-Tamandi återfanns framför. Tjerna och Pavey tog kanterna och firma Dulee-Khari bildade mittlås. På topp, givetvis argentinarna Óbolo och Valdemarin. Tillbaks i truppen var Mats Rubarth och nyförvärvet Pablo Monsalvo återfanns även på bänken istället för Daniel Mendes som varit magsjuk i veckan. Hemmalaget Halmstad hade fixstjärnan Dusan Djuric avstängd efter en grov filming i den tidigare omgången. Dessutom har man kanske årets bästa målvakt Magnus Bahne forsatt på skadelistan tillsammans med backen, med det konstiga smeknamnet, "Texas" Johansson.

AIK började där man hade slutat i derbyt mot Hammarby. Det vill säga att spela ut motståndet då man rivstartade från första minut. Redan efter 30sek hade Valdemarin skakat fram första hörnan. De svartgula klistrade fast bollen på offensiv planhalva och hallänningarna kom inte över mittlinjen. I den 6:e matchminuten så hittar Dulee Johnson perfekt en rusande Jimmy Tamandi med en lobb. Den senare kunde lätt stöta in 1-0. Man fortsatte att trumma på i denna takt de efterföljande 10 minuterna. Bland annat så hade argentinarna på topp en chans att öka på siffrorna. I det här läget så kändes det som att man kunde ta fram segercigarren. De svartgula spelade magnifikt då man ständigt var i rörelse och kortpassningsspelet längs marken var felfritt. Luktade lite Wengers Arsenal över det hela.

Efter 20 minuter så kommer Halmstad för första gången ner på AIK:s planhalva på allvar. Backarna tar hand om bollen men väljer, kanske naivt, att spela sig ur istället för det långa alternativet. Det leder till en bollförlust centralt i banan och en spelomvändning. Daniel Tjernström kommer på efterkälken och när Patrik Karlsson missar sin glidtackling så väljer kaptenen att rycka lite i tröjan på Halmstadspelaren. Reprisbilderna visar tydligt hur den senare söker straffen då kontakten mellan spelarna var mindre än man först trodde. Säkre Tommy Jönsson slår in kvitteringen på straff.

Halmstad får luft under vingarna av kvitteringsmålet. Fram tills dessa hade man som sagt inte haft något. AIK dominerade matchen. Nu började rollerna sakta men säkert bli omvända. Halmstad gick längre upp och pressade i banan. Detta gjorde att AIK:s mittfält föll längre ner och vårsäsongens problem med för lite folk framåt började visa sig. Den offensiva mittfältaren Khari låg fel positionsmässigt gång på gång när argentinarna tog ner bollen för att spela tillbaka. Halmstad hade även tur under denna period då deras egentliga rensningar blev halvfarliga uppspelningar. Detta då Dulee Johnson tvingats kompensera Kharis misstag längre upp i banan vilket lett till att ett större gap mellan backlinje och mittfält blev fallet. Det var just mellan backlinje och mittfält som många av Halmstads defensiva rensningar hamnade. Svårt att bedömma för Nisse och Arne vad man ska gå upp och stöta på i det läget. En långboll rusar en smått galen Örlund ut på där han verkar vara 110% fokuserad på att ta ut Arvidsson istället för bollen. I slutet av halvleken rycker AIK iaf upp sig och spelet förläggs till mittfältet.

