tisdag 4 september 2007

Allsvenskan: Hammarby IF vs AIK 1-2

Foto av Magnus Neck.

AIK gick in i derbyt med fem raka allsvenska vinster medan "hemmalaget" Hammarby IF på sina senaste fem allsvenska matcher blandat två vinster med tre förluster. Med andra ord det mer normala beteendet av det två i årets serie. Dock så var det i UEFA-cupen som båda lagen matchade sina trupper senast. AIK hemma mot mot lettiska FHK Liepajas Metalurgs och Hammarby borta mot norska Fredrikstad. Båda 08-lagen ställde då bästa möjliga lag på benen och avancerade vidare till UEFA-cupens första omgång. Med andra ord så gick man in i derbyt med samma förutsättningar i form av matchande.

Hammarby har varit en tuff motståndare för AIK den senaste tiden. Man vann båda mötena ifjol med 2-0 rättvist. I årets första möte så ställde AIK upp med en 3-5-2 uppställning där Tamandi fick i uppgift att plocka bort Erkan Zengin. Efter böljande spel så tog AIK ledningen redan i den 12:e minuten genom Daniel Mendes. Man övergick senare till en defensiv formation (nästan 4-5-1) och bevakade 1-0 i närmare 80min som blev slutresultatet. En nervös upplevelse som AIK-supporter då Hammarby tilläts att attackera.

Hammarbys tränare Tony Gustavsson, som aldrig lyckats ta poäng av Rikard Norling, betonade vikten av att inte låta AIK:s centrala mittfält få tid med boll. Norling talade om att inte ge Hammarbys snabba yttrar för mycket utrymme. Allsvenskans kanske två bästa mittfält ställdes mot varandra och laget som kontrollerade denna lagdel bäst kändes som det även skulle gå segrande ur matchen.

AIK återgick till sin trygga 4-4-2 uppställningen istället för 3-5-2 som var formationen man dels använde mot Hammarby senast men även nu senast i UEFA-cupen. Ivan Óbolo fick återigen ta plats som offensiv mittfältare då anfallsparet Wilton och Valdemarin fortsatte. Khari fick därmed börja på bänken. Hammarby å sin sida chockade med att ställa upp med en 4-5-1 uppställning med målsumparen Charlie Davies ensam på topp (då Paulinho hade känningar).

Hammarby satte hård press omgående, vilket man har vant sig vid efter de senaste mötena lagen emellan, vilket syntes framförallt centralt på banan. Det var nästan som man hade tre officiellt uttalade punktmarkeringar på Wilton, Óbolo och Dulee. Vid omställningarna använde man, som Norling förutsätt, kanterna genom Haris och Zengin. Den senare hade i början lekstuga med AIK:s Patrik Karlsson. AIK:s "vårproblem" var att laget sjönk får långt ner när Dulee gick ner och hämtade boll, vilket fick en kedjeeffekt då spelarna offensivt även hamnade längre ner. Detta var fallet även de första 15min i derbyt. Hammarby skapade dock inga farliga chanser förutom attacken i den 18:e minuten som gav 1-0. Även om Egurens skott ändrade riktning turligt på Arnefjord, och därmed ställde Örlund, så var det ej orättvist. Syndabock var Nisse som i sitt första riktiga Stockholmsderby missade markering.

Spelet jämnade ut sig ju längre halvleken led. Spelet blev dessutom tuffare och det märktes att domare Ingvarsson inspirerats av "idolen" Peter Fröjdfelt att sätta en hög toleransnivå. AIK-spelarna som missade detta mot Djurgården i våras gick nu hårt in i duellerna. Hammarby-spelarna gnällde som bara underströks när Eguren fick gult kort för osporstligt uppträdande. Lollo Chanko sa efter matchen i en intervju att det var just att de inte hade gått in tillräckligt hårt i duellerna som straffade dem. För AIK tog över, med kvarten kvar ägde man spelet och Hammarby verkade försöka göra det AIK hade gjort mot dem i våras, dvs. spela på resultatet och försvara sig. Under denna period kom även AIK:s bästa chans att kvittera innan halvleksvilan. Wilton slår en djupledsboll till Valdemarin som frispringande slår bollen förbi Erland Hellström och i stolpen. Kenny Pavey snappar upp returen men Hellström räddar. Valdemarin hade senare en bra nick som Hellström tvingades att tippa till hörna.

I halvlek så kände undertecknad ett lugn, "det kommer lösa sig"-känslan smyger sig in. En underbar känsla istället för "helvete, det e kört"-känslan. Framförallt i ett läge när Djurgården samtidigt leder i sin match mot Helsingborg. Hammarby hade inlett bättre och rättvist tagit ledningen men AIK hade sedan tagit över och 1-0 var efter 45min inte rättvist. De svartgula ägde både bollinnehavet och hade flest antal avslut.

