Allsvenskan: AIK vs Helsingborgs IF 0-1

Jag tror det var över två säsonger sedan, dvs. får gå tillbaks till katastrofsäsongen 2004, för att hitta när AIK senast förlorade två matcher i rad i seriespelet. Det har aldrig hänt under herr Norlings tid i klubben.

Inför matchen kände jag mig optimistisk, faktiskt. Många AIK:are har vart oroliga, dels över genomklappningen nere i Malmö och den svaga insatsen i Svensk Cupen senast. Dock så kände jag att med en vinst, trots att den var mot Enköping, i ryggen samt att ett underpresternade Helsingborg skulle komma så bådade det gott.

Inför matchen så hade slitvargen Kenny Pavey tillagts på skadelistan efter känningar i baksidan av låret. Sen innan återfanns ju Khari, Kristian Haynes och Özkan på den listan. AIK hade dessutom valt att skicka forwarden Bernt Hulsker hem till Norge för att återfå motivation. Däremot så återfanns Mats, Mats Rubarth i truppen.

AIK ställde upp med en ny vänsterkant med ungdomarna Åhman-Persson och Bengtsson som ryktesvis har imponerat på senaste träningarna. Tamandi och Markus Jonsson bildade högerkanten. Annars såg startelvan ut som den brukar göra. Herr Norling fortsätter med den centrala ryggrad som fungerade så bra förra året. Brassarna Wilton och Mendes bildade anfallspar.

Första halvlek var AIK det bättre laget även om man kunde se att det var mycket ställningskrig mellan lagen. Laget började utnyttja kanterna och stundals påminde spelet om förra säsongen. Wilton och Bengtsson hade de farligaste chanserna framåt och Tjerna rensade på mållinjen på bortalagets farligaste chans. Måste ge cred till Tamandi, som jag brukar hacka på, som var riktigt bra i första. Dessutom så spelade firma Carlsson-Sandberg ut pressande forwards likt förra året.

Andra halvlek så kom ett högre pressande Helsingborg ut. Samtidigt så tvingades AIK göra ett byte i halvlek då alltid kämpande Nicklas Carlsson fått känningar i ljumskarna. Publikfavoriten Rubarth klev in vilket ledde till en omfattande rokad av positioner. Det slutade med att Markus Jonsson, idag högermittfältare, fick kliva ner till vänsterinnerbacksplatsen. Han spelade mittback förra året vid ett tillfälle och det funkade bra då. Enda skillnaden, som jag har nämnt innan här, är just att Sandberg hade vänsterplatsen ifjol. Måste flytta tillbaks honom dit. Hursomhelst ledde denna situation fram till en tidig lucka i försvaret som bortalaget utnyttjade. Denna oro kvarstod och fler situationer tilläts bakåt som bortalaget kunde ha stängt matchen på. På andra sidan så kom AIK fram mer på kanterna, främst genom bästa spelaren idag Rubarth. Han besitter en hel repetoar som få i denna serie har och har inga problem att dra sin gubbe. Sista kvarten forcerade AIK för en kvittering och skapade ett flertal chanser. Dock utan att få in någon boll. Bortamålvakten och förre AIK:aren Daniel Andersson hade en bra dag på jobbet.

Summering: AIK visade upp ett spel som mer liknande förra året. En lugn och trygg första halvlek, som var en av de bästa i år, där man stundtals kom fram på kanterna. Det kändes stabilt genomgående. Andra halvlek så blev det mer oro till följd av positionsbyten. Fler chanser tilläts bakåt men även mer skapades framåt, främst genom Rubarth, då man jagade kvittering. Det är just sista fjärdedelen som vi inte har flytet i, det där sista fattas. 2 raka förluster och 5 halvlekar utan mål. Sen har laget en ganska omfattande skadelista i kombination att man inte har hittat de rätta kombinationerna med alla spelare. För övrigt över 17 000 på Råsunda.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Helsingborgs IF