Försäsong: AIK vs FC Flora 0-0
AIKs första "poängförlust" kom i den fjärde träningsmatchen (om man räknar i Syrianska-matchen). AIK var det bättre laget även men hade kom inte till lika många farliga avslut som tidigare matcher. Främsta chanserna kom från tre anfallare, vilket alltid är bra, där Alexander Gerndt träffade stolpen, Wilton hade ett farligt avslut tätt utanför och Hulsker hade ett friläge.
FC Flora som är det bästa motståndet AIK har mött hitills. Man har noll koll på dem men jag har hört att de har dominerat fotbollen i Estland de senaste åren. Noterbart i AIK var att de "ordinarie" kantspelarna Pavey, Özkan och Rubarth återigen inte fanns med. Dvs, ett bra sparkapital finns. De som istället har spelat mycket är ej förvånande nyförvärven Rönning, Patrik Karlsson, Khari, Gerndt och "nyegamle" RåP. Detta för att testa dem i matchsituationer och att de lättare kommer in AIKs sätt att spela. Och med tanke på AIKs resultat så här långt på försäsongen så verkar alla ha fattat sina roller + sättet de spelar.
4 matcher, 3 vinster och 1 oavgjord samt 9-1 i målskillnad. I AIK-leden så börjar supportrar oroa sig över att det kanske går "för bra". Att man har en fantastisk försäsong som sedan raserar i den allsvenska premiären hemma mot Kalmar. Jag har givetvis tänkt på detta också men finner en viss trygghet vid tre faktorer. Det första är att AIK med Norling har en tydlig spelidé (som vi saknat sen Baxter) där alla vet vad de olika rollerna ska göra och agera i olika situationer. Det syntes redan när Norling tog över i Superettan och har bara utvecklats sen dess. Den andra faktorn är konkurrenssituationen som går hand i hand med den första faktorn. Alla känner att de har en chans och AIK går inte runt på 14 givna man. Den tredje faktorn stavas kondition, som även den har utvecklats, där Tomas Lindholm är mannen att tacka. Detta är den främsta anledningen att allt går ihop och resultaten har kommit nu. Det gjorde AIK till en maskin redan förra året som bara ångar på minut efter minut.
Avslutningsvis, angående att vara orolig för AIKs positiva försäsong så vänder jag blickarna till våra lillebröder. Nya tränare, nya spelsystem, "vem ska spela och var?", kontraktsförhandlingar/bråk, förstärkningsarbete, stora förluster i försäsongsmatcherna mot Superettanlag. Nej, som AIK:are så känner man att man lugnt kan luta sig tillbaks nu och leka med startelvor till premiären samt hoppas att inga skador uppstår i kombination med att rehabiliteringen för våra skadade spelare löper som planerat. Med Herr Norling och hans tränarteam har vi en spikad/komplett trupp, en tydlig spelidé/taktik, hälsosam atmosfär i laget, spelare med bra kondis som sitter inne med revanschlusta för fjolåret. Jag skulle vara både vara orolig och avis om jag var gårdare eller bajare...
Föresten, en annan sak som jag gillar med Norling är att han ställer krav på spelarna och har öga för deras utvecklingskurvor. Mattias Moström som inte gjorde någon glad förra året fick gå. Så till alla AIK:are som läser detta och oroar sig över att laget går "för bra". Luta er tillbaks och tänk när spelartruppen innehöll namn som Kibebe, Thylander, Björck, Långås, Svante eller spelare som var bekväma i sina situationer som Åslund, Hoch och Kalle Kulas sina sista år. När "succevärvningar" kunde stavas Nrdja. Precis, den tiden med de problemen är bortblåsta och befinner sig nu i andra klubbar...
Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK
2 kommentarer:
mmmm...det känns fan lite för bra för er del just nu.
Ja om det fortsätter så här så bör ni vara oroliga för kommande säsongs derbyn :-)
Skicka en kommentar