I andra halvlek så böljar spelet fram och tillbaks, lite Hawaii-känsla minst sagt. Det klassiska "roligt för publiken men tränarna avskyr det" passar bra in stundtals. Dulee Johnson är AIKs bästa spelare för dagen då han suger in bollen från motståndarna och nu börjar ta mer offensiva löpningar. Han överskuggar sin centrala kollega Khari Stephenson med hästlängder idag. Samma överglänsning gör Kenny Pavey på högerkanten över Tjerna på vänstern. Pitbullterriern Pavey sprang sina vanliga 50-60m-löpningar och skapade farliga ytor och kämpade. Han blev nästan tårögd när han fick ett gult kort vilket betyder att han missar derbyt mot Djurgården. Tjerna började bra i början av matchen men spelade enormt slarvigt emellanåt, tänker framförallt på andra halvlek. Förstår inte varför Norling inte tog ut honom i slutet när han inte orkade springa hem. Arnefjord hade inte heller någon lyckad dag på arbetet. Det verkar som att hans kvalité har sänkts sedan det blev klart att "konkurrenten" Nicklas Carlsson inte får förlängt. Att han är mer säker på sin plats så att säga. Han var inte bra i derbyt senast och inte bra idag heller. En amatörmässig rensning från honom ger Halmstad en andra chans som resulterar i mål. 2-1. Sedan drar han på sig ett andra gula kort och AIKs första utvisning för i år är fallet. Iofs var det hårt dömt av den annars toleranta Fröjdfeldt. Arnes två gula kort kom även med bara några minuters mellanrum. Dommarinsatsen tänker jag inte kommentera utan hänvisar till tabellen över poäng AIK tar när Fröjdfeldt är domare.

AIK lyfter sig sista 20min av matchen och forcerar starkt in en kvittering. Valdemarin hittar kollegan Óbolo med en crossboll som nickas in. 2-2. Nye argentinaren Pablo Monsalvo gjorde debut i matchen och verkade inte så "Krister Nordin"-tuff som han har beskrivits på förhand. Dock var det hans debut och jag tyckte han växte, framförallt passningsmässigt, in i matchen. "Mr. 100% Proffs" aka Nicklas Carlsson kom in efter Arnes utvisning då AIK valde att spela 4-4-1 efter en stunds 4-3-2. En signal att man var nöjda med oavgjort. Hemmalaget valde inte heller att gå framåt trots en man mer på plan. Även det en signal att 2-2 skulle stå sig.

Det känns lite småbittert. AIK dominerade första 20min och allt annat än vinst fanns inte på världskartan. En tidig ledning kommer men Halmstad får en gratischans att komma in i matchen. En straff och kvitteringen är ett faktum. Det förändrar matchbilden och spelet blir mer jämnt. Dålig koncentration ger hemmalaget en ledning och just då var man nöjd med en poäng, som även Herr Norling sa efteråt. En kvittering kommer tillslut men i efterhand så kan man inte frångå att AIK borde/kunde vunnit matchen. Tränare Janne Andersson förklade efteråt att AIK är det bästa laget man har mött i årets serie.

AIKs segertrend slutade vid 6 raka matcher, dvs. inget tangerat klubbrekord blev fallet (den här gången). Intressant är att man under denna trend snittat cirka 20-25 avslut per match där Wilton ensam stått för en tredjedel, ungefär 7-8 per match i snitt. Idag var första matchen utan honom och antalet avslut var totalt endast 16. Lägg till 7-8 så blir summan 23-24 och även det snitt man haft under segertrenden... Utan skott blir det inte mål som det bekant heter. Nu vill jag inte dra för stora växlar av det här och jag är även glad att AIK klarade oavgjort då media annars hade snackat om den eventuella "Wilton-effekten". Valdemarin, som under matchen låg som en Filippo Inzaghi, dvs. precis på offsidelinjen, kommer bli den som tar mer avslut nu när Wilton är borta. Dock måste fler stiga fram. Jag tänker framförallt på Khari vars avslut varit allt annat än bra. Dulee, som den mer defensiva av dom, uträttar mer offensivt än vad Khari gjort de senaste matcherna.

AIK toppar tabellen på 35p tillsammans med Elfsborg och Djurgården som båda har bättre målskillnad. Djurgården har dessutom en match mindre spelad och möter Trelleborg när den 21:a omgången avslutas. Oavsett utgång så kan det som mest skilja 3p, och som minst 0p, mellan AIK och Djurgåden när de båda drabbar samman i nästa omgångs derby.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Halmstad BK

Allsvenskan: Hammarby IF vs AIK 1-2

Foto av Magnus Neck.

