Allsvenskan: Brommapojkarna IF vs AIK 0-2

Tidigare idag avverkades kanske den mest debatterade matchen om man ser till försäsongen. Jag syftar här på när det allsvenska schemat släpptes och AIK:s fördel av extra hemmamatcher var ett ämne som frekvent skapade rubriker. Denna match skulle från början spelas på nationalarenan men BP valde sedan att flytta den till olympiastadion. Fram till 1937 var just denna arena hemmaplan för AIK. Fram tills dess hade även denna arena setts som modern och endast 25 år tidigare varit huvudarenan för 1912 års sommar-OS. Men det var då. En del har hänt sen 1937, dvs. de senaste 70 åren. Beroende på var man sitter får man ta till kikare för att se aktiviteten på planen. Spelarna tvingas ta sats i inkasten från längdhoppsgroppar. Bollkallarna får jaga bollar på löparbanor. Kanske räcker med att säga att speedwaylopp arrangeras här så fattar man. Men det kanske speglar lillebrors ambitioner på ett bra sätt då man fortfarande har arenan som hemmaplan.

Till matchen då. Inför-snacket handlade mycket om AIK:s knackiga start där få mål har gjorts. Kändes lite som att journalisterna satt och vässade pennorna, och hoppades (?), för en motgång mot 'Gothia Cup'-laget BP denna dag. Som jag har skrivit om innan så är det viktiga poäng som står på spel den kommande perioden då man har "enkla" matcher. Trots de inledande matcherna så var jag inte orolig för en förlust eller oavgjort. Inte för att det var BP som stod på andra sidan som AIK historiskt aldrig har tappat poäng emot (8 vinster på 8 försök innan). Nej, det handlade mer om jag hade svårt att se AIK, med herr Norling, förlora tre raka matcher. Innan förlusten mot "kommunens lag" i förra matchen så hade AIK aldrig förlorat två raka matcher i seriespel under herr Norling.

AIK som sen förra matchen tonat ner vikten av att anpassa sig efter motståndaren, och istället nu fokusera på sitt egna offensiva spel, kom till spel med en startelva som liknande 'best of 2006', dvs. inga nyförvärv. AIK började starkast och dominerade samt kontrollerade spelet. Tog en 15min innan BP taktiskt kunde korrigera så att Tjerna inte så lätt kunde hitta lösningar på kanterna i Rubarth och Pavey. AIK trummade på och den första 30-35min får ses som bra där man hade över 70% bollinnehav. Givetvis så hade BP en 'game plan' som kretsade runt att dra ner tempot, låta AIK föra och spela på snabba kontringar. Däremot så fick man problem i defensiven när lagkaptenen Jon Persson började få känningar. Detta utnyttjade AIK och Rubarth när man attackerade på just dennes sida. Väl vid bytet så hade AIK en hörna. En hörnvariant, som spelarna själva hade kommit på i veckan (enligt Nebbo), slogs och BP hängde inte med. AIK:s excellente straffskytt Markus Jonsson nickade in 1-0.

BP kom ut i andra halvlek som ett nytt lag. Högre press och AIK:s försvarsspel fick sättas mer på prov. I första hade BP fått komma igenom ett par lätträknade gånger. Då var avsluten under kritik samt att trygge Örlund fanns. Nu satte man högre press på Dulee och sedvanligt så bildades triangelspel mellan denne och innerbackarna Sandberg och Carlsson i uppspelsfasen. Trots att AIK spelar riskfullt försvarsmässigt så kom BP förbi lite väl mycket för min smak. Förre AIK:aren Arash hade ett avslut i stolpen bland annat. Vissa av dessa gånger kändes faktiskt som att Örlund var den skyldige snarare än backlinjen. Detta då han styr dem, vilket han även gjorde då Helsingborg gjorde mål senast, och för Carlsson-Sandberg är det bara gilla läget. Framåt så var det nära ett 2-0 mål ett flertal gånger. Miran, Wilton och Rubarth hade bra chanser. Istället blev matchen punkterade först i den 90:e minuten då Wilton gjorde lite som han själv ville. Ett konstmål som tillägnas hans egna individuella förmåga helt. Mindre roligt var att Miran fick utgå med en befarad korsbandsskada, vilket då betyder att säsongen är över för vår unge sloven.

Sammanfattningsvis: AIK gjorde vad de skulle i att vinna vilket är en styrka i sig. Trots att spelet inte än är på samma nivå som ifjol så var denna match, likt förra, ett klart fall framåt. Kanterna kommer till spel mer och en och annan djupledare söks. Rubarth och Pavey går från klarhet till klarhet för varje match just nu. Med denna vinst i baggaget så får man hoppas att ytterligare ett steg i rätt riktning, spelmässigt, tas när man nu tar emot Halmstad på Råsunda i nästa omgång. För övrigt så ligger vi i serieledning just nu.

Andra bloggar om: Allsvenskan, AIK, Brommapojkarnas IF