Allsvenskan: Malmö FF vs AIK 4-0

Förlust med 4-0 där bästa spelaren är målvakten. Det säger en hel del. Ja, va ska man säga. Malmö var det bättre laget och även om resultatet är stort så ska man ej ta ifrån dem att de inte bara var det bättre laget utan även var laget som dominerade. Givetvis så blir det hela en ketchup-effekt när man leder, dvs. det blir inte så svårt att spela fotboll när man dels leder men även när det andra laget mer eller mindre har gett upp.

Ok, det är en sak att förlora. Det är en annan sak att förnedras. Förra året förlorade vi endast tre matcher men i ingen av matcherna gick motståndarna segrande med mer än två bollars differential. Under superettanvisiten åkte vi på en rejäl plump borta mot Boden med 5-0. Efter det uttalade sig Herr Norling just om skillnaden med att förlora och att bli förnedrad. Han sa då i en tidning att han inte kunde garantera att AIK skulle vara förlustfria men han påpekade att laget i fortsättning aldrig skulle drabbas av den sorts förnedring resultatmässigt. Det höll tills igår alltså.

Malmö borta är i mina ögon den svåraste matchen under hela serien. Dels för att laget egentligen har det bästa laget på pappret. Dels för att lagets tränare Sören Åkeby haft ett år i klubben att implementera sin spelidé. Sen har AIK ingen rolig historik nere i Malmö, över 10 år sen vi vann där nere. Lägg till att Malmö-spelarna kom från en förlust mot Trelleborg i förra omgången, dvs. något revanschsugna. Samtidigt kom AIK från ett tufft, både fysiskt och mentalt, derby som ägde rum bara dagarna innan.

Dock så är AIK starka. De ska trots förutsättningarna kunna åka ner och bjuda upp till dans. Däremot så blev man något skeptisk när man dels såg truppen men än mer när formeringen av startelvan presenterades på TV4. Sen innan hade 'Mats, Mats Rubarth!' få stanna hemma i Stockholm. Derbyhjälten Daniel Mendes fick fortfarande inte förtroende att starta en match. AIK valde, vilket jag irreterade mej X antal gånger på förra säsongen, att spela lågt i denna bortamatch. Första halvleken påminde om den första borta mot IFK Göteborg eller Halmstad BK förra året. I de matcherna växlade dock Norling om och räddade kryss i matcherna. Enda gången, under Norlings ledning, jag har sett AIK lyckas ta poäng genom att genomgående köra med lågt försvarsspel, som igår, var mot Helsingborg IF borta förra året. Det surrades mycket inför säsongen, både externt och internt, att AIK nu i år skulle våga ta initiativ även på bortaplan. Nu har säsongen knappt börjat, och visst så är det ett svårt schema nu, men jag väntar fortfarande...

Norling valde dessutom att sätta Sandberg till höger och Carlsson till vänster i mittbackslåset. Jag har sagt det förut och säger det igen, byt tillbaks! De spelade på sina rätta positioner i derbyt och laget höll även nollan. Carlsson var en av få ljusglimtar i laget, tillförde sitt vanliga jobb. Annars vanligtvis stabile Sanberg slarvade och får även ta på sig ett av målen. Markus Jonsson gjorde comeback på högerplatsen och försökte få igång de offensiva rejderna med Kenny Pavey på högerkanten, som var ett av de mest fruktade vapnena vi hade ifjol. Pavey som borde fått frispark innan Malmös ledningsmål fick snetändning när så ej blev fallet, vilket färgade hans resterande tid på planen. Mycket av uppspelen gick via AIK:s nye vänsterback Patrik Karlsson i och med att Malmö låg och flåsade Dulee i ryggen. Denne Karlsson har gjort ett nervöst intryck på mej, framförallt i offensiven. Ser i dagsläget hellre vår (andre) norrman Vågan Rönning, som är vänsterfotad, gå in och ta den platsen. Herr Norling gav unga Gotlänningen, som nyss blev farsa (!), Alexander Gerndt förtroende på vänstermittfältet. Han hade nog hoppats på det intryck som Bengtsson eller Özkan gav förra året. Så blev ej fallet. Skillnaden mellan förssäsong och seriespel blev påtaglig. Dulee fick inte mycket uträttat. Däremot så gjorde Tjerna en stabil insats, likt Carlsson. Wilton försökte skapa sina egna chanser men skapade egentligen inget farligt. Miran var osynlig på topp men ska ej lastas för det då han inte fick några bollar. Positivt inhopp av Robert Åhman-Persson.

Nej, Herr Norling. Ta bort allt med lågt försvarsspel har att göra med. Jag saknar det spel vi visade förra året, dels hemma men även när vi kom igen på bortaplan. Det vill säga när vi håller i bollen, pressar högt och växeldrar på våra kanter. Även om Wilton på sätt och vis har blommat ut till lagets enda fixstjärna så bygger för mycket av spelet runt honom. En av laget styrkor, kanske rent av den största, förra året var att man attackerade från olika håll i olika kombinationer. Nu känns det som att man ska via Wilton styra allt offensivt sätt. Våra kanter blir lidande av det hela, vilket har märkts så här långt. Dessutom så har passningsspelet, som även det var en styrka förra året, växlat till tjongbollar i år. Ner med bollen, ut på kanten --> kombinationspel eller växeldra.

Enda som cashar ut godkänt från Skånevistelsen är som sagt Nicklas Carlsson, Daniel Tjernström, Daniel Örlund och inhopparen Robert Åhman-Persson. Överkörning förväntas nu mot Helsingborg. Jag skrev tidigare, vilket även många vet sen innan, att vi endast förlorade tre matcher på hela förra året. Nu har vi redan två förluster... It's enough know...

För övrigt, till er Malmöfans som jag känner, för mindre än 6 månader sen så spelade vi ut er på samma sätt som ni gjorde med oss igår... Det återstår ett möte denna säsong :-)

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Malmö FF