AIK gick in i derbyt med fem raka allsvenska vinster medan "hemmalaget" Hammarby IF på sina senaste fem allsvenska matcher blandat två vinster med tre förluster. Med andra ord det mer normala beteendet av det två i årets serie. Dock så var det i UEFA-cupen som båda lagen matchade sina trupper senast. AIK hemma mot mot lettiska FHK Liepajas Metalurgs och Hammarby borta mot norska Fredrikstad. Båda 08-lagen ställde då bästa möjliga lag på benen och avancerade vidare till UEFA-cupens första omgång. Med andra ord så gick man in i derbyt med samma förutsättningar i form av matchande.

Hammarby har varit en tuff motståndare för AIK den senaste tiden. Man vann båda mötena ifjol med 2-0 rättvist. I årets första möte så ställde AIK upp med en 3-5-2 uppställning där Tamandi fick i uppgift att plocka bort Erkan Zengin. Efter böljande spel så tog AIK ledningen redan i den 12:e minuten genom Daniel Mendes. Man övergick senare till en defensiv formation (nästan 4-5-1) och bevakade 1-0 i närmare 80min som blev slutresultatet. En nervös upplevelse som AIK-supporter då Hammarby tilläts att attackera.

Hammarbys tränare Tony Gustavsson, som aldrig lyckats ta poäng av Rikard Norling, betonade vikten av att inte låta AIK:s centrala mittfält få tid med boll. Norling talade om att inte ge Hammarbys snabba yttrar för mycket utrymme. Allsvenskans kanske två bästa mittfält ställdes mot varandra och laget som kontrollerade denna lagdel bäst kändes som det även skulle gå segrande ur matchen.

AIK återgick till sin trygga 4-4-2 uppställningen istället för 3-5-2 som var formationen man dels använde mot Hammarby senast men även nu senast i UEFA-cupen. Ivan Óbolo fick återigen ta plats som offensiv mittfältare då anfallsparet Wilton och Valdemarin fortsatte. Khari fick därmed börja på bänken. Hammarby å sin sida chockade med att ställa upp med en 4-5-1 uppställning med målsumparen Charlie Davies ensam på topp (då Paulinho hade känningar).

Hammarby satte hård press omgående, vilket man har vant sig vid efter de senaste mötena lagen emellan, vilket syntes framförallt centralt på banan. Det var nästan som man hade tre officiellt uttalade punktmarkeringar på Wilton, Óbolo och Dulee. Vid omställningarna använde man, som Norling förutsätt, kanterna genom Haris och Zengin. Den senare hade i början lekstuga med AIK:s Patrik Karlsson. AIK:s "vårproblem" var att laget sjönk får långt ner när Dulee gick ner och hämtade boll, vilket fick en kedjeeffekt då spelarna offensivt även hamnade längre ner. Detta var fallet även de första 15min i derbyt. Hammarby skapade dock inga farliga chanser förutom attacken i den 18:e minuten som gav 1-0. Även om Egurens skott ändrade riktning turligt på Arnefjord, och därmed ställde Örlund, så var det ej orättvist. Syndabock var Nisse som i sitt första riktiga Stockholmsderby missade markering.

Spelet jämnade ut sig ju längre halvleken led. Spelet blev dessutom tuffare och det märktes att domare Ingvarsson inspirerats av "idolen" Peter Fröjdfelt att sätta en hög toleransnivå. AIK-spelarna som missade detta mot Djurgården i våras gick nu hårt in i duellerna. Hammarby-spelarna gnällde som bara underströks när Eguren fick gult kort för osporstligt uppträdande. Lollo Chanko sa efter matchen i en intervju att det var just att de inte hade gått in tillräckligt hårt i duellerna som straffade dem. För AIK tog över, med kvarten kvar ägde man spelet och Hammarby verkade försöka göra det AIK hade gjort mot dem i våras, dvs. spela på resultatet och försvara sig. Under denna period kom även AIK:s bästa chans att kvittera innan halvleksvilan. Wilton slår en djupledsboll till Valdemarin som frispringande slår bollen förbi Erland Hellström och i stolpen. Kenny Pavey snappar upp returen men Hellström räddar. Valdemarin hade senare en bra nick som Hellström tvingades att tippa till hörna.

