Allsvenskan: AIK vs Gefle IF 1-0

Allsvenskans mest erfarna lag, sett till antal säsonger i högsta serien, tog emot allsvenskans äldsta lag på måndageftermiddagen. Det svartgula hemmalaget som hade två raka vinster i serien och fyra raka totalt (ink. UEFA-cupen) var inför matchen, tillsammans med IFK Göteborg, det formstarkaste laget i serien. Bortalaget Gefle har haft oerhört svårt att vinna borta och har nu även fått problem på hemmaplan. Laget har egentligen inte varit sig likt efter Bapupa-incidenten.

Hemmalaget ställde upp med exakt samma (!) startelva som föregående match och jag betonar igen att Herr Norling verkar numera ha sin givna elva med tre standardbyten där framförallt Valdemarin och Özkan kommer in. Nu vill jag inte få Norling att låta som Lagerbäck och jag tror att det kan hända en del när Jonsson och Rubarth är 100%-iga.

Gefle började något bättre och det märktes att tränare Pelle Ohlsson var ute efter att skapa situationer framåt omgående, och förhoppningsvis få ett mål, för att sedan backa hem resten av matchen. Norling som innan matchen berömt Ohlssons tränaregenskaper, framförallt de defensiva där han sågs som den bästa i landet, fick dock ut sina direktiv och man såg att de svartgula blev bättre balanserade vilket fick bortalaget att successivt att backa hem. AIK tog över matchen efter 15-20 minuter och gav aldrig tillbaks den. Med ett enormt bollinnehav som ibland låg nära 70%-barriären så vaskade man fram en rad chanser. Gefles målvakt Mattias Hugosson gjorde sin livs match när han gjorde ena TV-räddningen efter den andra (obs! riktigt kvalificerade räddningar och inte pajas-Ravelli). Bland annat togs ett avslut från Obolo på ren reflex bara någon meter utifrån. Dock så kom tillslut målet då AIK tog ledningen på hörna. Wilton slog en halvlång hörna som Arnefjord nickade tillbaks in boxen som ex-Geflespelaren Patrik Karlsson bara hade att sätta pannan till. 1-0! I slutet av 1:a verkade båda lagen bara vilja spela klart halvleken. Gefles slitvarg Mattias Woxlin fick utgå p.g.a skada efter en nickduell med pitbullen Pavey i hemmalaget.

AIK gjorde ett byte i halvlek där Tamandi hade känningar och, tillbaks från skada, Markus Jonsson kom in. Senare bytte man ut Khari som agerade lite nonchalant, som tidigare i Elfsborgsmatcherna, och Özkan kom in. Wilton skapade chanser genomgående och Hugosson var återigen helt otrolig i målet. Obolo med sitt bollsinne skapade även han chanser genom att dels friställa Kenny Pavey för att sen träffa ribban från 30-35m. Valdemarin kom senare in och även han skapade oreda i bortaförsvaret. 2-0 hade hängt i luften sen matchminut 23 då AIK tog ledningen. Istället så får Gefle en chans framåt som fixstjärnan Rene Makondele nickar in på inlägg. Antiklimax då hela Råsunda blev tyst. Dock så hade linjedomaren vinkat för offside som senare visade sig vara korrekt enligt Sportbladets zoom.

AIK tog sin 3:e raka seger i allsvenskan och avancerade yterliggare en placering då man gick förbi Bajen (som har en match mindre spelad). Man har nu bara 4p upp till ledande Halmstad som dock kan bli 7p när Halmstad möter Malmö. Hursomhelst så känns det som de svartgula har chans. Detta förutsatt att man inte torskar mer och endast spelar en oavgjord högst. Då slutar man på 50-52p vilket säkerligen räcker till guld. Men givetvis vore detta en bragd mer än något man bör stirra sig alltför blint på. Det är bara att hoppas att årets all(a-slår-alla)svenska fortsätter med kryssmatcher i de andra matcherna.

Direkt efter matchen så åkte tränare Norling till Grimsta för att se BP ta emot AIK:s nästkommande motståndare Örebro. Inte njuta av segern där inte. Daniel Örlund skojade med reportrarna i mixed zone när de kommenterade hans skägg. "Det gäller ju att passa in i Lettland" svarade han och refererade till UEFA-cupkvalet mot lettiska FHK Liepajas Metalurgs.


Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Gefle IF