Allsvenskan: AIK vs Malmö FF 3-1

Matchen mellan AIK och Malmö FF lanserades som "sista chansen", för något av lagen, att haka på guldstriden. Hårt ansatte MFF-tränaren Sören Åkeby bekräftade att oavgjort var ett resultat som igen ville ha, dvs. man kom inte till Råsunda för att satsa på 1p. Att både AIK och Malmö var inne i positiva trender, fyra respektive två raka vinster, i kombination med det fina sommarvädret, på en söndag, gjorde att matchen fick en extra dimension. 18 000 biljetter hade sålts inför matchdagen. Över 23 000 kom.

AIK ställde upp sin givna startelva. Dock så återfanns Nicklas Carlsson i mittbackslåset istället för Daniel Arnefjord som blivit magsjuk. Malmö å andra sidan led av att sina två för tillfället bästa spelare, Junior och Safari, var borta. Nyttiga lagkaptenen Daniel Andersson hade dessutom tidigare i veckan spelat landskamp mot USA och Labinot Harbuzi satt på bänken med småkänningar.

De svartgula satte full fart från första start och Malmös höga backlinje fick sig en lektion i fotboll. Redan i den sjätte minuten så kommer det första målet. Tjerna slår en öppnande crossboll över till Pavey på högerkanten som vidare slår ett perfekt inlägg till en löpande Wilton som möter med huvudet. Bollen studsar ner i marken och via stolpen in i mål. Jon Inge Höiland var mannen som inte hann med och räkna in markeringen av Wilton. För övrigt så hade Nebo i tränartrojkan legat på Wilton under hela veckans träningar att komma in mer just i boxen.

AIK växlade upp tempot och sprang sönder MFF. Fem minuter senare kom det andra målet. Patrik Karlsson på backen slår en långboll som Óbolo tar ner. Wilton tar över, då Óbolo är hårt bevakad, och ser pitbullterriern Kenny 'Millwall' Pavey komma springandes fri på högerkanten. Passen slås och Pavey tar skott efter en touch. Stenhårt sitter bollen i Sandkvists högra hörn, omöjligt att ta. 2-0 efter 10min!

I den 3:e allsvenska omgången spelade vi derby mot Bajen. Daniel Mendes gav oss en tidig ledning och sedan såg vi ett AIK som spelade på resultatet i över 70min. Idag, den 19:e omgången, ser vi ett AIK som trots ledning med 2-0 mot Malmö, som sägs ha det bästa spelarmaterialet, i den 10min väljer att dra upp tempot ytterligare. För det var precis vad som hände. I efterföljande spelsekvenser så skulle AIK haft straff då Malmö-försvarare tog med handen. Istället avslutade Tamandi strax utanför. Óbolo fick sen en chans i boxen. Han vände upp och avslutade men Sandkvist räddade. Pavey nickade en boll i ribban efter en AIK-hörna. Den period som jag tyckte definerade matchen var när AIK under denna period hade "klistrat" fast bollen i och runt Malmös straffområde. Så fort MFF-försvaret fick bort bollen så tog AIK hand om den igen. Hemmalaget var bättre på alla positioner över hela planen. Malmö hade dock en farlig chans genom Ola Toivonen, som snyggt nickplacerade bollen i nedre hörnet. Problemet var bara att Daniel Örlund var där.

MFF kom mer in i matchen men deras frustration rann över. Jonathan Johansson satte nog säsongsrekord i att dra på sig frisparkar. Han och Nicklas Carlsson hade några heta duster minst sagt. Jimmy Dixon gjorde en toktackling mot Tjerna som irriterade hela AIK-lägret. Det kändes för en stund som när man går på en målvakt i ishockey. Dulee Johnson fick gult kort för osportsligt uppförande när han sa några mindre väl valda ord till Dixon. Liberianerna Johnson och Dixon växte upp och spelade tillsammans i Floda, och senare BK Häcken, men har aldrig kommit överens. Observera att de aldrig tar varandra i hand efter match. Även tränarna lackade ur på varandra där främst assisterande tränarna Nebo och Anders Johansson i MFF vädrade sina åsikter. Det underliga var att Dixon fick gult kort två gånger (!). Först visade domaren kortet för tacklingen för bara en halv minut senare ta upp det igen utan att Dixon blev utvisad. I den första halvleken tvingades tyvärr Patrik Karlsson att gå ut efter känningar i sätesmuskeln. Markus Jonsson kom in. Oklart om Karlssons status i efterhand.