I halvlek så kände undertecknad ett lugn, "det kommer lösa sig"-känslan smyger sig in. En underbar känsla istället för "helvete, det e kört"-känslan. Framförallt i ett läge när Djurgården samtidigt leder i sin match mot Helsingborg. Hammarby hade inlett bättre och rättvist tagit ledningen men AIK hade sedan tagit över och 1-0 var efter 45min inte rättvist. De svartgula ägde både bollinnehavet och hade flest antal avslut.

AIK kom ut i den andra halvleken och fortsatte där man hade slutat i den första. Man förde spelet och de fina spelkombinationerna syntes återigen. Det dröjde 2 minuter. Excellente Kenny Pavey, som för övrigt dominerade sin kant, snurrade upp David Johansson på läktaren för att sedan slå ett perfekt inlägg. Inlägget gick till planens kortaste (173cm) men kanske nickstarkaste (undantag Óbolo?) spelare i form av Lucas Valdemarin. Mittbacken Sleyman hann inte ens gå upp i "nickduellen" innan bollen var i nätmaskorna. Målet var givetvis förlösande för hela laget då man fick en bekräftelse på sitt fina spel. Dessutom så undgick det nog ingen att se Valdemarins enorma glädje efter målet. Den annars blyga argentinaren visade upp hela sitt akrobatiska register i kombination med ett jätteleende efter målet. Kvällstidningarna hade inför matchen fokuserat på det samtal som hölls mellan Valdemarin och tränare Norling i veckan. I tidningarna hette det att Valdemarin var besviken, till följd av den senaste tidens sena inhopp i matcherna, och hade kallat till möte. Norling sa å andra sidan att han hade varit initiativtagare till mötet och han har individuella möten kontinuerligt med alla spelare. Dock så fokuserar inte media på dessa...

AIK trummade på och Hammarby hade endast en farlig chans. En frispark från Petter Andersson som Örlund räddade. Annars så fortsatte AIK att genom olika kombinationer skapa chanser. I den 59:e minuten så kommer bollen till Wilton som återigen släpper den vidare. Hellström rusar ut men den engelske pitbullterriern Kenny Pavey hinner peta bollen vidare till Valdemarin som får öppet mål....och...gör mål! Hur målet gjordes symboliserade på något sätt hur AIK i denna match klädde av Hammarby i denna drabbning. De grönvitas mentalitet var på dekis redan i första halvlekens slutskede. Tränare Gustavsson valde i detta skede att byta in sin småskadade forward Paulinho. Det var även han som fick AIK-klacken att hålla andan när han i slutet rullar bollen tätt utanför målet efter markeringmiss från Nisse (igen). AIK:s brasse Wilton hade strax innan dess satt Hammarbykeepern på prov med ett patenterat långskott.

AIK vinner rättvist till skillnad mot i vårmötet. Man visar att det spelet som man har spelat den senaste tiden även går att implementera i derbymatcher. Detta var något som jag var orolig för då derbyn just är derbyn. Det spelar ingen roll vad man har preseterat dessförinnan. Dock så bevisade AIK motsatsen. Herr Norling brukar betona vikten av nya erfarenheter. I detta derby så sattes spelet under högre press, iaf till en början. Även om detta störde så tycker jag att man löste ut problemen på ett annat sätt än vad man gjorde under vårsäsongen. Jag tycker att en spelare som Patrik Karlsson ytterliggare återspeglar matchen. Uppsnurrad av Zengin till en början. Sen tog han bort samme Zengin i andra halvlek och slog öppnande passningar. Matchens spelare var Valdemarin som stod för båda målen och ytterligare farliga chanser. Kenny Pavey följer som stark tvåa då han assisterade båda målen och gjorde en felfri match. Jimmy Tamandi gjorde återigen en av sina starkaste defensiva insatser i tröjan.

