Vem är förvånad...

...över att det är just Robert Laul på Sportbladet som ligger bakom artiklarna gällande "AIK:s våldsamma supportrar" i det som har hänt kring Jimmy Tamandi. Media utnyttjar givetvis hela situationen och målar upp en överdriven bild, där man bäddar för interna konfliker hos AIK och dess anhängare.

Med tanke på hur hela situationen har utvecklat sig sen den kom till kännedom så tycker jag att AIK genom Charlie Granfeldt, Ola Andersson samt Rikard Norling har hanterat det på bästa möjliga vis.

Jag har aldrig varit en större fantast av Jimmy, på planen menar jag nu. Antingen så är man jävligt bra på fotboll eller så är man en stark karaktär/personlighet för att imponera på mej. Tamandi är ingetdera och jag hoppades att han skulle gå tidigare i januari när det ryktades om utlandsbud. Dock vill jag påpeka att jag är den första att erkänna att Tamandi har hittills varit en av AIK:s bästa spelare sett över hela säsongen.

Utan att veta alla detaljer kring händelsen på Hamngatan den 13:e juli så går det inte att frångå att slå en supporter är allt annat än acceptabelt. Att detta framförs just som det är inte bara nödvändigt utan ett måste. AIK är en speciell klubb där ingen är större än just....klubben. Spelare och ledare kommer och går, speciellt i dessa "legoknektartider". Supportrar består dock och är klubben i kombination med traditionerna. Därför var Tamandis slag på supporterna inte bara ett slag mot en annan person utan ett slag mot hela AIK. Helt oacceptabelt och Jimmy Tamandis offentliga ursäkt på AIK.se var ett måste för supporterrelationen.

Nu ter sig stormen utredd och Tamandi fick extra applåder nere i Helsingborg av den tillresta klacken. Rikard Norling har gjort ett enormt jobb i att bygga broar mellan fans och spelare. Senast stod han och manade på klacken att fortsätta att sjunga. Gällande Tamandi så går hans kontrakt ut efter säsongen och det känns som han lämnar klubben, även om allt är ok nu.

Andra bloggar om: AIK, Jimmy Tamandi, Robert Laul