I halvlek så ändrade MFF om sina positioner. Järdler fick spela på sin naturliga vänsterbacksplats och Yksel spelade vänstermittfält. Harbuzi kom in för att stärka upp mittfältet. Det märktes att skiftningarna hade verkan då Malmö kom ut starkt i den andra halvleken. Att man jagade ett tidigt kvitteringsmål var uppenbart och AIK-försvaret och Örlund fick börja jobba. Tamandi gör en av sina bästa defensiva insatser i AIK, riktigt bra. MFF får inte heller straff när Nisse tar med handen. 1-1 i hands mellan lagen. Spelet jämnades ut och det blev mycket kamp. AIK spelade nu smart och kallt medan MFF frenetiskt försökte få till chanser. Istället så gör AIK 3-0 och dödar matchen när Wilton slår in bollen från 28 meter. Mannen med allsvenskans bästa skott får all tid i världen efter att Khari petat på bollen vid en frispark. Malmö slutar springa nu och AIK gör två byten när Mendes och Valdemarin kommer in som nytt anfallspar. Toivonen snyggar till siffrorna när han iskallt chippar in 3-1. Klassavslutning som det inte är mycket att sätta emot på.

Örlund var riktigt duktig i målet och det var återigen synd att han tvingades släppa en boll i slutminuterna. Likt i Örebro-matchen var han märkbart irriterad. Jimmy Tamandi gör kanske sin bästa insats defensivt. Han tvättade bort "gubben i lådan"-känslan med perfekta brytningar och var lika bra på vänsterkanten som högern. Nisse vinner som vanligt nästan allt på huvudet och är den stabila kraften som styr försvaret. Nicklas 'Mr. Proffsighet' Carlsson fick reda på innan lunch att han skulle spela. Han har inte spelat en match på tre veckor. Han har inte klagat utan kört på under träningarna. Han går då in och gör en helsolid insats där han plockar bort Jonathan Johansson. Hans axel hoppar ur led med kvarten kvar men han forsätter att spela. Efteråt tackar han publiken på plan och i intervjuer. Fan att han inte kommer vara kvar... Markus Jonsson börjar få matchtempot och kommer växa ytterligare kommande matcher. Kenny Pavey gjorde sin bästa match för säsongen. Tjerna stabil som Tjerna. Mittfältsduon firm Khari&Dulee både leker och dominerar vidare. Óbolo gjorde sin sämsta match sen han kom och han var ändå bra. Wilton var planens kung och hyllades med stående ovationer när han skulle ta hörnor vid ställningen 3-0.

Motståndarsupportar, främst blårandiga, och media har den senaste tiden klankat ner lite på AIK:s segertrend då vinsterna har tagits mot bottengäng. Man slog ett formsvagt Helsingborg, bottengängen Örebro och BP samt bortasvaga Gefle hemma. Jag köper delvis resonemanget då jag anser att AIK ska vinna dessa matcher. Däremot så är det lite av en bragd att vinna matcher i följd i årets all(a-slår-alla)svenka. Nu las Malmö till samlingen, som inför matchen var på uppåtgående. Nu skiljer bara 2p mellan Elfsborg och AIK. Djurgården, Halmstad och IFK Göteborg spelar ikväll och poänggapet till serieledning kan bli som högst 4p. Hursomhelst, AIK har med 7 omgångar kvar gått ut i omkörningsfilen, som Simon Bank skriver i Sportbladet.

AIK har de senaste matcherna spelat sin bästa fotboll som är i samma klass med de två avslutande hemmamatcherna mot IFK Göteborg (4-0) och Malmö FF (3-0) ifjol. Kan inte se att lettiska Metalurgs kan sätta något emot i kommande returmöte i UEFA-cupen. Däremot är derby alltid derby när Bajen är vår nästa allsvenska moståndare. Jag sitter och håller tummarna för att truppen ska hållas intakt och inga nya skador uppstår. Att det inte är någon fara med Patrik Karlsson och att Mats Rubarth snart är tillbaka.

Avslutningvis så vill jag passa på och ge omnämnade till AIK:s Nils-Eric Johansson och Nicklas Carlsson samt MFF:s Jonathan Johansson och Anders Andersson. Dessa fyra herrar kämpar, sliter och gruffar med motspelare i matchen. Irritation, tjuvknep och annat förekommer. Men när man kommer ut i mixed zone är det 'no hard feelings'. Detta trots att media ligger på att försöka skapa rubriker. Istället berömmer de varandra. Stort!

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Malmö FF