Derbysegerna innebar AIK:s sjätte raka vinst i seriespelet. Den innebar även att man klättrade upp till en tredjeplats där man ligger 1p bakom rivalen och tillfälliga serieledaren Djurgårdens IF. Men det kanske viktigaste som denna 20:e omgång medförde var att AIK numer har avgörandet i egna händer och inte behöver tillförlita sig till andra resultat. Nu är man med i guldstriden på största allvar!

Extrainfo från denna match var att både Norling och Nebo hade AIK-halsdukar på sig. Nebo förklarade att han hade fått sin från en supporter efter 5-0 borta mot Glentoran. Han har behållit den på sen dess och vi vet alla hur resultateten har gått. Nebo indikerade starkt att halsduken återfinns i bortamötet mot Halmstad BK efter uppehållet. En annan bonus är att Djuric filmade till sig ett rött kort och missar just den matchen.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Hammarby IF

Allsvenskan: AIK vs Malmö FF 3-1

Matchen mellan AIK och Malmö FF lanserades som "sista chansen", för något av lagen, att haka på guldstriden. Hårt ansatte MFF-tränaren Sören Åkeby bekräftade att oavgjort var ett resultat som igen ville ha, dvs. man kom inte till Råsunda för att satsa på 1p. Att både AIK och Malmö var inne i positiva trender, fyra respektive två raka vinster, i kombination med det fina sommarvädret, på en söndag, gjorde att matchen fick en extra dimension. 18 000 biljetter hade sålts inför matchdagen. Över 23 000 kom.

AIK ställde upp sin givna startelva. Dock så återfanns Nicklas Carlsson i mittbackslåset istället för Daniel Arnefjord som blivit magsjuk. Malmö å andra sidan led av att sina två för tillfället bästa spelare, Junior och Safari, var borta. Nyttiga lagkaptenen Daniel Andersson hade dessutom tidigare i veckan spelat landskamp mot USA och Labinot Harbuzi satt på bänken med småkänningar.

De svartgula satte full fart från första start och Malmös höga backlinje fick sig en lektion i fotboll. Redan i den sjätte minuten så kommer det första målet. Tjerna slår en öppnande crossboll över till Pavey på högerkanten som vidare slår ett perfekt inlägg till en löpande Wilton som möter med huvudet. Bollen studsar ner i marken och via stolpen in i mål. Jon Inge Höiland var mannen som inte hann med och räkna in markeringen av Wilton. För övrigt så hade Nebo i tränartrojkan legat på Wilton under hela veckans träningar att komma in mer just i boxen.

AIK växlade upp tempot och sprang sönder MFF. Fem minuter senare kom det andra målet. Patrik Karlsson på backen slår en långboll som Óbolo tar ner. Wilton tar över, då Óbolo är hårt bevakad, och ser pitbullterriern Kenny 'Millwall' Pavey komma springandes fri på högerkanten. Passen slås och Pavey tar skott efter en touch. Stenhårt sitter bollen i Sandkvists högra hörn, omöjligt att ta. 2-0 efter 10min!

I den 3:e allsvenska omgången spelade vi derby mot Bajen. Daniel Mendes gav oss en tidig ledning och sedan såg vi ett AIK som spelade på resultatet i över 70min. Idag, den 19:e omgången, ser vi ett AIK som trots ledning med 2-0 mot Malmö, som sägs ha det bästa spelarmaterialet, i den 10min väljer att dra upp tempot ytterligare. För det var precis vad som hände. I efterföljande spelsekvenser så skulle AIK haft straff då Malmö-försvarare tog med handen. Istället avslutade Tamandi strax utanför. Óbolo fick sen en chans i boxen. Han vände upp och avslutade men Sandkvist räddade. Pavey nickade en boll i ribban efter en AIK-hörna. Den period som jag tyckte definerade matchen var när AIK under denna period hade "klistrat" fast bollen i och runt Malmös straffområde. Så fort MFF-försvaret fick bort bollen så tog AIK hand om den igen. Hemmalaget var bättre på alla positioner över hela planen. Malmö hade dock en farlig chans genom Ola Toivonen, som snyggt nickplacerade bollen i nedre hörnet. Problemet var bara att Daniel Örlund var där.

