Allsvenskan: Halmstad BK vs AIK 2-2

Efter cirka 1,5 veckas uppehåll så var det då äntligen dags för allsvenskan att rulla vidare. Två verkliga toppmatcher skulle avlösa varandra. Den första, mellan IFK Göteborg och Elfsborg, slutade oavgjort efter en upphämtning av boråsarna i allmänhet men av AIK-bekantingen Stefan Ishizaki i synnerhet. Den andra toppmatchen var AIK en del av då Halmstad på bortaplan stod på spelprogrammet.

Det har fokuserats ovanligt mycket i media kring uppehållet som varit. Analyser vem som drar mest fördel av det har duggat tätt. Slutsatser som "AIK som är inne i en positiv trend förlorar på uppehållet" får det nästan att låta som att spelarna är små känsliga hundvalpar. Uppehållet kom lägligt då AIK nu går in i en period av intensivt matchande där stormatcher avlöser varandra titt som tätt. Nu efter uppehållet så är det egentligen bara Miran Burgic och Gabriel Özkan som står på skadelistan. Jämför denna situation med tidigare i år.

Örjans vall är ingen rolig arena för AIK. I allsvenskan så har man inte vunnit där, med undantag för en gång, sen 1991. Den enda gången man vann var ironiskt nog 2004 när Arash och Pelle Nilsson gjorde målen. I svenska cupen 1999 så vann man även borta mot Halmstad. Målskytt då var Andreas Johansson, numera djurgårdarnas stora hjälte. Det vanliga resultatet mellan dessa lag är dock oavgjort. En titt i statistiken visar att fördelningen i form av vinster, oavgjort och förluster genom tiderna inför mötet var 31-29-31. Otroligt jämnt alltså.

AIK som sålt Wilton ställde upp med en förutsägbar startelva då inga avstängningar var fallet. Med andra ord, Örlund i mål där backlinjen Karlsson-Nisse-Arne-Tamandi återfanns framför. Tjerna och Pavey tog kanterna och firma Dulee-Khari bildade mittlås. På topp, givetvis argentinarna Óbolo och Valdemarin. Tillbaks i truppen var Mats Rubarth och nyförvärvet Pablo Monsalvo återfanns även på bänken istället för Daniel Mendes som varit magsjuk i veckan. Hemmalaget Halmstad hade fixstjärnan Dusan Djuric avstängd efter en grov filming i den tidigare omgången. Dessutom har man kanske årets bästa målvakt Magnus Bahne forsatt på skadelistan tillsammans med backen, med det konstiga smeknamnet, "Texas" Johansson.

AIK började där man hade slutat i derbyt mot Hammarby. Det vill säga att spela ut motståndet då man rivstartade från första minut. Redan efter 30sek hade Valdemarin skakat fram första hörnan. De svartgula klistrade fast bollen på offensiv planhalva och hallänningarna kom inte över mittlinjen. I den 6:e matchminuten så hittar Dulee Johnson perfekt en rusande Jimmy Tamandi med en lobb. Den senare kunde lätt stöta in 1-0. Man fortsatte att trumma på i denna takt de efterföljande 10 minuterna. Bland annat så hade argentinarna på topp en chans att öka på siffrorna. I det här läget så kändes det som att man kunde ta fram segercigarren. De svartgula spelade magnifikt då man ständigt var i rörelse och kortpassningsspelet längs marken var felfritt. Luktade lite Wengers Arsenal över det hela.

Efter 20 minuter så kommer Halmstad för första gången ner på AIK:s planhalva på allvar. Backarna tar hand om bollen men väljer, kanske naivt, att spela sig ur istället för det långa alternativet. Det leder till en bollförlust centralt i banan och en spelomvändning. Daniel Tjernström kommer på efterkälken och när Patrik Karlsson missar sin glidtackling så väljer kaptenen att rycka lite i tröjan på Halmstadspelaren. Reprisbilderna visar tydligt hur den senare söker straffen då kontakten mellan spelarna var mindre än man först trodde. Säkre Tommy Jönsson slår in kvitteringen på straff.

Halmstad får luft under vingarna av kvitteringsmålet. Fram tills dessa hade man som sagt inte haft något. AIK dominerade matchen. Nu började rollerna sakta men säkert bli omvända. Halmstad gick längre upp och pressade i banan. Detta gjorde att AIK:s mittfält föll längre ner och vårsäsongens problem med för lite folk framåt började visa sig. Den offensiva mittfältaren Khari låg fel positionsmässigt gång på gång när argentinarna tog ner bollen för att spela tillbaka. Halmstad hade även tur under denna period då deras egentliga rensningar blev halvfarliga uppspelningar. Detta då Dulee Johnson tvingats kompensera Kharis misstag längre upp i banan vilket lett till att ett större gap mellan backlinje och mittfält blev fallet. Det var just mellan backlinje och mittfält som många av Halmstads defensiva rensningar hamnade. Svårt att bedömma för Nisse och Arne vad man ska gå upp och stöta på i det läget. En långboll rusar en smått galen Örlund ut på där han verkar vara 110% fokuserad på att ta ut Arvidsson istället för bollen. I slutet av halvleken rycker AIK iaf upp sig och spelet förläggs till mittfältet.