AIK kom ut i den andra halvleken och fortsatte där man hade slutat i den första. Man förde spelet och de fina spelkombinationerna syntes återigen. Det dröjde 2 minuter. Excellente Kenny Pavey, som för övrigt dominerade sin kant, snurrade upp David Johansson på läktaren för att sedan slå ett perfekt inlägg. Inlägget gick till planens kortaste (173cm) men kanske nickstarkaste (undantag Óbolo?) spelare i form av Lucas Valdemarin. Mittbacken Sleyman hann inte ens gå upp i "nickduellen" innan bollen var i nätmaskorna. Målet var givetvis förlösande för hela laget då man fick en bekräftelse på sitt fina spel. Dessutom så undgick det nog ingen att se Valdemarins enorma glädje efter målet. Den annars blyga argentinaren visade upp hela sitt akrobatiska register i kombination med ett jätteleende efter målet. Kvällstidningarna hade inför matchen fokuserat på det samtal som hölls mellan Valdemarin och tränare Norling i veckan. I tidningarna hette det att Valdemarin var besviken, till följd av den senaste tidens sena inhopp i matcherna, och hade kallat till möte. Norling sa å andra sidan att han hade varit initiativtagare till mötet och han har individuella möten kontinuerligt med alla spelare. Dock så fokuserar inte media på dessa...

AIK trummade på och Hammarby hade endast en farlig chans. En frispark från Petter Andersson som Örlund räddade. Annars så fortsatte AIK att genom olika kombinationer skapa chanser. I den 59:e minuten så kommer bollen till Wilton som återigen släpper den vidare. Hellström rusar ut men den engelske pitbullterriern Kenny Pavey hinner peta bollen vidare till Valdemarin som får öppet mål....och...gör mål! Hur målet gjordes symboliserade på något sätt hur AIK i denna match klädde av Hammarby i denna drabbning. De grönvitas mentalitet var på dekis redan i första halvlekens slutskede. Tränare Gustavsson valde i detta skede att byta in sin småskadade forward Paulinho. Det var även han som fick AIK-klacken att hålla andan när han i slutet rullar bollen tätt utanför målet efter markeringmiss från Nisse (igen). AIK:s brasse Wilton hade strax innan dess satt Hammarbykeepern på prov med ett patenterat långskott.

AIK vinner rättvist till skillnad mot i vårmötet. Man visar att det spelet som man har spelat den senaste tiden även går att implementera i derbymatcher. Detta var något som jag var orolig för då derbyn just är derbyn. Det spelar ingen roll vad man har preseterat dessförinnan. Dock så bevisade AIK motsatsen. Herr Norling brukar betona vikten av nya erfarenheter. I detta derby så sattes spelet under högre press, iaf till en början. Även om detta störde så tycker jag att man löste ut problemen på ett annat sätt än vad man gjorde under vårsäsongen. Jag tycker att en spelare som Patrik Karlsson ytterliggare återspeglar matchen. Uppsnurrad av Zengin till en början. Sen tog han bort samme Zengin i andra halvlek och slog öppnande passningar. Matchens spelare var Valdemarin som stod för båda målen och ytterligare farliga chanser. Kenny Pavey följer som stark tvåa då han assisterade båda målen och gjorde en felfri match. Jimmy Tamandi gjorde återigen en av sina starkaste defensiva insatser i tröjan.

Derbysegerna innebar AIK:s sjätte raka vinst i seriespelet. Den innebar även att man klättrade upp till en tredjeplats där man ligger 1p bakom rivalen och tillfälliga serieledaren Djurgårdens IF. Men det kanske viktigaste som denna 20:e omgång medförde var att AIK numer har avgörandet i egna händer och inte behöver tillförlita sig till andra resultat. Nu är man med i guldstriden på största allvar!

Extrainfo från denna match var att både Norling och Nebo hade AIK-halsdukar på sig. Nebo förklarade att han hade fått sin från en supporter efter 5-0 borta mot Glentoran. Han har behållit den på sen dess och vi vet alla hur resultateten har gått. Nebo indikerade starkt att halsduken återfinns i bortamötet mot Halmstad BK efter uppehållet. En annan bonus är att Djuric filmade till sig ett rött kort och missar just den matchen.

Andra bloggar om: , ,

3 kommentarer:

Cliff Hanger sa...

Jag får ge dig cred för att du skrivit detta inlägg så objektivt som man kan begära av en aikare. Själv skulle jag inte kunna göra det. Inte i min blogg i a f.

Anonym sa...

Cliff Hanger: Tack, försöker hålla det på en någorlunda neutral, även om man e partisk, nivå.

Jag fattar inte att ni inte har gett mer kritik till er styrelse. När man tvingas byta in Jocke Jensen som "nu-är-det-bara-full-fart-framåt-för-att-ha-en-sista-chans-på-guldet" menar jag. Tony e inte att beskylla o inte heller spelarna. Det är materialet som inte är tillräckligt brett, dvs. styrelens ansvar.

Cliff Hanger sa...

Jo, truppen känns inte så bred. Det har du rätt i.