MFF kom mer in i matchen men deras frustration rann över. Jonathan Johansson satte nog säsongsrekord i att dra på sig frisparkar. Han och Nicklas Carlsson hade några heta duster minst sagt. Jimmy Dixon gjorde en toktackling mot Tjerna som irriterade hela AIK-lägret. Det kändes för en stund som när man går på en målvakt i ishockey. Dulee Johnson fick gult kort för osportsligt uppförande när han sa några mindre väl valda ord till Dixon. Liberianerna Johnson och Dixon växte upp och spelade tillsammans i Floda, och senare BK Häcken, men har aldrig kommit överens. Observera att de aldrig tar varandra i hand efter match. Även tränarna lackade ur på varandra där främst assisterande tränarna Nebo och Anders Johansson i MFF vädrade sina åsikter. Det underliga var att Dixon fick gult kort två gånger (!). Först visade domaren kortet för tacklingen för bara en halv minut senare ta upp det igen utan att Dixon blev utvisad. I den första halvleken tvingades tyvärr Patrik Karlsson att gå ut efter känningar i sätesmuskeln. Markus Jonsson kom in. Oklart om Karlssons status i efterhand.

I halvlek så ändrade MFF om sina positioner. Järdler fick spela på sin naturliga vänsterbacksplats och Yksel spelade vänstermittfält. Harbuzi kom in för att stärka upp mittfältet. Det märktes att skiftningarna hade verkan då Malmö kom ut starkt i den andra halvleken. Att man jagade ett tidigt kvitteringsmål var uppenbart och AIK-försvaret och Örlund fick börja jobba. Tamandi gör en av sina bästa defensiva insatser i AIK, riktigt bra. MFF får inte heller straff när Nisse tar med handen. 1-1 i hands mellan lagen. Spelet jämnades ut och det blev mycket kamp. AIK spelade nu smart och kallt medan MFF frenetiskt försökte få till chanser. Istället så gör AIK 3-0 och dödar matchen när Wilton slår in bollen från 28 meter. Mannen med allsvenskans bästa skott får all tid i världen efter att Khari petat på bollen vid en frispark. Malmö slutar springa nu och AIK gör två byten när Mendes och Valdemarin kommer in som nytt anfallspar. Toivonen snyggar till siffrorna när han iskallt chippar in 3-1. Klassavslutning som det inte är mycket att sätta emot på.

Örlund var riktigt duktig i målet och det var återigen synd att han tvingades släppa en boll i slutminuterna. Likt i Örebro-matchen var han märkbart irriterad. Jimmy Tamandi gör kanske sin bästa insats defensivt. Han tvättade bort "gubben i lådan"-känslan med perfekta brytningar och var lika bra på vänsterkanten som högern. Nisse vinner som vanligt nästan allt på huvudet och är den stabila kraften som styr försvaret. Nicklas 'Mr. Proffsighet' Carlsson fick reda på innan lunch att han skulle spela. Han har inte spelat en match på tre veckor. Han har inte klagat utan kört på under träningarna. Han går då in och gör en helsolid insats där han plockar bort Jonathan Johansson. Hans axel hoppar ur led med kvarten kvar men han forsätter att spela. Efteråt tackar han publiken på plan och i intervjuer. Fan att han inte kommer vara kvar... Markus Jonsson börjar få matchtempot och kommer växa ytterligare kommande matcher. Kenny Pavey gjorde sin bästa match för säsongen. Tjerna stabil som Tjerna. Mittfältsduon firm Khari&Dulee både leker och dominerar vidare. Óbolo gjorde sin sämsta match sen han kom och han var ändå bra. Wilton var planens kung och hyllades med stående ovationer när han skulle ta hörnor vid ställningen 3-0.