I andra halvlek så böljar spelet fram och tillbaks, lite Hawaii-känsla minst sagt. Det klassiska "roligt för publiken men tränarna avskyr det" passar bra in stundtals. Dulee Johnson är AIKs bästa spelare för dagen då han suger in bollen från motståndarna och nu börjar ta mer offensiva löpningar. Han överskuggar sin centrala kollega Khari Stephenson med hästlängder idag. Samma överglänsning gör Kenny Pavey på högerkanten över Tjerna på vänstern. Pitbullterriern Pavey sprang sina vanliga 50-60m-löpningar och skapade farliga ytor och kämpade. Han blev nästan tårögd när han fick ett gult kort vilket betyder att han missar derbyt mot Djurgården. Tjerna började bra i början av matchen men spelade enormt slarvigt emellanåt, tänker framförallt på andra halvlek. Förstår inte varför Norling inte tog ut honom i slutet när han inte orkade springa hem. Arnefjord hade inte heller någon lyckad dag på arbetet. Det verkar som att hans kvalité har sänkts sedan det blev klart att "konkurrenten" Nicklas Carlsson inte får förlängt. Att han är mer säker på sin plats så att säga. Han var inte bra i derbyt senast och inte bra idag heller. En amatörmässig rensning från honom ger Halmstad en andra chans som resulterar i mål. 2-1. Sedan drar han på sig ett andra gula kort och AIKs första utvisning för i år är fallet. Iofs var det hårt dömt av den annars toleranta Fröjdfeldt. Arnes två gula kort kom även med bara några minuters mellanrum. Dommarinsatsen tänker jag inte kommentera utan hänvisar till tabellen över poäng AIK tar när Fröjdfeldt är domare.

AIK lyfter sig sista 20min av matchen och forcerar starkt in en kvittering. Valdemarin hittar kollegan Óbolo med en crossboll som nickas in. 2-2. Nye argentinaren Pablo Monsalvo gjorde debut i matchen och verkade inte så "Krister Nordin"-tuff som han har beskrivits på förhand. Dock var det hans debut och jag tyckte han växte, framförallt passningsmässigt, in i matchen. "Mr. 100% Proffs" aka Nicklas Carlsson kom in efter Arnes utvisning då AIK valde att spela 4-4-1 efter en stunds 4-3-2. En signal att man var nöjda med oavgjort. Hemmalaget valde inte heller att gå framåt trots en man mer på plan. Även det en signal att 2-2 skulle stå sig.

Det känns lite småbittert. AIK dominerade första 20min och allt annat än vinst fanns inte på världskartan. En tidig ledning kommer men Halmstad får en gratischans att komma in i matchen. En straff och kvitteringen är ett faktum. Det förändrar matchbilden och spelet blir mer jämnt. Dålig koncentration ger hemmalaget en ledning och just då var man nöjd med en poäng, som även Herr Norling sa efteråt. En kvittering kommer tillslut men i efterhand så kan man inte frångå att AIK borde/kunde vunnit matchen. Tränare Janne Andersson förklade efteråt att AIK är det bästa laget man har mött i årets serie.

AIKs segertrend slutade vid 6 raka matcher, dvs. inget tangerat klubbrekord blev fallet (den här gången). Intressant är att man under denna trend snittat cirka 20-25 avslut per match där Wilton ensam stått för en tredjedel, ungefär 7-8 per match i snitt. Idag var första matchen utan honom och antalet avslut var totalt endast 16. Lägg till 7-8 så blir summan 23-24 och även det snitt man haft under segertrenden... Utan skott blir det inte mål som det bekant heter. Nu vill jag inte dra för stora växlar av det här och jag är även glad att AIK klarade oavgjort då media annars hade snackat om den eventuella "Wilton-effekten". Valdemarin, som under matchen låg som en Filippo Inzaghi, dvs. precis på offsidelinjen, kommer bli den som tar mer avslut nu när Wilton är borta. Dock måste fler stiga fram. Jag tänker framförallt på Khari vars avslut varit allt annat än bra. Dulee, som den mer defensiva av dom, uträttar mer offensivt än vad Khari gjort de senaste matcherna.

AIK toppar tabellen på 35p tillsammans med Elfsborg och Djurgården som båda har bättre målskillnad. Djurgården har dessutom en match mindre spelad och möter Trelleborg när den 21:a omgången avslutas. Oavsett utgång så kan det som mest skilja 3p, och som minst 0p, mellan AIK och Djurgåden när de båda drabbar samman i nästa omgångs derby.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Halmstad BK