Motståndarsupportar, främst blårandiga, och media har den senaste tiden klankat ner lite på AIK:s segertrend då vinsterna har tagits mot bottengäng. Man slog ett formsvagt Helsingborg, bottengängen Örebro och BP samt bortasvaga Gefle hemma. Jag köper delvis resonemanget då jag anser att AIK ska vinna dessa matcher. Däremot så är det lite av en bragd att vinna matcher i följd i årets all(a-slår-alla)svenka. Nu las Malmö till samlingen, som inför matchen var på uppåtgående. Nu skiljer bara 2p mellan Elfsborg och AIK. Djurgården, Halmstad och IFK Göteborg spelar ikväll och poänggapet till serieledning kan bli som högst 4p. Hursomhelst, AIK har med 7 omgångar kvar gått ut i omkörningsfilen, som Simon Bank skriver i Sportbladet.

AIK har de senaste matcherna spelat sin bästa fotboll som är i samma klass med de två avslutande hemmamatcherna mot IFK Göteborg (4-0) och Malmö FF (3-0) ifjol. Kan inte se att lettiska Metalurgs kan sätta något emot i kommande returmöte i UEFA-cupen. Däremot är derby alltid derby när Bajen är vår nästa allsvenska moståndare. Jag sitter och håller tummarna för att truppen ska hållas intakt och inga nya skador uppstår. Att det inte är någon fara med Patrik Karlsson och att Mats Rubarth snart är tillbaka.

Avslutningvis så vill jag passa på och ge omnämnade till AIK:s Nils-Eric Johansson och Nicklas Carlsson samt MFF:s Jonathan Johansson och Anders Andersson. Dessa fyra herrar kämpar, sliter och gruffar med motspelare i matchen. Irritation, tjuvknep och annat förekommer. Men när man kommer ut i mixed zone är det 'no hard feelings'. Detta trots att media ligger på att försöka skapa rubriker. Istället berömmer de varandra. Stort!

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Malmö FF

Allsvenskan: Örebro SK vs AIK 1-4

Godisgris skrev en införrapport angående mötet mot Örebro SK på sin blogg. Den avslutades med att senast AIK besökte Eyravallen, eller Behrn Arena som den numera heter, var under superettanvistelsen där man vann med hela 5-0. En utgång som alla gnagare hoppades på skulle bli en tradition i samband med besöken i Örebro framöver.

Det talades om att upp emot 4000 AIK:are hade tagit sig till "Bhernabeu", vilket senare märktes under själva matchen där resterande 6000-7000 överröstades. AIK som bröt sin fem matcher långa vinstserie med förlust, i det första mötet borta mot lettiska Metalurgs, tidigare i veckan ställde upp med en numera bekant startelva. De enda egentliga positionerna som det numera spekuleras om på förhand är om Tamandi eller Markus Jonsson ska börja på högerbacken samt om vilka två av våra tre superanfallare som ska starta. Idag var det Ivan och Wilton som startade och Tamandi tog backplatsen.

AIK rivstartade och det märktes att man inte var nöjda med utgången i Lettland för några dagar senare. Lägg till en smula revanschlusta över att Örebro tilläts kvittera i hemmamötet tidigare i våras. Att alla spelare har matchtempo, är i form och att laget är inne i vinnande trend, där man successivt har klättrat närmare toppen, är givetvis andra förklaringar. Örebro å andra sidan har haft svårt att ta trepoängare efter den fina öppningen på säsongen och är på högsta allvar indragna i bottenstiden. Dessutom hade man avstängningar på sitt mittlås i backlinjen inför mathen och det ryktades om interna konflikter mellan tränaren Patrick Walker och bäste målskytten Halilovic som saknades från den uttagna truppen (!).

Inom loppet av fyra minuter hade Wilton fått till två avslut mot Westman i ÖSK-målet. Fyra minuter senare kom Wiltons tredje skott...och vilket skott! Ett riktigt klassavslut där brassen skottlobbar över målvakten. En otrolig glädje kom från Wilton som har spelat bra men inte få in bollen senaste matcherna. Traditionsenligt tackade han gud. Glädjen syntes även i laget men framförallt från Norling och Nebo som lidit med Wilton gällande de uteblivna målen. Åtta minuter senare, i matchminut 16, så får Örebro hörna som Daniel Örlund går upp och plockar ner. Snabbt startar han ett AIK-anfall genom en utspark, vilket vi har sett i de senaste matcherna, där Wilton tar ner bollen, trots hård uppvakning, och spelar tillbaks bollen i banan till Dulee som serverar en löpande Ivan på vänsterkanten. Argentinaren drar ner sin försvarare för att sedan placera bollen förbi Westman. 2-0 efter en kvarts spel!

Den svartgula maskinen fortsatte och trumma på och den centrala mittfältsduon Khari&Dulee dominerade. I slutet av halvleken satte Khari sitt första mål i allsvenskan för AIK när han utökade ledningen till 3-0. Undertecknad blev förbannad när han valde att ta skott från högerkanten istället för att spela en centralt placerad Ivan som var omarkerad. Sen när han satte bollen förlät jag honom :-) Kharis framspelning, som bör omnämnas, från Patrik Karlsson höll hög klass.

Andra halvlek blev inte så död som man kunde tro. Örebro försökte komma upp längre i banan för att få 1-3 tidigt men lyckades aldrig skapa någon riktigt farlig chans. AIK:s starka mittfält var huvudförklaringen till detta. Istället så fortsatte AIK att skapa chanser framåt. Det märktes att Norlings offensiva 2-6-2 formation, där ytterbackarna fyller på, fick utslag. Patrik Karlsson hade ett farligt avslut som räddades. Traditionsbyten i form av att Valdemarin och Özkan kom in följde med 25min kvar att spela. Dock drog Özkan upp sin gamla skada, baksida av lår, och var tyvärr tvungen att utgå och Daniel Mendes kom in. Wilton hade ett farligt skott på mål som Westman tvingades att tippa till hörna. Valdemarin kom sen på högerkanten och slog ett inlägg där ytterbacken Tamandi hade tagit en lång löppning och nickade in sitt första mål sen 2002. Kvällstidningarna kunde givetvis inte låta bli att ta upp supporterbråket när Jimmy firade framför klacken. På övertid så tilläts hemmalaget att göra ett tröstmål som fick Örlund att lacka på sina backar. Reprisen visar att Nisse och Patrik Karlsson har satt upp en offsidefälla som Arne verkar missa, tycker det ser ut som misstänkt offside hursomhelst. Iaf, passivt försvarsspel.

AIK fortsätter sin segertrend i allsvenskan när den fjärde raka segern registrerades. Bollövertag och skottstatistik var näst intill identisk med Geflematchen. Dock fick man större utdelning idag. Det är fyra poäng upp till toppen och fyra lag framför. Med undantag för Elfsborg så är övriga tre lag kommande motståndare för AIK. Matcherna mot Djurgården, Halmstad och IFK Göteborg är potentiella språngbrädor att avancera men kan även bli matcher som defentivt tar bort AIK från gulddiskussionerna. Faktum är att AIK, som är det nuvarande formstarkaste laget, har fått en andra chans efter sin svaga inledning på serien. Dock är det bara 8 matcher kvar att spela och även om det bara är 4p som skiljer så är det 4 lag som ska passeras, inte ett.

Avslutningsvis, AIK har de tre senaste matcherna mött motståndare som backar hem och tillåter dem att föra matcherna. Lag som strider på den nedre halvan. Lag som AIK ska ha bakom sig. Lag som man nu tog tre vinster emot, 9p och hade en målskillnad på 8-1 emot. Nu väntar Malmö hemma följt av två derbyn med Halmstadmötet emellan. Det är nu det avgörs!

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Örebro SK